Skip to content

Fildelning

27 januari 2010

Fildelningsdebatten i Sverige känns ganska slumrande. Förvisso är Acta-frågan rykande aktuell, men det handlar av naturliga skäl inte om innehållet, utan processen. Det har varit toppar och dalar, men de senaste månaderna har debatten gått på tomgång – om ens alls – och de piratfrågor som lyfts har varit integriteten, med patentfrågan försiktigt uppstigande i folks medvetanden. Detta inlägg är alltså inte ett inlägg i en pågående debatt, men en liten samling argument och fakta från tidigare debatter.

Det enklaste argumentet att argumentera mot är att fildelning skulle vara stöld. Det finns hur många källor som helst att dra till med. Från politiker av alla färger till framstående jurister som Mårten Schultz till Wikipedia till lagboken. Att bara hänvisa till källor räcker dock inte så långt. Man måste ofta också förklara varför upphovsrätt inte är stöld. Det i mitt tycke enklaste sättet är att dra det ett steg vidare. Om fildelning är stöld måste upphovsrätt vara detsamma som äganderätt. Nu finns det förvisso vissa som påstår sådant, men de har inga belägg för påståendet. Om upphovsrätt skulle vara detsamma som äganderätt skulle man kunna sälja sin upphovsrätt – även den ideella. Inte sant? Om jag köpe en film skulle min äganderätt säga att jag faktiskt hade rätt att använda filmen på vilket sätt som helst. Inklusive att skapa kopior och sprida till allmänheten.

Påståendet att musikindustrin lider är också ofta använt och illa belagt – lätt att argumentera mot. Rasmus Fleischer skriver mycket initierat och mycket läsvärt om varför man inte kan tala om ”musikindustrin”, och många andra visar på varför musikindustrin faktiskt inte all förlorar några pengar. Argumentet att musikindustrin förlorar pengar styrks endast av Ifpi. Och det är – som vi vet – inte en särskilt seriös källa. Särskilt inte när andra delar av musikindustrin visar på det motsatta: att intäkterna totalt ökar något, men att artister som grupp får betydligt mer pengar än skivbolag som grupp. Nu finns det förvisso ingen klart definierad betydelse av begreppet ”musikindustri”, så man skulle förstås kunna säga att musikindustrin består av skivbolag, konsertarrangörer och liknande, men inte av artister. Då blir det å andra sidan mycket svårare att motivera en musikindustri över huvud taget.

Sedan kan man gå ifrån ”musikindustrin”, och hävda att artisterna lider. Jag hade den diskussionen för ett tag sedan, då flera personer sade att de stora artisterna inte drabbades särskilt hårt, men att de små artisterna led. Vilket även stora artister brukar säga, så att de stora artisterna klarar sig kanske stämmer. Hur som helst ställde jag mig frågande till detta, och bad om konkreta exempel. En musiker i ett demoband inom metal svarade, och sade att det är svårare att få kontrakt nuförtiden. Jag funderade ett tag på detta, och kollade sedan upp statistik från Encyclopaedia Metallum, som tydligt visade att antalet släppta metalalbum ökade fram till 2007, då en pik tycks ha inträffat. Det känns svårt att koppla detta till fildelningen. Även Wikipedias albumartiklar visar att antalet släppta ökade kring millenniumskiftet, då fildelningen började slå igenom, för att sedan hålla sig relativt stadigt hela decenniet. Antalet sålda album – fysiskt, det vill säga – minskar, medan antalet albumsläpp ökar eller håller sig stilla.

Att använda CD-skivor som referens är dock jättedumt. Det är inte en symbol för musiken – det är ett format. Som är passé. VHS-försäljningen minskar också, liksom de inbundna böckerna har minskat i försäljning till förmån för pocketböcker (och kommer fortsätta). Det betyder inte att intresset för kulturen, för musik, för film, för böcker, försvinner. Intresset kommer finnas kvar. Musiken, filmerna, böckerna kommer finnas kvar. Med all sannolikhet kommer de anta nya skapnader och finnas tillgängliga i nya format, men varken de redan befintliga verken eller de kommande skapelserna kommer sorteras bort. Oscar Swartz har skrivit en enormt skarp analys om detta, som efter över ett år fortfarande är mycket aktuell: exemplarförsäljningen är död.

Fler argument finns, som att fildelare skulle vara en organiserad maffia som med inbrott får tag på eftertraktade filer, som de sedan delar med varandra. Eller att pirater är Jolt Cola-pundare som inte har lust att betala för sig. Dessa argument kan dock inte ses som seriösa argument, och viftas lätt bort med lite riktig fakta, som vi ju gillar i Piratpartiet.

One Comment leave one →
  1. 27 januari 2010 23:27

    Bra jobbat! Det kommer att komma fler bloggposter i ämnet framöver, det är jag säker på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: