Hoppa till innehåll

Hellre skademinimering än nolltolerans

02 november 2010

Jag skriver i dag på Newsmill om narkotikapolitik, med anledning av Cannabislegaliseringen. Artikeln finns att läsa i sin helhet både här och på Newsmill.

I Kalifornien drar det ihop sig för en omröstning om Proposition 19, om cannabislegalisering. Det är en mycket viktig fråga, och alldeles utmärkt att den diskuteras grundligt. Debatten har börjat väckas även här i Sverige, vilket även det är bra. Tyvärr är debatten okonstruktiv, då motståndare och förespråkare talar förbi varandra. Vi måste våga se bortom nolltolerans och moralism, och i stället anamma skademinimering som bärande princip för vår lagstiftning.

Skademinimeringsprincipen är en mycket enkel princip. Den går ut på att man ställer två eller flera alternativ mot varandra, och i stället för att fråga sig vad som är rätt eller fel, gott eller ont, utgår man från vad som leder till störst respektive minst skadeverkningar. Detta är ett konstruktivt sätt att se på debatten, som förbudsförespråkare ofta missar.

Vår barn- och äldreminister, Maria Larsson, som också har ansvaret för narkotikafrågor i regeringen, har förskräckt skrivit en debattartikel i Expressen, Ungdomarnas framtid går upp i cannabisrök, där hon argu­ment­erar för att ett ifrågasättande av den förda politiken riskerar att hota den konsensus som råder. Hon förklarar inte på något sätt varför den förda politiken skulle vara den bästa för personerna som nyttjar denna drog, utan verkar försvara politiken för politikens skull, nolltoleransen för nolltoleransens skull. Detta är farligt. Hon argumenterar alltså för att vi ska behålla ett system oavsett om det fungerar eller inte, bara för att det finns där, och att konsensuspolitik har ett högre värde än människoliv.

Nolltoleranspolitik är sällan konstruktiv. I USA ledde den på 1920-talet till omfattande maffiaverksamhet, grova rån, mord och en stark kriminalitet. I Mexiko leder samma nolltolerans i dag till otaliga mord och enorma mängder lidande, och i USA har nolltoleransen lett till att en procent av befolkningen sitter i fängelse. Ändå är nolltolerans den väg Maria Larsson förespråkar.

Oavsett vad man tycker om drogbruk är det någonting som förekommit i alla tider, i alla kulturer. Det går inte att lagstifta bort den. Nolltolerans och totalförbud gynnar kriminella nätverk. Ett bättre perspektiv är skade­mini­merings­prin­cipen, där man inte ser dogmatiskt på en fråga, utan i stället vill minska de negativa effekterna.

Så vad skulle en skademinimeingsprincip innebära, i praktiken? Det finns många goda exempel att titta på. Portugal avkriminaliserade allt innehav av droger för eget bruk för snart tio år sedan, och kon­se­kvens­erna är tydliga. Fler personer har inte fastnat i missbruk, Portugal har inte blivit något tillhåll för knarkare, och av dem som är i ett missbruk har fler fått bättre hjälp. Cato Institute konstaterar i sin rapport, Drug Decriminalization in Portugal, att det är en veritabel framgångssaga.

Samtidigt konstaterar FN att den förda politiken allt för mycket har siktat på att uppnå en drogfri värld, och att detta inte bara misslyckats, utan bidragit till direkta kränkningar av de mänskliga rättigheterna. FN menar därför i sin rapport om narkotikapolitik att en övergång till en mjukare och mer realistisk politik måste ske, med av­krim­inal­is­ering­ar av droger som en viktig del.

Vi står inför ett val mellan dogmatisk och dysfunktionell nolltolerans och evidensbaserad och fungerande skade­mini­mer­ing. Vill vi straffa syndare eller hjälpa människor? Valet borde vara enkelt.

About these ads
2 kommentarer leave one →
  1. 02 november 2010 12:41

    ”Skademinimeringsprincipen är en mycket enkel princip. Den går ut på att man ställer två eller flera alternativ mot varandra, och i stället för att fråga sig vad som är rätt eller fel, gott eller ont, utgår man från vad som leder till störst respektive minst skadeverkningar.”

    Detta svar är en reaktion på citatet ovan och din allmänna användning av begreppen ”morallag” och ”moraliserande” i dina blogginlägg. Vad jag vill diskutera är helt enkelt vad det innebär för en lagstiftning att vara moraliserande och exakt vad som skiljer så kallade ”morallagar” från ordinarie lagar. Som du snart kommer se så är det en distinktion jag inte riktigt greppar. Många anser liksom du att lagstiftare inte bör utgå från några uppfattningar om vad som är moraliskt rätt och fel när de stiftar lagar; istället bör de ta reda på vilken lagstiftning som är den mest praktiska i den mening att den är till förtjänst för samhällets stabilitet, minimerar mängden skada eller leder till en så hög nivå av allmänt välbefinnande som möjligt. Annars hävdas det att lagstiftningen blir ett uttryck för moralisk indignation från lagstiftarnas sida (den blir med andra ord ”moraliserande”), vilket i förlängningen kan vara skadligt för såväl rättsväsendet som samhället i stort.

    Detta gör mig förvirrad, ärligt talat. Resonemang enligt vilka vissa förbud är rättfärdigade eftersom de tjänar en stabiliserande roll för samhället, minimerar mängden skada och eventuellt kan leda till en högre nivå av allmänt välbefinnande är trots allt moraliska (i en vid mening som inkluderar även politisk-normativa resonemang). Sådana resonemang är närmare bestämt konsekventialistiska och tycks således vila på uppfattningen att vissa sakförhållanden (såsom samhällelig stabilitet, en minimal förekomst av skador eller en hög nivå av allmänt välbefinnande) är moraliskt värdefulla. Med anledning av detta förstår jag inte riktigt vad folk menar när de hävdar att narkotikalagstiftningen är moraliserande, exempelvis. Vad är det exakt som skiljer förbud mot cannabisbruk från förbud mot misshandel (utöver det att den förstnämnda typen av förbud eventuellt är undermåligt motiverade)?

    Jag är för övrigt för en legalisering av cannabisbruk, så i huvudsak är vi överens.

  2. YacobRajiz permalänk
    04 november 2010 03:17

    Bra skrivet C!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: