Skip to content

Jesus behövs inte i svenska skolan!

05 januari 2009

Clara Lidström skriverExpressens debattsida att Jesus behövs i svenska skolan. På vilket sätt han skulle ”behövas” förklarar hon inte tydligare, men hennes poäng är i princip att åsikten att religiösa friskolor inte bör finansieras med skattemedel är orättvis, då ateistiska friskolor finansieras på det viset. Hon säger också att hon vet att många kristna barn känner sig utsatta när läraren påpekar att Bibeln är en påhittad saga. Och? Ska man ta hänsyn till de stackare som tror att sagoböcker innehåller sanningen om livet, universum och allting? (Ja, lärarens uppgift är ju att vara objektiv, och alla förstår ju att en objektiv lärare inte kan säga att Bibeln är påhittad. Det är fruktansvärt subjektivt att säga att sannolikheten att Bibeln är korrekt är noll − exakt!)

Sedan skriver hon att hon inte tror att varken religiösa eller sekulära skolor är lösningen på problemet; hon tror på integrerade skolor. Vilket får mig att undra: vad är skillnaden mellan sekulära och integrerade skolor? Om man med integrerade skolor menar skolor där religionen är integrerad med undervisningen finns det en tydlig skillnad mellan sekulära och integrerade skolor; däremot försvinner skillnaden mellan religiösa och integrerade skolor om det är så hon menar. Luddigt uttryckt, minst sagt. Jag tror problemet här är att hon inte kan skilja på ateistiska skolor (skolor som lär ut att religion i sig är fel, och att Gud med bestämdhet inte finns; en uppfattning som är lika mycket trosbaserad som någon religion) och sekulära skolor (som lär ut vetenskap just som vetenskap, och lär ut om religion, utan att säga att någon är bättre eller att ingen kan stämma).

Nu finns det bitar i Bibeln man kan välja att se som fina moraliska rättesnören (folkmord som lösning på världens problem − jättebra!), men det innebär inte att man som objektiv lärare ska undvika att påpeka att det är en saga. Det finns en massa böcker man skulle kunna se som moraliska rättesnören, men det innebär inte att de slutar vara sagor, och blir ”sanna”. En objektiv lärare bör inte vara hindrad att berätta för sina elever att jultomten inte finns, att Arn är en fiktiv karaktär, att Bibeln är en sagobok författad av människor, att kol är ett grundämne, och liknande sanningar.

Men om det är obegripligt för henne att man skulle kunna hålla politik och religion åtskilt är det kanske inte så konstigt att hon ser sekularisering som ett hot snarare än något positivt. Hon har i och för sig en poäng när hon skriver att kristendom är politik, men jag tvivlar starkt på att hon funderat lite längre i de banorna, och jämfört med andra politiska ideologier. Jesus har sagt bland annat att hans fiender, de som inte accepterar honom som sin kung det vill säga, ska föras till honom och huggas ned (Lukasevangeliet 19:27). Han liknar också sina ”motståndare” (alltså igen, de som inte accepterar hans idéer som sanningen) med ogräs man inte vill ha, och därför bränner (Matteusevangeliet 13:40–42, Johannesevangeliet 15:6). Slutligen är han också tydlig med att hans ideologi inte är en fredens ideologi, utan att hans åsikter och världsbild ska spridas med våld (Matteusevangeliet 10:34, Lukasevangeliet 22:36). Så som politisk ideologi är kristendomen klart klandervärd. Och med tanke på Jesus exkluderande idéer om vilka som får komma till himlen och vilka som ska brinna i helvetet, blir hans bud om kärlek svåra att ta på allvar.

Sammanfattningsvis tycker jag att om religion ska tas upp mer i skolan, ska det vara genom undervisning om religioner. Helt skilt från naturvetenskapen (som inte har någonting med religion att göra!) och helt utan värderingar som att kristendomen är en bättre religion än andra. Det är där skillnaden mellan religiösa och sekulära friskolor ligger.

Advertisements
2 kommentarer leave one →
  1. 05 februari 2011 04:44

    Ska man därmed dra slutsatsen att du inte tror på Jesus?
    (retorisk fråga)

    Delar du därmed dina föräldrars asatro-dyrkan (inkl. ”den heliga k*ken”), vilken för de flesta människor känns väldigt förlegad år 2011.

    Kanske man t.o.m. borde införa lite tantra på schemat, eller vad tror du Caspian?
    I ett sekulärt samhälle uppstår ett religiöst vakuum, som till syvende och sist ofrånkomligen drabbar den enskilde.

    Den vilsna människan frågar sig: ”vad ska jag tro på?”, ”mig själv?”, ”min kropp?”, ”mina idéer?”, ”mina föräldrars idéer”, o.s.v.

    /
    Muhammeds brorsa

  2. 05 februari 2011 12:59

    Jag märker att debatteknik och retorik är någonting som borde införas tidigare i schemat. Samt förmågan att läsa.

    Jag skriver aldrig att vi ska lära ut någon som helst religion. Tvärtom tycker jag att skolan ska vara skild från religion och trosuppfattningar, utom i religionsundervisning, då man på ett kritiskt sätt ska lära sig om religion.

    I ett sekulärt samhälle finns precis så mycket religion som folk vill ha. Poängen med sekularisering är att religion och politik ska vara åtskilt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: