Hoppa till innehåll

Avkriminalisera barnpornografi

11 augusti 2010

Sedan seriesamlaren Simon Lundström, i Uppsala den 30 juni, fällts för barnporno­grafi­inne­hav, har debatten om just barnpornografi gått varm; det är nämligen inte dokumenterade över­grepp av barn han fällts för, utan tecknade bilder. Serieläsaren har fällts för att han läser serier. Per­sonen i fråga är en mangaexpert, som har tusentals serieböcker och miljoner bilder, av vilka polisen anser att femtioen (inkluderat kopior, så egentligen: trettioen) är av pornografisk karak­tär, då de visar lättklädda eller nakna barn, och i ett par av fallen, till och med en sexscen. Mangaserier kan alltså klassas som barnporr. Krita kan kränkas.

Värt att understryka är att det i inget av fallen handlar om sexuella övergrepp, någonting som sker mot personens vilja. Och framför allt värt att nämna är att det inte finns någonting som sker mot någons vilja i serier, då dessa endast är projek­tioner av tittarens fantasi, som tecknaren Tinet Elmgren visar med knivskarp träff­säkerhet, i sin resonerande serieruta om vad de tecknade figurerna känner för den svenska barnporno­grafilagen.

Det är självklart helt orimligt att kriminalisera innehav av en fantasibild. Att mena att man är en brottsling för att man tänker på fel saker, uttrycker fel fantasier, eller tar del av vad andra har fantiserat ihop själva. Simon Lundström väljer att själv fokusera på det  absurda i att lagstiftare och rättsväsende i Sverige i dag menar att fantasin speglar verkligheten.

Serier, och serieteckningar, är inte verkligheten. Att likställa en serieteckning av en naken, uppdiktad person med ett autentiskt nakenfoto är fullkomligt barockt. Det skulle vara att likställa en serieteckning där någon skjuter en annan, med ett dokumenterat mord, och det betvivlar jag att någon skriver under på. Verklighet och fiktion är och förblir två skilda saker, och har ingenting med varandra att göra.

Simon Lundström

Han har självklart helt rätt. Om man menar att fiktion rörande ett brott, avbildningar av brott, leder till fler brott av samma typ, har man fel. Om man till exempel jämför Japan och Sverige, de mest relevanta länderna att jämföra i detta sammanhang, skulle Japan utifrån den logiken ha i särklass mest våldtäkter, sexuella övergrepp mot barn och sex med bläckfiskar. Nu betvivlar jag inte att japaner har mer sex med bläckfiskar än svenskar, men gällande sexuella övergrepp är det så att vi i det civiliserade Sverige, som kommit så långt att vi förbjudit tecknad barnpornografi, har ungefär femtio gånger så många övergrepp som det moraliskt dekadenta Japan, där porren flödar, inte minst den tecknade barnpornografin, och inställningen till sex är generellt mer positiv. Dessutom strider denna typ av Ecpatlogik med all forskning som gjorts på liknande fenomen, såsom videovåldet, dataspels inverkan på barn, et cetera.

Att barnpornografilagstiftning används fel står alltså klart. Den inskränker den fria tanken, återinför en motsvarighet till blasfemibrott, det av Niklas Dougherty myntade begreppet blaspedi: en religiös inställning som innebär en tro på kränkningar av ”barn i all­män­het”. I blasfemi är tanken att varje kränkning av en religion även kränker alla personer som tillhör den specifika religionen. Blasfemi är ett utmärkt exempel på hur vi i Sverige utvecklats åt rätt håll, och ersatt moralism och religions­fanatism med yttrandefrihet, förnuft och liberala värderingar.

Synd att det bara gäller religion. För vi har samtidigt infört lagar med samma religiösa och dogmatiska övertygelse när det gäller barn; om man tittar på en teckning av ett barn i en sexuell situation, är det uppen­bart att inget faktiskt barn kränks – det är bara en bild! Däremot har svenska lagstiftare nu kommit fram till att en tecknad bild är en kränkning, inte av det specifika barnet, utan av barn i allmänhet. Blasfemi har ersatts av blaspedi.

Vi har i Sverige avvisat blasfemilagar på rationella grunder, men istället antagit en ännu mer absurd motsvarighet där barnets bild har sakraliserats så till den milda grad att vi åsidosatt allt vad rättssäkerhet innebär samt monterat ned både yttrande- och informationsfrihet.

Niklas Dougherty

Förutom detta specifika fall, gäller också att barnpornografi är alla sexuellt laddade bilder, tecknade eller fotograferade, samt filmer på personer under arton år. Det finns en stor mot­sägelse i att man räknas som sexuellt myndig vid femton års ålder, men att eventuella bilder räknas som barnpornografi. Barnpornografi bör innebära porr med bilder på minderåriga – men man är inte minderårig som sextonåring! Efter att man fyller femton är man inte minderårig i sexuella sammanhang. Detta bortser lagen från, och menar att man är sexuellt myndig i praktiken, men sexuellt omyndig på bild, tills man fyller arton. Följdaktligen kan ett ungt par som har sex och fotograferar varandra bli brottslingar, om inte i samma ögonblick de tar bilden, så i samma stund de fyller arton. De begår brott mot barnporno­grafilagen, för innehav av bilder de tagit själva på sig själva, helt samtyckandes. Och huruvida någonting är ett brott eller inte, kan vara helt godtyckligt.

Även bortsett från när den svenska lagstiftningen är felaktig finns andra tillfällen när barnpornografilagar, eller dess försvarare, bör granskas. Redan 2007 var Ifpi och andra upphovsrättsorganisationer stormförtjusta i barnpornografi, för det är någonting farligt på internet, som alltså är lätt att koppla samman med annat som är farligt på internet (läs: The Pirate Bay). Att vi spärrar barnpornografihemsidor, leder till att vi har en lista med sidor som spärras, där det naturligtvis är lockande att placera sina konkurrenter, precis somupphovs­rättsindustrin vill göra med The Pirate Bay. Danska Antipiratgruppen har länge varit måna om att diskutera barnpornografi, och föra upp det på agendan, för att få en väl fungerande blockering mot barnpornografi, och sedan kunna tillämpa blockeringen mot annat. Idag är The Pirate Bay blockerat av alla internetleverantörer i hela Danmark.

Barnpornografi, kan vi konstatera, definieras på ett orimligt sätt, och används dessutom i moraliskt ytterst tvivelaktiga metoder att få bort fildelning. Det står klart för de flesta att barn­pornografilagstiftningen är kraftigt kulturfientlig och i starkt behov av uppdatering. Journalistförbundet instämmer och menar att barnpornografilagen är censur. Till och med den annars sexual­fientliga, galna och neurotiska moralisttanten Madeleine Leijonhufvud, som vill kriminalisera såväl porr som BDSM, menar att barnpornografilagen gått för långt, och delar Piratpartiets krav på avkriminalisering av innehav av tecknad barn­pornografi. De enda som försvarar nuvarande ordning gällande tecknad barnporr, är nog Ecpat, som tycker att allt är porr och att allt ska förbjudas. Men, som Oscar Swartz konstaterar: Ecpatianien är inte en logisk värld.

Det är en värld av hysteri och hat. Om man tillämpar den där principen på bilder bör man snart ”i allmänhet” ha kränkt varje grupp som kan definieras. Jag skulle säga att det verkar vara en del vuxna människor som blir ”kränkta” eller ”upprörda” av att det finns dylika tecknade bilder, inte barn i allmänhet. Men det måste dessa vuxna tåla. Det är en del av ett fritt samhälle.

Oscar Swartz

Ändå vill de flesta ha kvar ramverket som det är. I Piratpartiets valmanifest stod skrivet:

Informationsinnehav avkriminaliseras i samtliga fall.

Detta måste rimligtvis ha åsyftat barnpornografi, då det är det enda fall där inform­ations­inne­hav kan avkriminaliseras; i alla andra fall är det lagligt att inneha vilken information som helst. I en intervju med SR Ekot gjorde Piratpartiets partiledare Rick Falk­vinge således ett uttal­ande om detta, och menade att innehav av barnpornografi skulle bli lagligt. Detta utlöste en storm av kritik mot honom, och en kraftig intern diskussion inom partiet, varpå pudlar följde; nu är Piratpartiets uttalade ståndpunkt att innehav av barnporno­grafi  ska vara fortsatt illegalt.

Det är en olycklig ståndpunkt. Att Piratpartiet väljer att inta den är inte konstigt, med tanke på hur otroligt känsligt ämnet är, men det går fortfarande emot Piratpartiets ideo­logiska grundantaganden om informationsfrihet och individens rätt att slippa övervakning i hemmet. Jag diskuterade frågan i kommentarsfältet till ett inlägg av Gun Svensson, där jag ifrågasätter varför just barnpornografi ska vara olagligt, när det inte är olagligt med exempelvis bilder på torterade barn. Tortyr, misshandel, stympning, mordbrand, slaveri, är alla exempel på övergrepp man skulle kunna begå mot barn, som det är lagligt att avbilda. Det är lagligt att inneha, sprida och framställa bilder på misshandel mot barn. Det enda övergrepp där avbildning inte accepteras är sexuella övergrepp. Det kan kännas extra motsägelsefullt med tanke på att sexuella övergrepp i det här fallet inte ens måste vara ett övergrepp. En bild på en treåring som onanerar, eller en tioåring som tagit av sig kläderna, är olaglig att inneha, även om barnen i fråga gör allt frivilligt.

I grunden handlar detta om övertygelsen att sexuella övergrepp är de värsta över­greppen, vilket är en enbart moralisk och dogmatisk övertygelse, grundad i samhällets generella inställning att sex är skadligt. Även de mest rigida försvarare av informationsfrihet och andra liberala axiom, kan instämma i att barnpornografi nog är ett undantag ändå. En sak detta visar är den otroligt starka normerande makt lagstiftning har: Innan barnpornografiinnehav kriminaliserades 1999, fanns ett kraftigt motstånd mot en sådan lagstiftning, då starka röster menade att den skulle innebära ett sluttande plan, och var en inskränkning i informations­friheten, som måste vara absolut. De rösterna har tystnat nu, och nyanserna i debatten har försvunnit, vilket måste påminna oss om hur mycket makt lagstiftare faktiskt har; de sätter inte bara lagar, de sätter normer. Därför blir det enormt viktigt att vi har en riksdag som faktiskt kan representera folket.

När jag ställde frågan, på Guns blogg, om varför just barnpornografi ska vara förbjudet, men inte tortyrbilder eller dylikt, fick jag några olika svar. Jag tycker inte att något var till­freds­ställande. Allra först svarade Gun själv på min fråga:

Caspian: Du har definitivt en poäng där, men dokumenterade sexuella övergrepp mot barn av det slag som Rikspolisen och Ecpat använder sig av för att påverka opinionen, kan jag inte tycka vara OK. Frivilliga samlag mellan ”byxmyndiga” är en helt annan sak.

Gun Svensson

Ett typiskt icke-svar. Hon konstaterar att jag har en poäng, men att hon inte kan tycka att bilder på sexuella övergrepp är acceptabelt. Gott så; jag tycker inte heller att det är acceptabelt, men nu handlade det inte om huruvida det är acceptabelt eller inte: Min fråga gällde varför bilder på sex med barn är värre än bilder på tortyr av barn, och varför det tidigare ska vara förbjudet, men inte det senare. Efter det svarade Christer Jansson:

Vill instämma lite med Caspian, fast ur en kanske lite annorlunda vinkel: Jag har inga problem med att låta offrens integritet gå först i motsättningen mellan informationsfrihet och integritet i fallet med barnporr. Det känns dock som att det borde finnas fler situationer där integriteten borde väga tyngre än integrations­friheten.

Christer Jansson

Christer svarar alltså att offrens integritet ska väga tyngst. Problemet med detta syn­sätt är den långtgående kränkning av informationsfriheten som måste genomföras, och svårig­heterna att definiera vilka brott som är tillräckligt kränkande för att inkluderas. Sedan kommer mängder med frågetecken: Om bilder på tortyr av barn förbjuds, vad blir nästa steg? Alla övergrepp mot barn? Att dra för stora växlar på argumentet sluttande plan kan vara vanskligt, men det är svårt att inte se en obehaglig utveckling. Denna utveckling är alltså en skärpning av de lagar vi har idag, och skulle innebära hårdare regler. Kommer serietecknare eller seriesamlare som har bilder på barn som dödas gå fria? Den viktigaste frågan att besvara blir dock: Vem bestämmer vilka bilder som är tillräckligt obehagliga för att förbjudas? Om dessa bilder beläggs med tittförbud och innehavsförbud, vilket var vad Christer verkade mena, kommer allmänheten inte kunna granska vilken information som är förbjuden, och vem som har rent mjöl i påsen.

Det sista svaret kom från Anders Troberg:

Caspian: Skillnaden är att bilder av ett sexuellt övergrepp kan fortsätta skada offret om de sprids, medan tex dokumentation av tortyr/lämlästning/mord/osv ligger i offrets intresse att det sprids, då det kan skada förövaren.

Anders Troberg

Ett intressant resonemang. Men efter att ha funderat lite, förstår jag inte grund­premiss­erna. Om ett barn utsatts för sexuella övergrepp, och sedan får se bilder eller video­upptagningar på dessa, kommer det vara jobbigt på grund av de trauman man påminns om. Vari ligger skillnaden mot tortyr? Om ett barn utsätts för tortyr, och sedan får se bilder eller videoupptagning från denna, kommer inte det vara jobbigt på grund av de trauman man på­minns om? Anders’ andra punkt, att det ligger i offrets intresse att det sprids, är också en smula tveksam. Jag kan förstå att det ligger i offrets intresse att det finns dokumentation av tortyren, som bevismaterial i den påföljande rättsprocessen, men det måste även gälla dem som utsatts för sexuella övergrepp. På vilket sätt det skulle ligga i offrets intresse att allmän­heten får ta del av informationen förstår jag inte, oavsett om det gäller tortyr eller sex.

Jag har alltså inte stött på något särskilt övertygande argument till varför barnpornografi ska vara förbjudet att inneha, om tortyrskildringar av barn samtidigt är tillåtna. Jag tycker att förbudet mot innehav av barnpornografi ska upphävas. Här kan man invända att jag inte lagt fram några som helst nackdelar med ett fortsatt förbud, utom ett principiellt argument kopplat till informationsfrihet, samt en hänvisning till det sluttande planet – som ofta räknas som ett argumentationsfel. Så varför ska inte innehav av barnpornografi vara olagligt?

För det första är information väldigt svårt att stoppa. Alla engagerade i Piratpartiet torde instämma i detta. Det går inte att förbjuda existensen av viss information, och det är svårt, om inte omöjligt att stoppa spridningen av den. Blockering fungerar inte. Krafttag mot informationsspridningen kommer vara svårt och resurskrävande; resurser som skulle kunna gå till mer effektiv bekämpning av riktiga övergrepp mot barn. Sexuella övergrepp, mobbning, misshandel, et cetera.

För det andra skapar man offer för en lag, som inte har gjort något ont. Även bortsett från uppenbara orimligheter som seriesamlare som fälls för sitt seriesamlande, innebär ett innehavsförbud ett fokus på fel grupp. De som tittar på barnporr. Jag håller med alla som menar att det är äckligt och moraliskt tvivelaktigt, men jag köper inte axiomet att det är ett övergrepp. Att titta på ett övergrepp kan aldrig vara ett övergrepp i sig. De faktiska över­greppen begicks när bilden togs; för att förtydliga ytterligare vill jag också mena att över­greppet är inte att bilden togs, utan övergreppet är själva övergreppet. Den sexuella hand­lingen mot barnets vilja, eller tortyren, eller vilket övergrepp det nu är. Det är där resurser borde satsas.

I USA är en växande grupp sexualbrottslingar ungdomar som tar nakenbilder på sig själva, och skickar till varandra. De kan dömas för innehav och spridning av barnpornografi, och får sedan leva med stämpeln dömd sexualbrottsling resten av livet. Carl Johan Rehbinder menar att detta är att offra barnen på rättfärdighetens altare, ifrågasätter med rätta om informationsinnehavsförbud är rätt väg att gå för att hjälpa barnen, och citerar en Tim Davidsson, som på Newsmill skrivit:

Hade jag som barn blivit utsatt för sexuella övergrepp, och om detta blivit dokumenterat och spritt på internet och andra kanaler som en handelsvara, hade jag känt mig kränkt av att veta att polis och åklagare sitter och bläddrar i serietidningar istället för att jaga riktiga förövare och stödja riktiga offer.

Tim Davidsson

För det tredje, kommer polisen kunna få in färre tips från allmänheten, då allmänheten inte vill riskera att själva klassas som brottslingar. I synnerhet gäller detta internet; om jag ska berätta för polisen att jag misstänker att barnpornografi finns på en sida, måste jag ha varit inne på en barnpornografisida, vilket rimligtvis måste göra mig mer misstänkt för att själv inneha eller ha tittat på barnpornografiska bilder. Det värsta här är dock inte just tipsen till polisen – det är den självcensur som redan sker, och som otvivelaktigt kommer öka. Hur många kommer våga samla på utmanande manga i framtiden? Hur många kommer öppet medge att de samlar på manga? Eller har målningar av Carl Larsson eller Anders Zorn i sin bokhylla? Porr med modeller som skulle kunna vara under arton år – förbjudet! Vad som är porr, och var gränsen för arton år går, ser vi redan med serietecknardomen, är väldigt flytande. Följdaktligen är det svårt för gemene man att veta vad som är acceptabelt att inneha, och det blir därför lättare att säga nej till allt. För säkerhets skull. (Här kanske en Ecpatanhängare inflikar att det väl vore bra om folk tittade mindre på porr över huvud taget, men det instäm­mer jag inte i; porr är gott och nyttigt!) Som exempel på vad som skulle kunna öka självcensuren, har DN polisanmälts för att ha publicerat bilder på lättklädda mangafigurer. DN är en stor och rik tidning, men små tidningar, eller privata bloggare – kommer de våga lägga upp liknande bilder som riskerar att fällas som barnpornografi?

Slutligen vill jag förklara varför informationsfrihet är viktigt även i praktiken, och inte bara som princip. Det handlar nämligen om rent mjöl i påsen. Ett förbud mot barnporr skulle inte alls slå mot dem som förbudet är ämnat för; de personer som faktiskt samlar på barnpornografi, kommer vara snabba på att lära sig hantera ny teknik, kryptera alla hårddiskar och internetuppkopplingar, hitta effektiva sätt att gömma de olagliga bilderna, och alltså vara säkra från polisen. De som riskerar att råka illa ut är de som inte är medvetna om det: de som har rent mjöl i påsen. Mangaexperter som samlar på serier, med tjugo bilder av fyra miljoner som råkar kunna anses barnpornografiska. Cineaster som i sin filmsamling har kvar Ronja Rövardotter. Fredrik Strage. Ja, alla som innehar barnpornografi utan att tänka på att det är barnpornografi.

Det är dessa personer som riskerar att bli de faktiska offren för en hård barnpornografi­lagstiftning. Dessa personer kommer kunna utsättas för enorma rättsövergrepp à la Kafka, medan de riktiga konsumenterna klarar sig undan. Och även om en riktig barnpornografi­konsument åker fast, och på goda grunder låses in, måste man ställa frågan: På vilket sätt hjälper det ett enda barn? På vilket sätt hindrar man fler övergrepp genom att lägga energi och resurser på att låsa in personer som tittar på skildringar av redan begångna övergrepp? Anna Troberg ställer frågan: Är det hjälp eller stjälp vi vill ge? Niklas Dougherty är inne på samma bana, och menar att nuvarande lagstiftning är direkt skadlig.

Jag tror inte att man hindrar fler övergrepp genom att lägga energi och resurser på att låsa in personer som tittar på skildringar av redan begångna övergrepp. Jag tror inte att barn hjälps av en hårdare barnpornografi­lagstiftning. Samhällets resurser måste riktas bort från konsumenterna, och mot de faktiskt förekommande övergreppen. Vi måste byta fokus, och satsa på att hjälpa barn i stället för att motverka pedofiler.

37 kommentarer leave one →
  1. 11 augusti 2010 15:58

    Visslingar och applåder!

    Naturligtvis skall ALLA lagar som innehåller fullständigt odefinierade termer, såsom ”pornografi”, strykas ur vår lagbok med omedelbar verkan.

    Lagar som är ämnade att tolkas helt och hållet subjektivt ”jag kan inte definiera pornografi, men jag känner igen det när jag ser det” har naturligtvis inte i ett rättssamhälle att göra över huvud taget.

  2. 11 augusti 2010 16:00

    Lysande, Sickan!

  3. Morgan permalänk
    11 augusti 2010 16:29

    ”Och även om en riktig barnpornografi konsument åker fast, och på goda grunder låses in, måste man ställa frågan: På vilket sätt hjälper det ett enda barn? På vilket sätt hindrar man fler övergrepp genom att lägga energi och resurser på att låsa in personer som tittar på skildringar av redan begångna övergrepp?”

    …och på goda grunder låses in…? Menar du att bevisföringen är stark, eller att det generellt finns goda skäl att låsa in folk som tittar på bilder av verkliga sexuella övergrepp mot barn? Folk som ”konsumerar” övergreppsbilder gör ju ingenting ”värre” än de som ser på bilder av lemlästade kroppar, enligt ditt tidigare resonemang.

    Jag tycker förstås att man kan finna det anstötligt och bli illamående av vetskapen att det finns personer med en sådan sinneskonstitution att de tänder på att kolla på lemlästade kroppar eller sexuella övergreppsbilder (på barn eller vuxna). Men bara detta att det känns anstötligt betyder inte att det bör kriminaliseras. Det finns ju personer som blir illamående av att se homosexuella skildringar eller av att se på en boxningsmatch på tv också.

  4. 11 augusti 2010 16:36

    Hear, hear.
    När skiten träffade fläkten i samband med Ricks uttalande blev jag besviken på partiets reaktion, och efterföljande plötsliga åsiktsrevidering. Håller med dig till fullo på alla punkter, och jag tror vi behöver stå bakom informationsfrihet även i detta fall för att vara konsekventa.

  5. 11 augusti 2010 16:43

    Morgan, vad jag menar är helt enkelt att bevisföringen är stark, och att de ”goda grunderna” är att personen med säkerhet har konsumerat barnpornagrafiskt material. Jag menar alltså inte att det är rimligt att döma någon för att ha tittat på bilder.

  6. Morgan permalänk
    11 augusti 2010 16:51

    Okej, tack för klargörandet. Lite olycklig formulering, eftersom den kan läsas som att du motsäger dig själv. Skriv i så fall hellre ”och med övertygande beviföring kan fällas i domstol” eller någon i den stilen. :)

    Mycket, mycket bra debattinlägg!

  7. 11 augusti 2010 17:22

    Du foersoekar hjaelpa Piratpartiet i valspurten med dessa associationer? …hmmm…
    Demokrati aer en anordning som goer att vi faar exakt vad vi foertjaenar.
    MVH
    MrPerfect72
    Medlem i Aktiv Demokrati

  8. Blackadder permalänk
    11 augusti 2010 18:32

    Väldigt bra skrivet. Hade hoppats att PP vågat stå kvar på sin ursprungliga position.

  9. Oldtimer permalänk
    11 augusti 2010 19:12

    Jag håller med dig fullständigt. Det finns inga rimliga skäl till att förbjuda innehav av viss brottsdokumentation. Att lagen dessutom återfinns i kapitlet om brott mot allmän ordning och inte i kapitlet om sexualbrott, visar ju att det bara handlar om att förbjuda folk från att inneha sådant som staten ogillar. Därifrån till bokbål är steget inte långt.

    Jag kan förstå att det är otaktiskt att ta den striden fullt ut just nu, men vi bör absolut kräva en ordentlig och förutsättningslös revision av lagen, så att den blir tydlig och rimlig. Annars skall den bort.

  10. 11 augusti 2010 19:24

    Hmmm… – Caspian – Du är modig Du och ej minst MYCKET TankeLogisk, verkligen…

    Jag har så sent som idag haft en dialog om det här LivsFarligt brännheta ämnet barnsex HÄR.

  11. 11 augusti 2010 20:22

    Det finns faktiskt ytterligare en aspekt som jag bara sett antydas, men som är viktig, och skulle närmast kunna benämnas som ”collaterel damage”: I och med informationsförbudet använder de verkliga skurkarna (ibland/ofta?) botnets för att lagra bilderna (för att de inte ska kunna spåras tillbaka till dem), med resultat att mer och mer av dessa bilder sprids på ovetandes datorer. Det finns redan ett svenskt fall (AB: Nätpirater kan ta över datorn) där en person fått sitt liv förstört pga detta, och på den tiden var botnet:en mindre än idag. Med tiden kommer det finnas allt fler datorer, och backuper från dessa, där det ligger och skvalpar sådana saker. Själv har jag några backuper från datorer jag sanerat, och även om jag tror att de är fria från sådana saker är det nästan omöjligt att veta. Problemet är alltså att dessa bilder kommer med tiden att flyta ut som en sorts digitalt brus som ingen bryr sig om, förrän man av någon orsak gör en polisutredning och börjar korrelera datorn mot någon signaturdatabas med olagliga bilder (detta görs redan standardmässigt på sina ställen i USA).

    Om man körde alla Sveriges datorer på detta sätt skulle man helt säkert redan idag få några träffar, men det är omöjligt att säga var. Confickers oknäckta och aktiva botnet beräknas bara det vara c:a 6 miljoner PC stort, och ”gatupriset” ett botnet läste jag för något år sedan en amerikansk uppskattning till var 20-30$/1000 maskiner (som anses vara standardstorleken för handel med dessa). Det handlar inte om en framtidscenario, utan någon som redan finns (och sannolikt mycket få politiker har förstått). Det hela blir lite rysk roulette över alltihopa.

    Och det är obegripligt att mänskligheten inte lär sig, med jämna mellanrum kommer krav på bokbål, av i tidsåldern ”goda” skäl, och det slutar alltid lika illa.

  12. Mrhama permalänk
    11 augusti 2010 21:32

    Det går inte att bekämpa marknaden om de är attraktiv och lukrativ samt möjlig att dölja. Det ända rätta är att se till att marknaden kontrolleras och att risker minimeras. Det gäller såväl fildelning och pornografi av alla sorter precis som sexköp, narkotika osv. Det har utom tvivel visat sig att när man av god vilja slår till med storsläggan och börjar leta lösa kopplingar till ett problem och kriminaliserar dem så löser man inte grundproblemet. Om Befolkningen inte heller har lust att lyda kollapsar hela systemet.
    Problemet med det som egentligen bör kallas barnporr är att barnet våldtas, inte att det filmas. Det egentliga problemet med sexköp är att vissa blir utnyttjade i branchen, inte att branchen existerar. Det egentliga problemet med narkotika är att det kan leda till missbruk och missbruk ofta är dyrt och därmed behöver man leva ett kriminellt liv för att försörja sin fula ovana, inte att narkotiska per definition skulle vara ondska. I nästan samtliga fall är både organiserad kriminalitet och psykisk ohälsa inblandad och lagstiftarna och andra som ska lösa problemet är jätterädda för att erkänna att dem inte kan lösa problemet själva. Det krävs också insatser från oss medborgare att lösa problemen.

    Innehav av barnporr är inte skadligt för barnet. Varken en hårddisk eller en människa kan på telepatisk väg våldta barnet. Bara för ett träd faller i skogen betyder det inte att en människa behöver höra det lixom. Dessutom har vi i Sverige betydligt större problem med vuxenvåldtäkter som är minst lika hemska som de mot barn. Vi ligger näst högst i världen gällande detta och jag är personligen övertygad om att radikalfeminism, sexualhat och oregelbunden intensivkonsumption av alkhol alla är viktiga delar i detta. Legaliserad Cannabis, sexköp och avsyndifiering av sex och inte minst omyndighetsförlaringen som FI riktar mot kåtheten som känsla kan var dellösningar på problemet.
    Det är synd att ingen politiker inser att vi har verktyg för att minska frustrationen och därmed risken att en frustrerad människa övergår i raseri med säkerhetsventiler som är fullt möjliga att ha centraliserad statlig kontroll över, bar vi vågar använda dem. Ytterligare propagande som kalls attitydsförändring komerm inte lösa något alls, snarare bara skuldbelägga våra innersta känslor än värre och öka risken att problemen kvarstår. Jag är dessutom övertygad om att allt tjat om barnporr gör att intresset ökar och därmed konsumptionen. Få i jämförelse får moralpanik över korpolifi och det ser till att intresset hålls på en låg nivå.
    Lagstadgat förbud är inte någon universallösning för att ”bota” oönskat beteende. Det har inte hjälpt mot judar, inte hjälpt mot bögar, har inte heller hjälpt mot transpersoner. Inte kommer det hjälpa mot missbrukare, inte mot torskar, inte mot pedofiler eller ens mot invandrares utanförskap. Varför vi vill motverka personer som ofta skäms och mår dåligt över sin personlighet i stället för att hjälpa dem leva ett liv som oss ”vanliga” och göra det med trygghet och beskydd? Preventivt arbete är inte att skrämma oss till lydnad genom höga straffsatser och urholkade definitioner av brott. Preventivt arbete är mer effektivt om det sker med transparens, där vi vågar tala med varnadra och hjälpa varandra hitta lösningar på våra bekymmer. Fler kuratorer i skolan är en sak, men sedan behöver vi stöda varandra i vardagliga livet. En enkel sak vi kan göra är att våga tala om blommor och bin helt avslappnat, något som tyvärr är alldeles för ovanligt.

    Problemet med det som egentligen bör kalals barnporr är att barnet våldtas, inte att det filmas. Det egentliga problemet med sexköp är att vissa blir utnyttjade i brancehn, inte att branchen exiswterar. Det egentliga problemet med anrkotika är att det kan leda till missbruk och missbruk ofta är dyrt och därmed behöver man leva ett kriminellt liv för att försörja sin fula ovana. I nästan samtliga fall är både organiserad kriminalitet och psykisk ohälsa inblandad och lagstiftarna och andra som ska lösa problemet är jätterädda.

  13. steelneck permalänk
    11 augusti 2010 21:45

    Som läget ser ut nu, vad skiljer egentligen från fanatiska muslimers förbud att avbilda Muhammed?

  14. 12 augusti 2010 10:24

    pwq: Ja, det är en mycket möjlig risk, som jag tangerar när jag skriver om vilka som skulle drabbas av en hårdare barnpornografilagstiftning.

    ”De som riskerar att råka illa ut är de som inte är medvetna om det: de som har rent mjöl i påsen. Mangaexperter som samlar på serier, med tjugo bilder av fyra miljoner som råkar kunna anses barnpornografiska. Cineaster som i sin filmsamling har kvar Ronja Rövardotter. Fredrik Strage. Ja, alla som innehar barnpornografi utan att tänka på att det är barnpornografi.”

    Ditt exempel förtydligar dessa risker på ett bra sätt.

  15. Jonas permalänk
    12 augusti 2010 12:04

    Utan att läsa de andra, säkert väl formulerade och uttänkta kommentarerna…

    Det finns ju en uppenbar risk att det finns barn som utsätts för övergrepp på grund av att andra människor vill ha bilder på övergrepp. Därför finns, enligt mig, en poäng med att kriminalisera innehav av bilder tagna vid ett övergrepp.

    Att kriminalisera tecknade bilder verkar ju dock en smula vansinnigt. Är det förbjudet idag att beskriva ett sexuellt övergrepp mot barn (eller sexuell situation med barn) med ord? Eller är det nästa steg?

  16. 12 augusti 2010 12:11

    Å andra sidan, Jonas, finns det en precis lika uppenbar risk att barn utsätts för även ickesexuella övergrepp på grund av att människor vill ha bilder på dessa övergrepp, och, precis som jag frågar i texten: På vilket sätt hjälps ett enda barn av att man kriminaliserar och fäller de personer som tittar på övergreppen?

    Jag har två huvudpunkter: Dels måste man skydda barnen, och dels måste man skydda oskyldiga människor från rättsövergrepp. Barnporrlagen som den ser ut idag, tror jag motverkar båda dessa punkter.

    Text är idag inte förbjudet, men det är inte alls omöjligt att ytterligare skärpningar av lagen sker. Polisen poängterar på sin hemsida att det ”i nuläget” inte är olagligt.

  17. Maja permalänk
    12 augusti 2010 16:15

    BAAAARNPOOOOORRRRR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
    vad ska heddvig säga??? O.o

  18. Lasse B permalänk
    12 augusti 2010 22:56

    Jag har inte orkat sätta mig in i vad det nya tittförbudet egentligen innebär. Att sprida barnpornografi förstår jag att det är förbjudet, men titta?

    Hur går det till när ECPAT sätter upp eller tar bort sajter från sin lista. Måste de inte titta på sajterna först för att avgöra sådant. Och alla som hjälper till och rapporterar in nya sajter. Hur gör de om de inte tittar?

    Eller är det så att vissa får titta om de är tillräckligt indignerade. Kan man få ett indignationsintyg någonstans eller är lagen begränsad så att tittförbudet inte gäller polis, åklagare, nämndemän, advokater, lagstiftande församling (Riksdagen), ECPAT, moralens väktare …

    Hur många sajter i veckan ska man rapportera för att få flukta, och hur många krävs för att åka in?

    Det är mycket en gammal man inte förstår.

  19. 13 augusti 2010 00:46

    Jonas, det finns inga principiella invändningar mot att straffbelägga spridning, eftersom det är en handling. Om det blir ett rättsärende måste man då redovisa hur personen spridit det, och under förutsättning att det är korrekt utrett oftast någorlunda lätt att fastställa uppsåtet, vilket är det centrala när man avgör om det är frågan om brott, samt för straffutmätning.

  20. 18 augusti 2010 19:55

    Jonas: ”Det finns ju en uppenbar risk att det finns barn som utsätts för övergrepp på grund av att andra människor vill ha bilder på övergrepp.”

    Problemet är att det inte nödvädigtvis blir en märkbart mindre efterfrågan bara för att man kriminaliserar det. Nu är det kriminellt, och uppenbarligen finns fortfarande en efterfrågan, men vad jag vet har ingen visat att efterfrågan skulle öka särskilt mycket bara för att det avkriminaliserades.

  21. Anonym permalänk
    20 augusti 2010 10:24

    Om man kombinerar två av mänsklighetens absolut största hangups – barn & sex – så är det inte konstigt att du får ett ämne som de flesta har svårt att resonera klart kring. Det kan väl närmast liknas vid en s.k. ”perfect storm”. Tyvärr.

    Jag tror inte att det fungerar med lugna och resonliga argument. Det bryter inte igenom den blockering som skapas av ovanstående hangups. Min erfarenhet är att det krävs en kraftig känsloladdad murbräcka för att kunna få en förbudsivrare att lugna sig något så att det faktiskt går att diskutera. Därför besvarar jag åsikter om att förbud är lämpligt med upprörda och moraliskt indignerade anklagelser om att de som förespråkar ett förbud är riktigt vidriga människor som vill förstöra oskyldiga människors liv. För det är ju precis det deras förslag resulterar i, även om de inte själva inser det. Förhoppningsvis får det vederbörande att tänka efter, och då finns det chans att man kan hitta någon slags gemensam grund att diskutera utifrån.

    Personligen tycker jag att det vore rättvist att avsiktligt plantera barnpornografiskt material hos den som argumenterar för ett förbud, för att sedan polisanmäla vederbörande. De blir då drabbade av de orimliga följderna av sina egna handlingar, vilket inte på något vis känns orättvist i mina ögon. Jag tror inte att det skulle krävas speciellt många sådana händelser innan lagarna reviderades, och det kan bara vara av godo. Tyvärr är jag lite för blödig för det, och önskar inte ens de idioter som förespråkar ett förbud ett sådant helvete – men det borde göras. Det är bättre att de som förespråkar förbud blir de stackare som får folk att inse att förbudet är dåligt, än att det blir oskyldiga som får lida.

  22. Mabelle permalänk
    25 november 2010 14:43

    Hej,

    Jag håller just nu på att skriva ett arbete om barnpornografi och undrar om det skulle vara okej för dig om jag tog en av bilderna på denna sida för att placera den på min framsida?

    Hör gärna av dig!

    Mvh/
    Mabelle

  23. 01 februari 2011 19:32

    Alla lagar bygger på moral. Att det är olagligt att mörda och att dödsstraffet är avskaffat i Europa beror på att det enligt svensk/västerländsk moral är att dödandet av människor anses icke önskvärt i ett samhälle. Moral är grunden i ett fungerande samhälle, även om den mycket riktigt förändras över tid.

    Om samhället bara hade blivit uppmärksammat på att det t.ex funnits individer som spridit tortyrbilder på lemlästade barn, i samma utsträckning som vissa sprider bilder av sexövergrepp mot barn, så hade även tortyrbilderna snart gjorts olagliga. I det allmänna rättsmedvetandet så uppfattas detta inte som ett problem (än), till skillnad från barnpornografin. Där har vi hela förklaringen till skillnaden i laglighet mellan exemplen.

    För 100 år sedan så var homosexualitet ett brott. Vi kan idag skratta åt detta efterblivna synsätt på homosexualitet. Om ytterligare 100 år kanske ett ”upplyst” Sverige skakar på huvudet över den tid då sex med minderåriga och barnpornografi var belagt med fängelsestraff?

    Enligt vissa människors moral så är sex före äktenskapet något helt otänkbart, andra gör t.ex på sin blogg)sak av att visa just hur lössläppt deras inställning till allt som är flashigt promiskuöst och liberalt. Att säga att det första skulle vara fel som utgångspunkt för lagstiftning medan det andra är rätt anser jag vara uppenbart… omoraliskt!

  24. 01 februari 2011 19:53

    Fast du måste väl ändå kunna skilja på morallagar som gällande sex före äktenskapet, och lagar som helt enkelt grundar sig i att skydda människor från varandra? Nog för att antagandet att ett välfungerande samhälle med ett generellt högt välbefinnande och välstånd skulle vara bra, är ett moraliskt antagande (det finns ju ingenting objektivt bra eller dåligt) – men det är fortfarande inte alls jämförbart med morallagar som ska skydda människor från sina egna val, eller från den »fula omoralen« eller liknande.

    Din förklaring gällande övergreppsbilder är ohållbar, om vi tänker oss att någonting annat än »det allmänna rättsmedvetandet« ska stifta lagar. Varför skulle tortyrbilder på barn vara otillåtna, samtidigt som tortyrbilder av vuxna är tillåtna? Varför skulle just tortyr förbjudas, medan andra, mildare övergrepp tillåts?

  25. Fredrik permalänk
    14 februari 2011 11:57

    Mycket bra skrivet,
    Anser dock att det är logiskt med åldersgränserna 15 och 18 för att ha sex och dokumentera det då man som 15åring inte lika lätt kan föreställa sig hur lätt dessa bilderna kan spridas och hur det skulle påverka en i framtiden. Det är skillnad på att visa sig naken för en partner och att publicera bilder av sig som vem som helst har åtkomst till, och därför bör det vara olika åldersgräns på dessa saker.
    I vissa fall anser jag att det är rätt att skydda människor, speciellt ungdomar, från sig själva. Ungdomar har inte alltid lätt att skilja på dessa saker. Kostnaden för ett sådant förbud anser jag är liten, när man ser på riskerna.

    Jag känner inte till mangabilderna som ansetts vara olagliga, så kan inte uttala mig om detta, men det jag funderar på är om det i så fall skulle vara olagligt att avbilda en 15åring i en sexuell situation. Om denna avbildning och spridning skulle vara olaglig på samma sätt anser jag vara absurt. Som nämnt tidigare tar ingen skada, då det är en avbildning av en fantasi, inte en specifik person. I scenariot att jag innehar dessa bilder, och att jag i värsta fall låter fantasin om detta bli verklighet, har jag fortfarande inte gjort något olagligt då en 15åring faktiskt är byxmyndig. Det tillför ännu en dimension till diskussionen.
    Det finns inget offer, och det dessa pornografiska bilder möjligen kan göra är att uppmana mig till att begå en laglig handling.

    Frågan är också om en konstnär målar så realistiskt att det är svårt att avgöra om en bild är verklig eller inte. Var går gränsen för detta om man sprider sådana barnpornografiska bilder? Det är som du skriver att detta är diskussion om moral och åsikter, och har inget att göra med att hjälpa barn som utsätts för dokumenterade övergrepp och liknande.

    Jag fruktar att detta ska gå ännu längre, men det känns orealistiskt. Än så länge är det lagligt att i ord beskriva minderåriga i sexuella situationer. Efter en kriminalisering av tecknade bilder på minderåriga känns det inte som ett stort steg till att kriminalisera olagliga, sexuella handlingar i ord, som då skulle göra en av Sveriges mest kända ungdomsförfattare, Katarina von Bredow, till en grov brottsling. Men denna typ av minderårigt pornografiskt material är ju tillåtet och accepterat.

  26. 14 februari 2011 12:09

    Antingen ses man som kompetent nog att ta konsekvenserna av sexuella handlingar – både att ha sex och att dokumentera sex – eller så ses man inte som det. Att inte få avbilda sin vardag är befängt. I synnerhet som argumentet du framför – vilket är det mest vettiga för saken – inte ens berörs. Förbudet finns för att det är »stackars små barn« som utnyttjas, om sjuttonåringar poserar lättklädda för varandra.

    Visst finns en poäng i att skydda folk från att göra fel, men dels måste man anses vara tillräckligt vuxen för att ta konsekvenserna av sexbilder när man är tillräckligt vuxen för att ha sex, och framför allt är detta inte en fråga för lagen.

    Om jag som trettonåring hade supit mig full, tagit bilder och lagt upp dessa på internet, hade det kunnat ge hemskt jobbiga konsekvenser. Hade jag tagit droger och det kommit ut genom bilder hade det skada mig i framtiden, liksom bilder på slagsmål hade kunnat göra. Detta är dock inte förbjudet.

    Att förbjuda bilder för att de kan skada modellen i framtiden är ett otroligt paternalistiskt sätt att se på saken, fråntar människor eget ansvar för sina handlingar, och leder framför allt till ett otydligt gummiparagrafsystem, där det är upp till en domstol att avgöra vad som kan antas vara bra respektive dåligt för din framtid.

  27. 15 februari 2011 01:09

    Håller med, samtidigt måste det noteras att Japan HAR mer sexualbrott, det är bara att det är extremt tabu att rapportera dem. Detta har med Japansk kultur att göra.

  28. 15 februari 2011 09:29

    Att Sverige har 50 gånger så många anmälda sexualbrott som Japan skulle alltså enbart handla om att benägenheten att anmäla är högre? Jag är mycket skeptisk. Nog för att det kan förklara skillnaden i viss mån, men jag har svårt att tänka mig att Japan har fler sexualbrott, men anmäler dem så sällan att Sverige har 50 gånger fler. Har du en källa till ditt påstående?

  29. Fredrik permalänk
    21 februari 2011 19:38

    Att ha förståelse för hur bilder sprids på internet och att bestämma över sin kropp anser jag som sagt vara skilda ting. Dessutom finns det mer anledning att dokumentera sex än missbruk.
    Jag har ingen källa för detta, men har läst flertalet gånger att folk som viker ut sig ångrar sig senare, detta gäller de som frivilligt publicerar sina bilder. Jag ser det som ganska självklart att ångra att man skapat bilder/film som sprids utan ens tillstånd.

    Förståelse för hur bilder/film sprids över internet borde inte hindra folk från att ha sex om de vill, är det jag menar.

    Simpsonsfilmen innehåller förresten också en tecknad avbild av en 10-årig pojkes könsorgan. Förmodligen är detta för långt från verklighet för att bli olagligt, men motsägelsefullt kan man tycka.

  30. ar4ne permalänk
    22 juni 2011 13:24

    Jag tror inte på liberalism som visar sig missbrukas av folket när de talas om vår frihet, att göra vad som faller oss in, som också artikelförfattaren vill i grund och botten.
    Ämnet om barnporr har funnits i alla tider och övrig porr som sådan, varför ställer sig inte någon sig den frågan, varför just nu kommer alla dessa förbud, grogrunden måste ju finnas någonstans, men jag förstår att ingen vill ge det svaret för att inte bli påhoppad som främlingsfientlig.

    Alla tar största hänsyn till att vara politiskt korrekta som på sikt kommer att straffa oss hårt!
    Detta ämne är något att skriva om, VARFÖR SKA VI VARA POLITISKT KORREKTA SOM LEDER OSS IN I FÖRDÄRVET?

  31. Oskar permalänk
    13 december 2012 22:43

    Problemet med barnpornografi är att den avser personen upp till 18 år, det är 100% omöjligt att avgöra någons ålder mellan 15-18 när man ser dom i person, så hur fan kan då brottsroteln påstå att de kan avgöra det på bilder? skitsnack!!!

Trackbackar

  1. Pirater vill fortfarande legalisera barnporr och anmäler DN.se « Nej till pirater och Piratpartiet
  2. Dagens Pedofilnyheter « No size fits all
  3. Hur man förlorar en vårdnadstvist bara för att bli ett exempel. « Emil Isberg
  4. Perversa lagar får perversa konsekvenser « TantraBlog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: