Hoppa till innehåll

En liberal skolpolitik

28 september 2010

Att ett parti som Folkpartiet i dag kan kalla sig liberala, och att ett parti som Socialdemokraterna i dag kan kalla sig socialdemokratiska, säger väldigt mycket om den ultrapragmatiska ideologilöshet vårt samhälles politiska debattklimat präglas av. Alla skillnader mellan partier och ideologier vattnas ur och trianguleras bort; skillnaden finns inte längre i visioner, utan i procentenheter. Små siffror som bestämmer huruvida ett förslag är höger eller vänster.

Betyg från årskurs sex och höga kunskapskrav är visst en liberal skolpolitik, i stark kontrast mot den flumpedagogiska socialdemokratiska skolpolitiken, med betyg från årskurs sju och starka kunskapsresultat. Skillnaden är alltså ett år mer eller mindre med betyg, och konflikten mellan höga krav och starka resultat. Det är skolpolitiken i vårt land.

Att Folkpartiet har fräckheten att kalla sin skolpolitik liberal är slående, nästan upprörande. Den är lika socialkonstruktivistisk, statsmonopolitistisk och kollektivistisk som någonsin Socialdemokraternas. Folkpartiet anklagar ofta de rödgrönas skolpolitiska mål för att vara flummiga, och sätter mot denna flummighet sina egna visioner om överförmynderi, disciplin och strikta ramar som alla ska passa in i.

Liberalt så det förslår.

Skolan i Sverige är en hårt reglerad låda som alla ska passa in i. Inget parti tänker utanför denna låda, utan diskuterar på sin höjd vilken färg den ska ha, eller om man ska få ha fönster i lådan.

I och med den nya skollagen genomdriven av herr major Björklund har dessutom föräldrar fråntagits rätten att undervisa sina barn själva. Denna självklara rätt, att inte få sina barn tvångsplacerade på en anstalt man inte har tilltro till, har rivits upp. Detta utan några som helst goda argument. All existerande forskning på hemundervisning visar att hemundervisade barn är lika bra eller bättre såväl kunskapsmässigt som socialt.

Det skolsystem som finns är antiliberalt. Det ger ett kunskapsförmedlingsmonopol till staten, förbjuder dokumenterat välfungerande utbildningsformer, och är kraftigt begränsande för alternativa skolor som vill tänka utanför ramen.

Trots denna antiliberala struktur är Folkpartiet liberalernas främsta vision att förstärka strukturen. Att göra de antiliberala stukturerna starkare är det viktigaste för det liberala partiet i Sveriges riksdag. Ja, det är väl inte så att någon trott att Folkpartiet är liberala sedan många år tillbaka, men det är ändå anslående.

I stället för denna intellektuellt mördande politiska diskurs, vill jag lyfta frågan. Hur skapar man en liberal skolpolitik? Vad skulle definiera ett liberalt system, och är det möjligt att genomföra i Sverige?

Givet det skattetryck vi har, som inte ser ut att förändras nämnvärt, vill jag till att börja med konstatera att den finansieringsmodell jag utgår från liknar dagens: En skolpeng à en viss summa ges för varje elev. Dessa pengar hanteras lämpligen av föräldrarna, som sedan får välja i vilken skola de vill placera sin skolpeng.

Skolan ska skiljas från staten. Jag vill inte bara se en religiös, utan även en kunskaplig, sekularism. Att ha en statskyrka är orimligt, eftersom man inte bör påtvinga någon en världsbild. Staten bör aldrig ha monopol på tro, åsikt eller kunskap. Av precis samma anledning bör skolan skiljas från staten: Att ge staten ett monopol på vilken kunskap som förmedlas till alla människor mellan sex och nitton år är inte acceptabelt.

Låt i stället pluralism råda. Låt mångkultur och olika idéer flöda, och låt de personer som vill starta skolor med revolutionerande pedagogik göra det! Det finns självklart en risk att skolor inte håller måttet – men då kommer de heller inte vara intressanta i längden, och försvinna från marknaden.

Ändra inte betygssystemen – ta bort dem! I stället för att på statlig väg besluta om hur skolor ska sätta betyg, kan man låta dem göra det själva. Det kommer inte bli jämförbart mellan skolor, men det är det heller inte i dag. Skillnaden är att i dag har vi ett system som utgår från att betygsättningen är likvärdig, trots att den inte är det. Intagning på högskolor, eller CV-grundande meriter, skulle i stället kunna vara antingen en högre grad av intagningsprover och -arbeten, eller prov à la högskoleprovet, som administreras av en enhet i stället för av varje skola. Resultatet skulle bli bättre och mer rättvisa bedömningar av varje enskild elev.

Riv upp skolplikten! Det är inte värdigt en stat som kallar sig fri i många avseenden, tvingar barn i en institutionaliserad och statligt sanktionerad form av barnarov, att i sexton år infinna sig i en anstalt de inte valt själva, där de måste lära sig vad staten säger åt dem att lära sig. Det är inte demokratiskt. Det är inte etiskt. Det är på inga sätt försvarbart.

Ta bort alla läroplaner! Återigen – att låta staten bestämma över vilken kunskap som ska förmedlas, är inte bättre än att låta staten bestämma över vilken tro som ska förmedlas. Ska vi ha en sekulär stat bör den i rimlighetens namn även innefatta skolan. I stället för att ha en läroplan som gäller för alla skolor, bör vi ha en fri struktur där skolor kan välja själva. Återigen, om skolan inte sköter sig kommer folk inte vilja ha den. En skola som ägnar tio år åt att lära barnen knyppla kommer inte vara en attraktiv lösning, och därmed inte gå runt.

Ett samhälle där skolan inte är styrd av staten är ett samhälle där idéer tillåts växa fritt. För oavsett hur högt i tak det kan vara på vissa skolor – dock, långt ifrån alla! – är man alltid styrd av de riktlinjer och den tillåtna kunskap och värdegrund som staten förmedlar. Att staten ska sätta riktlinjer för vilken värdegrund man ska växa upp med, tycker jag inte är värdigt ett demokratiskt samhälle.

I stället för en pliktbaserad, fyrkantig skolgång med disciplin som ledord och Björklund som Gud, bör skolan bli en fri institution. Fri från tvång och plikt, fri från ovanifrån ålagda krav på moral, och fri från tvång.

En skola fri från staten.

11 kommentarer leave one →
  1. 28 september 2010 23:57

    Haha – kul och radikalt. Det behövs lite mer av den varan i vår hopplöst nivellerade mellanmjölkskultur…

    Men du har ju skrivit fel, och missat en radikal skillnad mellan röda pch blå! Sossarna vill ju ha betyg från sjunde klass, de flumputtarna!

  2. noirs permalänk
    29 september 2010 09:52

    Alltså, här skiljer man verkligen på verkliga liberaler och de som på ytan lockas av liberalismen. Det senare lägret tillhör jag, och jag inser nu att jag långt mer oliberal än vad jag tidigare insett! Tack Caspian!

  3. 29 september 2010 11:04

    Detta blogginlägg kommer jag inte ihåg om jag pingade till dig. Jag klistrar in det här.

    http://ligator.wordpress.com/2010/09/29/tax/

    Det föddes ur diskussionen vi hade på en viss lista!

    /T

  4. oxymorons permalänk
    29 september 2010 14:06

    Hej Caspian! Bra skrivet!

    Om man tar liberalismen (iaf i dess mer klassiska eller libertarianska form) på allvar så finns det ingen plats för lagstadgad skolplikt, statligt fastslagna läroplaner eller ett statligt fastslaget betygssystem. Men en sådan liberalism är inte heller förenlig med skattefinansiering av all utbildning. Du väljer att vara pragmatisk på den punkten samtidigt som du är kategorisk på övriga punkter. Varför? Jag tror faktiskt att finansieringen är nyckeln till en liberal skola. Så länge staten finansierar så har staten kontroll och kan motivera sin kontroll utifrån sina och i förlängningen skattebetalarnas intressen.

    Jag väljer den libertarianska vägen fullt ut som inte bara förkastar skolplikt, läroplaner och betyg (i den mån dessa är lagstadgade) utan även skattefinansieringen av skolan.

    Om vi däremot väljer att vara pragmatiska och utgå från vad som är realpolitiskt möjligt så bör vi nog inse att skolplikten är här för att stanna och läroplanerna likaså. Principiellt är jag som sagt emot dessa saker, men om jag skulle förse politikerna med några realistiska förslag så skulle jag inte ”angripa” dessa saker i första hand.

    Skolplikten är, även om den i grunden är oacceptabel, relativt harmlös givet att man återinför skrivelsen att man kan ”fullgöra skolplikten på annat sätt” vilket försvann i den nya skollagen. Med en liberal tolkning av ”annat sätt” så blir skolplikten inte en så stor frihetsinskränkning.

    Vidare så kan man försöka begränsa skolplikten så att den enbart omfattar låg- och mellanstadiet och därmed göra högstadiet till en frivillig skolform. Samt att kämpa emot alla förslag som vill göra även förskolan obligatorisk.

    När det gäller de svenska läroplanerna så är dessa faktiskt ganska bra formulerade ur ett liberalt perspektiv! Du hittar ingenting i de svenska läroplanerna om vilket stoff som skall läras ut i svenska skolor. Det som finns är en ”värdegrund” där skolans övergripande mål och syfte presenteras. Den svenska skolan är målstyrd. Kursplanerna för varje ämne är i sin tur också formulerade i termer av mål att uppnås och mål att sträva efter och inte i termer av vad som exakt skall läras ut. En lärare i en svensk skola är således ganska fri. Även vad gäller pedagogiska metoder. Lokala kompletterande läroplaner finns på många skolor, vilket är bra. Ett möjligt förslag skulle vara att på sikt ersätta den statliga läroplanen helt med lokala sådana.

    Om ”liberalen” Jan Björklund hade fått bestämma så hade det sett annorlunda ut. Klart sämre! Då hade vi förmodligen haft en lite mer detaljstyrd skola men kanon (http://www.folkpartiet.se/Vara-politiker/Ledamoter-av-Europaparlamentet/Cecilia-Wikstrom/For-media/Pressmeddelanden/Gladjande-att-fp-stoder-litterar-kanon/). Sossarna kan anklagas för mycket skit, men i vissa skolfrågor har de faktiskt gjort positiva saker. Fp vill återförstatliga skolan (som kommunaliserades under Göran Perssons tid som skolminister i början av 90-talet) och är förmodligen det minst liberala partiet i riksdagen i skolfrågor. Personligen anser jag att det är bättre om kommunen har hand om skolan än om staten centralt har det. Låt dem inte centralisera!

    Det är bra att vi har fristående skolor i Sverige. En framkomlig väg skulle vara att göra om fler kommunala skolor till friskolor. Helst alla på sikt! Finansierade med skolpeng, där förälder och elev väljer skola fritt. Privatskolor är också tillåtna, vilket är bra. Men det finns ytterst få sådana i Sverige idag. Fler privatskolor bör få växa fram. Mitt förslag är att de som väljer en privat skola åt sina barn som finansieras privat med avgifter bör få en motsvarande skattereduktion. Det är inte rättvist att man skall behöva betala två gånger för sina barns utbildning, dels via skatten och sedan en gång till privat. Den som väljer ett privat alternativ skall inte behöva betala till den offentliga skolan (samma sak inom vården).

    Betygen är svåra. Jag har nyligen skrivit om Björklunds anti-liberala hållning i frågan. Jag förespråkar att varje skola själv skall få avgöra om de vill ha betyg eller inte och vilket betygsystem de vill använda. Sen får rektorer, lärare, föräldrar och elever själva välja hur de vill ha det lokalt – skolministern skall inte diktera detta uppifrån. Hur skall man kunna övertyga majoren om detta? Det blir svårt! Man skulle kanske kunna få igenom att kommunala skolor måste ge betyg från sexan (alternativt sjuan) i enlighet med den skala som riksdagen beslutar men att friskolor och privatskolor skall få ha (eller inte ha) vilka betygsystem de vill. Det handlar trots allt om ett pedagogiskt instrument och där bör pedagoger – inte politiker – fatta besluten. Och elever och föräldrar garantera kvaliteten genom att ”rösta med fötterna”.

    Jag önskar liksom du att skolplikten avskaffades och att läroplaner och betyg gjordes sant frivilliga. Men det är finansieringen som är nyckeln till frihet inom skolan. Det är först när föräldrar och elever återtar ansvaret att finansiera sin egen utbildning som de kan börja ställa krav på allvar och bli lyssnade på. Den som betalar har makten. Det är först när privata alternativ fått växa fram som makten över utbildningen på allvar kan förflyttas från staten till föräldrar och elever. Och det är först då som vi på allvar kan börja utmana rådande normer och lagar. Att staten självmant skulle släppa på sin makt över skolan utan att känna sig ”tvingad” till det av omständigheterna är en utopi.

    Att man t.ex. kunde förbjuda hemundervisning berodde på att få utnyttjade den möjligheten. Få brydde sig. När en stor del av befolkningen börjar använda privata alternativ och börjar ifrågasätta att de skall behöva betala dubbelt då blir det åka av!

  5. William permalänk
    03 oktober 2010 16:43

    Skämtar du? Tar du bort den sk skolplikten får du konsekvensen att vissa föräldrar håller hemma sina barn. Som i usa med sin hemundervisning, bara ännu extremare. Föräldrarna får indoktrinera sina barn till vad de vill (redan möjligt till viss del på grund av religiösa friskolor tyvärr). Visserligen liberalt, liberalism har alltid handlat om den starkes rätt att fritt styra över de svagare, men likväl ett ondskefullt förslag, ondskefullt mot de barn du i praktiken vill att föräldrarna ska äga. Vad är nästa förslag, legalisera barnmisshandel igen? Staten ska väl inte bestämma hur föräldrarna uppfostrar Sina barn, de vet de bäst.

  6. 03 oktober 2010 17:44

    Henrik: Jag väljer som du, att inte ha en statligt finansierad skola. Anledningen att jag valde att vara pragmatisk i detta fall var att jag ville slippa den diskussionen, ty den är så trälig. Bättre att lyfta diskussionen till undervisningens innehåll än dess finansiering, tycker jag. I övrigt håller jag hellt och fullt med din kommentar, som är i mångt och mycket är bättre genomarbetad än hela mitt inlägg!

    William: Ur ett liberalt perspektiv kan man aldrig någonsin tillåta att någon misshandlar någon annan, utom i nödvärn. Så legalisera barnmisshandel: Aldrig! Det är intressant att du tar upp USA:s hemundervisning som exempel på varför man inte ska få hemundervisa sina barn, när all forskning som gjorts där tyder på att de barn som hemundervisas både lär sig mer och får bättre social kompetens. Det är inte en grund jag skulle använda för ett förbud.

  7. Isak permalänk
    05 oktober 2010 12:34

    Hur en liberal skolpolitik ser ut är en högs relevant fråga, dock är ”liberal” inte målet, utan ”bra” är (bra så som i inspirerande, lärorik, kreativ etc.).

    Att något ska vara liberalt eller fritt är inte ett mål, då liberalism varken är ett mål, eller en metod för att nå ett mål. Liberalism är utgångspunkt. Utgångspunkten att alla människor bäst känner till sina egna preferenser. Den utgångspunkten leder ofta till metoden att lämna så många beslut som möjligt till människor själva i syfte att uppnå målet (i det här fallet en bra skola).

    Att inte börja från grunden och fråga sig ”vad är målet?” och ”vad vet jag?” utan istället hänfalla åt en känslomässig argumentation utan tydliga utgångspunkter och väl valda metoder riskerar att leda till att fel slutsats nås.

    I den här texten har denna ignorering av målet bl.a. lett till den felaktiga slutsatsen att den statliga makten över en elev ska övergå till ett ytterligare förstärkt överförmynderi av föräldrar över sina barn.

    När det gäller den praktiska sakfrågan har du många poänger. Staten bör inte bestämma hur jag eller någon annan ska lära sig något. Tyvärr är det så (nu svär jag den liberala kyrkan) att människor inte vet bäst alltid.

    Misstolka mig inte. Jag är övertygad om att varje individ har koll på sina preferenser, dock har ingen människa koll på alla fakta. Framför allt unga saknar mycket av den erfarenhet för som krävs för att ta bra beslut gällande sin framtid.

    Det finns ingen objektiv kunskap och inga objektivt korrekta värderingar. Det är självfallet ett argument mot en läroplan, dock är ditt alternativ att lägga ansvaret för vad som lärs ut på föräldrar och entreprenörer med egna intressen.

    Att alla ska kunna starta skolor, att elever ska få välja själva efter vilken pedagogik som passar dem är självklart. Jag har svårt att se hur det är en motsättning mot demokratisk kontroll där alla har möjlighet att se vilka beslut som görs.

  8. oxymorons permalänk
    05 oktober 2010 12:49

    Tackar, jag heter dock inte Henrik utan Fritz- Anton ;-)

  9. 06 oktober 2010 09:58

    Ja, jo, det vet jag. Jag kopplade bara fel. Jag kopplade ”oxymorons” till smart liberal, och associerade då först till Henrik Sundholm. Så fel det kan bli!

  10. Gustav permalänk
    28 april 2011 22:52

    Intressant att du säger att inga partier tar den här ställningen. Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill båda två ha en betygsfri grundskola (vänstern vill dock ha den förstatligad förstås) och istället för betyg ska det bygga på skriftliga omdömen, vilket inte låter helt olikt det du säger.
    There you go, ett ”liberalt” alternativ från vänstern

  11. 28 april 2011 23:15

    Jag säger inte att alla partier är motsatta alla idéer jag skriver här, utan att inga partier förespråkar en liberal skolpolitik. Dock är jag helt medveten om Vänsterpartiets och Miljöpartiets idéer kring betyg. Och ja – deras skolpolitik är på många sätt den mest liberala, ironiskt nog.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: