”Skolans likriktning har gått för långt”
30 september 2011
Idag skriver jag tillsammans med Benjamin Juhlin från Grön Ungdom i Stockholmsregionen och Alfred Askeljung från CUF Stureplan om hemundervisning, frihet och en verklighetsfrånvänd skolminister. Läs artikeln här!
»Som liberal måste man ha som mål mål vara att individen ska få mer makt över sig själv. Som utbildningsminister måste målet vara att elever ska få en så god utbildning som möjligt. Att Jan Björklund gör tvärtom i båda fallen är minst sagt uppseendeväckande.«
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
4 kommentarer
lämna en →
Alla (troligen) kommentarer, och även artikeln, missar pudelns kärna:
Vem är det som har *ansvaret* för barns utbildning? STAT eller föräldrar?
I endast Tyskland och Sverige är det tydligt att det är Staten. I nästan hela övriga världen är det föräldrarna.
Att staten lyckas sämre i de flesta fall, än föräldrarna – oavsett om det gäller hemundervisning, privat eller kommunal skola – är inte konstigt ur ett utvecklingspsykologiskt perspektiv (när Sverige envisas med att fortfarande använda ett arkaiskt beteendepsykologiskt).
Vi själva valde att lämna eländet bakom oss och flyttade utanför landets gränser (2 timmar ifrån Sverige med färja till Åland) – och livet fick tillbaka den dimensionen: Att barnens utbildning är föräldrarnas ansvar!
När Staten tar ansvaret för det mest personliga och intima är det fara å färde, oavsett vad det gäller, mycket tydligt så när det gäller barns undervisning. För när Staten tar ett ansvar från människor, upphör förmågan för människor att TA det ansvaret. Illa.
Att den extrema högern anser att möjligheten att få bra undervisning ska vara avhängig föräldrarnas förmögenhet och är inte något som förvånar.
Att koppla ihop naturligt urval med möjligheten att köpa sig fri från det tillhör en svunnen tid som extremhögern ännu inte lämnat.
Tack Caspian! Er artikel återger mig tron på mänskligheten. Faktum är att jag med oförställd häpnad har åsett FP:s förvandling från frihetliga liberaler till förbudsivrande dogmatiker. Jag är skolledare på ett mycket framgångsrikt byggymnasium. Jag älskar jobbet och vår verksamhet, men tyvärr, mesta energin går nu åt till att parera Björklunds allt mer desperata och “anorektiska” utspel. Jag och många med mig börjar fundera seriöst över alternativa karriärer, så långt från skolans värld som möjligt.
Exempel: Vår skola har högt söktryck. Därför har vi tidigare år kvoterat in ett antal PRIV:are, delvis genom praktiska prov. De flesta tog sig igenom utbildningen och blev byggnadsarbetare. I Gy11 förbjöds givetvis detta tillvägagångssätt. Nu har PRIV bytt namn till IMPRO och eleverna ska tas in på betyg trots att de saknar behörighet. Av de 10 vi tog in i augusti har tre redan slutat, ytterligare fyra hänger löst. Principer och paragrafer har ersatt samhällsnytta.
Vi erbjöd oss dessutom att ta emot en grupp elever i det som nu kallas yrkesintroduktion, motsvarande tidigare IV. Vi kan mer eller mindre utfärda en jobbgaranti till dessa utsatta ungdomar. Eftersom Björklund givit kommunerna monopolställning avseende dessa elevers gymnasieval utnyttjade vår kommun sitt veto och valde att själv “förvara” de 76 som sökt vår yrkesintroduktion. De elever som kunde blivit byggjobbare hos oss finns nu följaktligen i diverse kommunala verksamheter som de inte har valt, garanterat med sämre jobbutsikter och till en högre kostnad än vad som blivit aktuellt hos oss. Men, som sagt, vårt söktryck är högt. Vi har kompenserat bortfallet inom yrkesintroduktion genom att ta in fler programelever. Det har ytterligare dränerat elevunderlaget för kommunens nya byggskola som kostat skattebetalarna några 100 miljoner. Klåfingrigheten från okunniga politiker verkar direkt kontraproduktiv. Principer och paragrafer har ersatt samhällsnytta. Lycka till, och hoppas du ägnar ditt politiska liv åt liberal kursändring.
Finns det framtidshopp för den svenska modellen ?