Hoppa till innehåll

Socialliberalism och libertarianism

17 maj 2011

Torbjörn Jerlerup är en hyvens karl, som länge har diskuterat tankar kring social­liberalism och libertarianism. Han förespråkar tydlig arbets­marknads­lag­stift­ning, semester­tvång, reglering av alla möjliga marknader och statlig omfördelning av resurser. Han har bland annat fört fram tesen att det är en libertariansk stånd­punkt att omfördela resurser, och att rätten till hör­apparat är en negativ rättighet som staten måste erbjuda sina medborgare. I ett långt inlägg med titeln Definitioner och tagg­tråds­stängsel resonerar han kring sin politiska tillhörighet, huruvida han är socialliberal eller libertarian, vad ideologierna egentligen står för och var de skiljer sig.

Han inleder med att konstatera att olika personer klassar honom som olika saker. Jag klassar honom som socialliberal, med motiveringen:

Ingenting du någonsin skrivit skiljer dig från en socialliberal – tvärtom är socialliberalismens utmärkande drag just vad du står för, att vissa positiva rättigheter (som rätt till hörapparat) är nödvändiga för att de negativa rättigheterna ska ha någon betydelse. Du är en klockren social­liberal, med precis de argument som socialliberaler i hundra år framfört mot den klassiska liberalismen helt enkelt! Så äkta det kan bli, på min ära.

Samtidigt har tydligen en annan av hans vänner, med en vag motivering som inte ens stämmer, om att Torbjörn skulle ha en extrem syn på kroppslig integritet, privatiseringar och vara negativt inställd till kroppslig rätt. Gällande den kroppsliga integriteten stämmer det så vitt jag vet. Gällande privatiseringar är det sant att Torbjörn vill privatisera det mesta – men han vill samtidigt reglera det, så att det till stor del styrs av staten. Slutligen, gällande »positiv rätt», är det felaktigt. Torbjörn står upp för positiva rättig­heter, och försvarar vissa ingrepp i den liberala naturrätten för att kunna erbjuda vissa personer en positiv rätt till exempelvis hörapparater.

Till att börja med vill jag klargöra detta med positiv och negativ frihet. Det är inte så lätt som att säga att man har »frihet till» eller »frihet från» någonting. Om man har yttrandefrihet har man samtidigt frihet till att uttrycka sig och frihet från inskränkningar i den. Om man har rätt till bostad har man samtidigt frihet till att bo och frihet från att vara hemlös. På samma sätt kan man formulera alla friheter som frihet till eller frihet från. Det leder ingen vart alls. Vad man i stället måste göra är distinktionen mellan negativ och positiv rätt:

A har en negativ rätt till X, om B är skyldig att inte ingripa mot A i fall gällande X.

A har en positiv rätt till X, om B är skyldig att ingripa mot A i fall gällande X.

Här är den grundläggande skillnaden; skillnaden mellan positiva och negativa rättigheter, mellan libertarianism och socialliberalism. Redan här börjar Torbjörn vackla, och talar om yttrandefrihet som både positiv och negativ. Han skriver att libertarianismen är inkonsekvent, eftersom man kan tala om både frihet till yttrande och frihet från ingrepp i den. Alltså finns inga libertarianska argument mot positiv rätt, och alltså kan även libertarianer förespråka positiv rätt till exempelvis hörapparater. Efter­som man kan uttrycka sig på olika sätt för olika rättigheter finns inga skillnader mellan de positiva eller de negativa. Eftersom man kan kalla yttrandefriheten både positiv och negativ finns ingen skillnad mellan libertarianism och socialliberalism.

Det är ett mycket oinsatt påstående. Om vi tar exemplen yttrandefrihet och rätt till hörapparat, och applicerar dem på ovanstående resonemang:

A har en negativ rätt till yttrandefrihet, om B är skyldig att inte ingripa mot A i fall gällande yttrande.

A har en positiv rätt till yttrandefrihet, om B är skyldig att ingripa mot A i fall gällande yttrande.

Yttrandefriheten, ser vi genast, är en negativ rätt. Det är lätt att konstatera att det övre påståendet stämmer, medan det undre inte är korrekt. Yttrandefriheten kräver endast att ingen ingriper i mitt yttrande; den kräver inte att person B, Torbjörn eller någon godtyckligt utsedd person ger mig någonting. Om vi däremot använder Torbjörns favoritexempel rätt till hörapparat, ser det plötsligt annorlunda ut:

A har en negativ rätt till hörapparat, om B är skyldig att inte ingripa mot A i fall gällande hörapparater.

A har en positiv rätt till hörapparat, om B är skyldig att ingripa mot A i fall gällande hörapparater.

Här har vi plötsligt en mycket intressant distinktion. Som negativ rättighet betyder det att ingen person ska få hindra någon annan att äga, bära eller nyttja en hörapparat. En klassiskt liberal inställning, som härleds direkt ur rätten till egendom – detta då en hörapparat naturligtvis är egendom. Men vad Torbjörn menar är att det ska vara en positiv rätt: Person B ska ha en skyldighet att erbjuda person A en viss egendom. Det är en positiv rättighet, och alltså någonting en libertarian inte skulle ställa upp på.

Här invänder Torbjörn med att de negativa friheterna inte spelar någon roll, om man inte har effektiv frihet. Det är möjligt, men det är en socialliberal åsikt. Problemet med att se till effektiv frihet snarare än liberal frihet, är att man dels inte säkerställer största möjliga effektiva frihet åt flesta möjliga människor (även om det kan vara så), och framför allt att man inte längre har något ideologiskt skydd mot in­skränk­ningar i friheten. Om jag går med på att rätt till hörapparat krävs för min effektiva frihet – hur argumenterar jag mot en socialdemokrat som menar att rätt till bostad, arbete och kultur är ännu viktigare, och alltså också borde skötas av staten?

Torbjörn feltolkar gärna citat av liberala tänkare, för att bevisa att även libertarianer är socialliberaler. Ett lysande exempel är när han citerar Johan Norberg, angående rättigheternas universella status:

Att rättigheter är universella betyder att de gäller lika för alla, och universaliteten går i båda riktningarna: alla åtnjuter rättigheterna och alla måste respektera dem. Om jag har rätt att inte bli dödad och att inte bli misshandlad har alla människor en förpliktelse att avstå från att döda eller skada mig. Det spelar ingen roll vem man är eller var man bor, om man är lång eller kort, man eller kvinna, jude eller grek. När det gäller mänskliga rättigheter har alla människor lika rättigheter och alla har en skyldighet att respektera andras rättigheter. Om jag blir tvångsförflyttad eller miss­handlad av polisen eller av ett rövarband är det mycket tydligt vem det är som har kränkt mina rättigheter.

Det är tydligt vad stycket handlar om. Alla ska ha samma rätt att slippa våld. Alla ska ha en skyldighet att respektera alla andras rättigheter. För vem som helst som läst boken står det mycket klart att Norberg med briljant argumentation förklarar att enbart negativa rättigheter kan uppfylla dessa krav: Enbart de kan vara universella, och enbart negativa rättigheter är tydligt vem som kränker. Ändå svarar Torbjörn Jerlerup på detta med:

Exakt! Och om den CP-skadade inte kan leva, yttra sig eller röra sig därför att denne inte får stöd gäller exakt samma sak som Johan skriver. Dennes rättigheter kränks då lika mycket som dina, mina eller Johans om vi skulle tvångsförflyttas eller misshandlas av polisen!

Han visar alltså, återigen, att han inte förstått eller tagit till sig den libertarianska definitionen av negativ rätt, utan ser positiv rätt som lika viktig. Han ser det som ett lika stort hot mot mänskliga rättigheter att inte tvinga någon att erbjuda någon annan en rullstol, som han ser tvångsförflyttning eller misshandel. Liksom så många andra resonemang han för fram är det rimligt och hållbart om man enbart ser till positiva frihetsdefinitioner, men inte när man ser till negativa.

Men samtidigt som Torbjörn för fram genomgående socialliberala resonemang, skriver att staten måste garantera att alla människor får samma möjligheter, och att frihet och negativa rättigheter endast går att tillämpa där möjligheter inte kränks, kallar han sig libertarian, och påstår att han inte är socialliberal. Att han inte gillar positiva rättigheter. Han skriver:

Många libertarianer opponerar sig mot att jag väldigt medvetet säger att jag ser mig som libertarian också. Men det är libertarianernas argument om negativa rättigheter som jag gjort till mina.

Att Torbjörn Jerlerup kallar sig libertarian är närmast parodiskt. Han håller inte med om de grund­läggande libertarianska värdena, utan omformulerar dem helt, och kommer ofta fram till motsatta slutsatser. I vissa frågor håller han med libertarianer – men det gör även socialdemokrater. Ingen har väl hävdat att socialdemokraterna är libertarianer? Jag vill avsluta med ett citat från den av mig kallade socialliberalen, av sig själv kallade libertarianen. Vad han är egentligen? Döm själv:

För mig som liberal är det klart att det behövs en grundläggande arbetsrättslig lagstiftning. Företagare ska inte få sluta avtal helt hur de vill.

About these ads
22 kommentarer leave one →
  1. HugeHedon permalänk
    17 maj 2011 16:56

    Herregud, hur skulle det se ut om folk och fä kunde sluta avtal hur de ville? Tänk om de skulle sätta upp parabolantenner på balkongerna, eller ha sex för pengar? Går ICKE för sig.

    Nåväl, för mig som socialist är det klart att det behövs en grundläggande äganderättslig lagstiftning. Staten ska inte få stjäla frukten av mitt arbete, vare sig den vill eller inte.

    Och inget begrepp betyder längre vad det betyder.

  2. 17 maj 2011 16:56

    Torbjörn kallar sig inte för libertarian, vilket han slår fast redan i ingressen till sitt inlägg.

    ”Nån ren libertarian eller socialliberal ser jag mig inte som. Libertarianer anser att jag absolut inte kan vara libertarian, utan socialliberal, eftersom jag månar om rättigheterna för de som har det lite svårare också, och för barn och funktionshindrade och vill att staten ska garantera deras rättigheter. Socialliberaler å sin sida gillar inte att jag vill ha en liten stat och kallar mig ofta libertarian”

  3. 17 maj 2011 16:59

    Som du själv citerar så kallar han sig libertarian ”Också”.

  4. 17 maj 2011 17:11

    Att han kallar sig libertarian ”också” gör det inte mindre felaktigt. Om jag skulle säga att jag är ”liberal men marxist också” skulle marxistdelen vara precis lika felaktig som om jag bara sade mig vara ”marxist”. Vad jag argumenterar för i artikeln är inte att Torbjörn inte är renodlad libertarian. Där är vi, som du konstaterar, överens. Vad jag argumenterar för är att han inte är libertarian alls. Inte ens ”också”.

  5. 17 maj 2011 17:13

    Hugo: Otroligt rolig kommentar! Jag skrattar högt här i min soffa!

  6. Martin Domeij permalänk
    18 maj 2011 12:11

    Du skriver att ”effektiv frihet” är en ”socialliberal åsikt”, och att problemet med se till denna frihet är att man inte har något ”ideologiskt skydd mot inskränkningar i friheten”, inskränkningar som du sedan exemplifierar med socialdemokratiska argument om ”rätt till bostad, arbete och kultur”.

    Menar du därmed att du inte ser någon egentlig ideologisk skillnad mellan socialliberalism och socialdemokrati?

  7. 18 maj 2011 15:24

    Jo, ur ett historiskt perspektiv finns en stor skillnad. Socialdemokrati handlar om att steg för steg införa det klasslösa samhället, och socialliberalism om att så många som möjligt ska få så stor effektiv frihet som möjligt. I praktiken blir skillnaden dock liten, och i synnerhet är den liten i dag i Sverige, då socialdemokratiska partiet är tydligt socialliberalt.

    På Wikipedia står:

    »Socialliberalismen är en gren av liberalismen som utgår ifrån en så kallad positiv frihetsdefinition. Med denna frihetsdefinition blir individens frihet beroende av att alla har lika sociala möjligheter och tillgång till rättigheter som skall garanteras av staten, såsom exempelvis utbildning och sjukvård.

    Socialliberallismen förespråkar därför en aktiv socialpolitik och en viss aktiv ekonomisk politik från statens sida. Socialliberaler menar också oftast att om marknaden inte fungerar skall staten se till att den gör det, medan många marknadsliberaler ofta anser att statlig inblandning enbart kan försämra läget.»

    Det är en beskrivning som ställer mycket väl in på Socialdemokraterna i dag. De vill, precis som socialliberaler, med »lagom mycket» statlig intervention skapa det bästa möjliga samhället, med största möjliga effektiva frihet.

    Så nej, i praktiken är skillnaden inte ideologisk. I grunden handlar skillnaden inte om hur man tycker att samhället borde utformas, utan om en pragmatisk avvägning hur mycket statlig inblandning man tror behövs för att garantera en effektiv frihet. Denna pragmatiska avvägning kan knappast ses som ideologisk.

    Det sätt på vilket man kan säga att socialdemokrati och socialliberalism skiljer sig är att socialliberalismen inte strävar efter ett klasslöst samhälle. Det är en enormt stor skillnad. I praktiken, som sagt, finns dock ej längre några socialdemokrater (utom möjligen i Vänsterpartiet); resten är socialliberaler. Så det finns inga ideologiska skillnader mellan Socialdemokraterna och Alliansen.

    Förklara gärna på vilket sätt »rätt till bostad, arbete och kultur» inte skulle kunna motiveras ur ett socialliberalt perspektiv. Kan man verkligen uppnå största möjliga effektiva frihet utan bostad och arbete?

  8. Martin Domeij permalänk
    18 maj 2011 21:20

    Nå, att SAP eventuellt är ett socialliberalt parti snarare än ett socialdemokratiskt är ju knappast ett bevis för ideologierna är lika, utan snarare för att SAP inte heter vad de är, precis som att Torbjörn Jerlerup inte är det han kallar sig. Torbjörn Jerlerup förändrar inte ideologin libertarianism för att han kallar sig libertarian, och SAP förändrar inte ideologin socialdemokrati för att de kallar sig socialdemokrater.

    Visst kan man som du säger konstruera libertarianism respektive socialliberalism utifrån negativa och positiva fri- och rättigheter. Frågan är om man kan göra en motsvarande konstruktion för att beskriva skillnaderna mellan socialliberalism och socialdemokrati.

    Det du sedan säger är förstås riktigt: Socialdemokrati eftersträvar social jämlikhet genom utplånande av klasser och skillnader som uppstår mellan dessa, emedan socialliberalism inte har denna strävan. Denna skillnad skulle nog somliga hävda är djupt ideologisk, och kanske rentav det som är den största ideologiska skillnaden.

    Naturligtvis är det en större gråzon mellan socialliberalism och socialdemokrati än mellan libertarianism och vilken som helst av de två, men det är ju just därför det är intressant huruvida en (tydlig) ideologisk skillnad mellan dem kan konstrueras.

    Och visst kan man motivera till exempel ”rätt till bostad, arbete och kultur” ur ett socialliberalt perspektiv, om man anser att dessa är rättigheter. Vad som är rättigheter och inte kan väl sägas vara en annan skillnad, om än inte lika ideologisk, mellan socialliberalism och socialdemokrati?

  9. 28 maj 2011 12:25

    Libertarianismen är en nykonstruktion skapad på 50 talet av samma fictionkatraktär som scientologi och har inget alls med liberalism att göra eftersom systemet när det omsätts i praktiken leder till total diktatur utövad av dom kapitalkrafter som köper den faktiska makten i det totalt avreglerade samhälle där samma kapital dessutom i praktiken getts oinskränkt makt att utöva våld.

  10. 28 maj 2011 13:55

    Nej. Vad du målar upp är en överdriven och felaktig bild av anarkokapitalismen, vilken inte alls är detsamma som libertarianismen. Libertarianismen är inte en nykonstruktion, utan en konsekvent tillämpning av bland andra John Lockes teorier om naturrätt. Libertarianism har aldrig lett till diktatur, och kapitalet har inte makt att utöva våld i ett libertarianskt samhälle. Läs på, gör om, gör rätt.

  11. 28 maj 2011 14:45

    Nonsens.

    Ni förutsätter att den mekanik som håller kapitalet och dess verktyg marknanden gående genom att att ackumulera pengar (makt) som genom ett under skulle sluta att sträva efter att koncentrera ägande (makt) i det utopia där ni avskaffat allt som begränsar möjligheten att köpa all faktisk makt.

    Det är roande.

    Sen finns det naturligtvis inga libertarianska samhällen som inte lett till diktatur av den enkla anledningen att det aldrig funnit stöd för att ska ett sådant samhälle.

  12. 29 maj 2011 11:40

    För det första. De samhällen som haft störst koncentration av ägande till minst antal människor har varit de som inte tillåtit frihet, äganderätt och kapitalackumulation. De samhällen där flest människor har störst förutsättningar att forma sina egna liv är de samhällen som har ett stort mått av ekonomisk frihet.

    För det andra. Du skiljer inte på pengar och våld. Om jag har enorma mängder pengar har jag förvisso medel att få andra att uppfylla mina önskningar – men bara genom frivilliga överenskommelser. Den farligaste maktkoncentrationen är inte koncentration av pengar, utan möjligheten att utöva våld. Därför är libertarianismen grundad på antagandet att ingen människa någonsin har rätt att initiera våld mot någon annan människa.

    Det har aldrig funnit renodlade libertarianistiska eller socialistiska stater, men försök som hamnat nära den socialistiska strävan har ofelbart hamnat i diktatur, medan länder som anammat ett stort mått av liberalism inte har gjort det. Slump? Nej.

  13. Hanna permalänk
    22 juni 2011 22:11

    Intressant inlägg. Men jag menar att yttrandefriheten även är en positiv frihet. Låt mig formulera detta på ett annorlunda sätt.
    A har en negativ rätt till yttrandefrihet, om S är skyldig att inte ingripa mot A i fall gällande yttrande.
    A har en positiv rätt till yttrandefrihet, om S är skyldig att ingripa mot B i fall gällande A:s yttrande.
    (A=debattören; S=staten; B=annan person än A.)

  14. Hanna permalänk
    22 juni 2011 22:17

    Observera att B naturligtvis ska ha rätt att replikera på A utan statens inblandning. Däremot ska B inte ha rätt att utsätta A för anonyma nätkommentarer i form av personangrepp, bara för att B inte gillar A:s åsikter. Just för att detta fenomen är så utbrett och tillåtet, så avstår många från att debattera, och därmed fungerar inte yttrandefriheten.
    Alltså: en stat som ingriper (på rätt sätt) främjar yttrandefriheten mer än en stat som bara har armarna i kors. Yttrandefriheten är alltså även en positiv frihet.

  15. 25 juni 2011 10:43

    Därför är libertarianismen grundad på antagandet att ingen människa någonsin har rätt att initiera våld mot någon annan människa.

    ———————————————
    Libertarianser anser att skatt är våld och jag anser att det är våld att ge marknaden obegränsad möjlighet att köpa faktisk makt vilket i princip är det enda den libertarianska staten åstadkommer. Den libertarianska staten överläter t.o.m frivilligt våldsmonopolet till kapitalet.

    Libertarianism är högerextremism på samma nivå som maoisternas kulturevolutionärer var extrem vänsterextremism.

  16. 25 juni 2011 15:03

    Nej.

  17. 25 juni 2011 23:17

    Jovisst.Din religiositet förändrar inte det faktum att dom enda som betalar reda pengar för att sälja Libertarianism i Sverige är Svenskt näringsliv o möjligen enskilda religösa med pengar.
    Libertarismens sluststadie ser vi idag i Kina som tagit vägen över den andra religionen och landat på andra sidan.

  18. Hanna permalänk
    29 juni 2011 13:59

    Vad är egentligen skillnaden mellan socialliberalism och socialdemokrati? Båda lärorna förespråkar allmän välfärd och en blandekonomi (moderna socialdemokrater anser inte att staten måste äga allting, och socialliberaler utanför Sverige är positiva till ett visst mått av statligt ägande).

  19. 29 juni 2011 23:42

    Ska jag posta en länk till Wikipedias definition av hur maoister ser på paradiset när revolutionen nått slutmålet?

    Räcker det som svar?

  20. 29 juni 2011 23:49

    Vad är egentligen skillnaden mellan socialliberalism och socialdemokrati

    Skillnaden är att socialliberalernas slutmål är exakt samma som libertarianernas d.v.s att göra all faktisk makt till en vara som köps och säljs men att inflytandet från socialdemokratins hegemoni skapat ett visst mått pragmatism hos många som inser att det inte finns något utbrett stöd för detta.

  21. 11 juli 2011 16:12

    Nej.

    Socialdemokrati strävar efter att på demokratisk väg uppnå ett klasslöst samhälle. Socialliberalism strävar efter att maximera människors effektiva frihet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: