Skip to content

Procentspärrar och den demokratiska processen

24 januari 2010

Fyra procent är den magiska gränsen. När fyra procent av medborgarna röstar på en är man värdig att träda in i politikens värld, och påverka parlamentariskt, demokratiskt och fint. Får man mindre än fyra procent är man dock körd. Då är man inte ansedd seriös nog, och tillräckligt många tycker inte man duger. Det är så val i Sverige fungerar idag.

I en parlamentarisk demokrati väljer folket, medborgarna, sina representanter i allmänna val. Dessa representanters platser fördelas ut över de platser som finns i parlamentet, baserat på andelen röster de fått. Tio procent av rösterna ger tio procent av platserna i parlamentet, och alltså tio procent av den beslutande makten. Denna princip gäller dock inte i Sverige. Här har vi en minimigräns på fyra procent. Så tio procent ger tio procent av makten, fyra procent ger fyra procent av makten, och tre procent ger noll procent av makten.

Är detta demokratiskt? Är det inte ett stort svek mot alla dessa väljare som röstar på partier som får mindre än fyra procent? Om jag tar resultaten för några olika opinionsundersökningar som varit gällande det kommande valet, skulle Vänsterpartiet, Centerpartet, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Piratpartiet alla kunna hamna under fyra procent. Lägg sedan till två procent övriga partier, så är vi uppe i kring tjugo procent. Tjugo procent! Som inte får sin röst hörd. Det är nästan som om alla röster på Moderaterna inte skulle räknas.

Varför sätta gränser? En direkt fråga som kommer upp är vad man ska ha för gräns. Om det är för högt med fyra, vad ska vi ha då? Tre? Två? Eller följa Turkiets exempel, och ha en gräns på tio procent? Som om en procentgräns vore nödvändig! Sverige har ett parlament med trehundrafyrtionio platser. Varje ledamot representerar följdaktligen en trehundrafyrtioniondel av Sveriges befolkning – i runda slängar tjugofemtusen personer. Så vad vore mer rimligt än att ett parti som får tjugofemtusen röster får ett mandat – det skulle ju leda till att medborgarna faktiskt fick påverka på riktigt. Att Sverige skulle bli en demokrati.

Då skulle ju vilket pack som helst komma in! Nja, kanske inte vilket pack som helst. Men visst – jobbiga partier som vi inte tycker om skulle komma in. Det skulle nog svensk politik må bra av. Lära sig hantera hoten mot den trygga världsbilden med sju partier i två block som aldrig kommer överens men ändå för samma politik. Dessutom skulle de småpartier som faktiskt vill göra någonting aktivt få någon mandatperiod på sig, att vänja sig vid klimatet i riksdagen. Valet 2006 hade förutom de redan etablerade partierna Sverigedemokraterna, Feministiskt initiativ, Piratpartiet och Sveriges Pensionärers Riksdagsparti fått ett par mandat var. Skulle det hota Sverige?

Om Piratpartiet fått 4,1 % i riksdagsvalet 2006 hade femton personer kommit in. Jag kan inte min pirathistoria perfekt, och vet ej hur Piratpartiet var uppbyggt hösten 2006, men med ett nio månader gammalt parti skulle det med största sannolikhet bli ganska mycket fiasko. Nu har partiet fått växa till sig och mogna, och kommer klara riksdagen galant efter valet i september. Om Piratpartiet däremot fått lika många röster som de fick 2006, och mandat efter det – utan spärrar – hade två pirater suttit i riksdagen. En riksdagsgrupp på femton för ett så ungt parti skulle vara svårt, men två personer – förmodligen Rick och Christian – skulle klara sig.

Och vem hade förlorat? Ja, de stora partierna hade fått sammanlagt två mandat färre att dela på, men det är ingen stor grej. Två mandat är så lite. Däremot hade Piratpartiet kunnat få fram sina idéer så pass att de etablerade partierna åtminstone förstod vad det handlar om. Sverigedemokraterna hade kommit in, Feministiskt initiativ hade kommit in. Detta är ingenting jag personligen ser som önskvärt, men om svenska folket vill ha in rasister och radikalfeminister i riksdagen är det ingenting jag vill förbjuda. Särskilt inte när alternativet är att utesluta 5,67 % av medborgarna från den demokratiska processen.

Fyraprocentsspärren gör det alltså svårare för nya partier att etablera sig, svårare för gamla partier att hantera nya och svårare för väljare att veta vad som är ett bra val. Allt detta är dock helt underordnat den viktigaste punkten: fyraprocentsspärren utesluter stora delar av väljarkåren, och underminerar demokratin. För ett mer demokratiskt system bör spärrarna slopas.

5 kommentarer leave one →
  1. 24 januari 2010 23:09

    svar:
    jomen, han är snygg, men liksom, konstig. eller jag vet inte. han är jättetalangfull och konstigsnygg på något annorlunda sätt, och han verkar som världens skönaste människa och så, men jag ser bara inte hur jag ska orka ha en crush på honom. eller jo men nej eller njä.
    får jag skylla på att han är gammal, 44 år, eller förstör min crush på Paul McCartney det resonemanget?
    jag vet inte.
    jag koncentrerar hela min indienförälskelsekapacitet på den jobbigast möjliga personen just nu, och det är inte shahrukh khan eftersom vem som helst fattar att han är ouppnåelig.
    Självplågare som jag är så crushar jag ju hellre på personen jag faktiskt känner men som bor i Delhi.

    förresten så har du rätt. shahrukh khan är jättesnygg.

  2. 25 januari 2010 17:31

    Vaegen till det du vill ha heter valsamarbete.
    http://aktivdemokrati.wordpress.com/2009/07/06/ny-slags-allians-mojlig-2010/

  3. 25 januari 2010 19:49

    ”…Varje ledamot representerar följdaktligen en trehundrafyrtioniondel av Sveriges befolkning – i runda slängar tjugofemtusen personer. Så vad vore mer rimligt än att ett parti som får tjugofemtusen röster får ett mandat – det skulle ju leda till att medborgarna faktiskt fick påverka på riktigt. Att Sverige skulle bli en demokrati. …”

    Hej Caspian – och väldigt både lättläst, överskådligt och faktaspäckat inlägg om den här idiotin med 4 %-spärren.

    Men att de befintliga riksdagspartierna skulle ta bort den får nog ses som en utopi – för den befrämjar ju – för att säga är en basförutsättning för deras inbördes ”tysta” överenskommelse – om att det är BLOCKPOLITIKEN = BLOCKERINGSPOLITIKEN som SKALL råda i mitt kära fosterland Sverige, tyvärr tyvärr… :cry: – ”vet” Josef B.

  4. Caspian Rehbinder permalink*
    25 januari 2010 21:48

    Ja, MrPerfect, den idén du länkar till verkar som ett bra sätt att ta sig över muren som den ser ut idag. Dock räcker inte det mer än som ett första steg – muren ska rivas! Direktdemokrati är inte min grej – jag tycker representativ demokrati är ett bra system. Men jag gillar projektet, och att ni försöker belysa problemen med Sverige som det är idag.

    Och Josef, tack för din uppskattning!

  5. 08 februari 2010 04:51

    Du kan ha exakt den nivaa av demokrati du vill ha genom http://www.aktivdemokrati.se eftersom partiet inte enbart erbjuder direktdemokrati. Partiet erbjuder aeven delegering som leder till exakt samma nivaa av demokrati som idag. Du vaeljer sjaelv.

    Vill ha dig med paa listan i valet om du aer 18 aar. Du aer smartare aen din farsa och borde absolut bli delegat inom partiet.

    Du maaste bli medlem och tacka ja innan den 15 februari om du vill vara med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: