Skip to content

Socialism och liberalism I

08 februari 2010

I en av kommentarerna till mitt förra inlägg, Det rena folkhemmet, skriver Felix Antman Debels att liberalismen endast är en ekonomisk ideologi, medan socialismen står för frihet, jämlikhet och broderskap. Det är ett väldigt lustigt påstående. Nog för att det finns många liberaler som enbart är ekonomiskt intresserade – marknadsliberaler. Men faktum är att den ekonomiska liberalismen är inte ens grunden för liberalismen. Den ekonomiska liberalismen brukar man räkna med föddes i och med Adam Smiths ekonomiska modeller och idéer om hur en marknad bör styra sig själv. Den passade mycket väl in i de redan existerande liberala tankarna, med sin starkaste grund i John Lockes tankar, men även längre bak än så.

Det var lite om historia. Den liberala ideologin har alltså ett stort mått av ekonomisk ideologi, även om denna inte är den huvudsakliga delen, och har tillkommit senare. Framför allt är liberalismen ickekonformistisk och just frihetlig, på ett personligt plan. Det handlar om att överföra makt över människor till människorna själva, och inte låta den ligga hos något överhuvud. Varje människa ska få bestämma över sig själv och sitt liv i högsta möjliga utsträckning. Människan är fri att göra vad hon vill, så länge det inte inskränker någon annans rättigheter.

Socialismen, däremot, är en huvudsakligen ekonomiskt idiologi. Det mest tongivande verket i socialismens historia är Karl Marx’ Kapitalet, vilket väl säger en del om historian. Det handlar även här om att föra över makt från överhuvuden, men inte till varje människa, utan till folket, kollektivt. När Felix Antman Debels skriver att socialismen innehåller en hög grad av individuell frihet samtidigt som liberalismen är konfessionell, missar han att detta är två extremtolkningar som ligger en bra bit ifrån grundtankarna. Att säga att socialismen står för en hög grad individuell frihet är inte felaktigt. Det finns många vänsterrörelser som står för en frihetlig tolkning av den huvudsakligen ekonomiska ideologin. Det går dock inte att komma från att de vänsteralternativ vi har i Sverige inte står för en personlig frihet, med lagstadgad 50/50-uppdelning av föräldraledigheten, med könskvotering, med War on Drugs och så vidare.

Med detta inte sagt att Alliansen skulle vara mer liberal. Alliansen gör små små förändringar i liberal riktning, men huvudsakligen ekonomiska skillnader. I övrigt är det moralism och kontroll som gäller. Avsteg från grundläggande liberala medborgarrättsvärden, samt även stora principiella avsteg från den ekonomiska liberalismen. Dock står ofta Alliansen och dess partier modell för svenska folkets bild av liberalism, vilket är ytterst beklagligt. Felix Antman Debels verkar vara en av dem som tagit åt sig denna bild, och jag kan inte göra annat än att beklaga, och försöka övertala honom att läsa på lite grundligare.

32 kommentarer leave one →
  1. 09 februari 2010 02:39

    Med den tolkningen av liberalism tror jag att de flesta maenniskor aer liberaler. Det aer vael egentligen bara folk som har kontroll oever folket, ex. politiker, storaegare av storfoeretag, eller stalin som ogillar folkets frihet.
    …sen finns det givetvis undantag som aer vettiga.
    Ex. Foeraelders kontroll av barn upp till myndig aalder, ex. samhaellets kontroll av maenniskor som inte klarar av att hantera sin frihet utan att skada eller staella till det foer andra.
    Det aer bl.a daerfoer jag tycker vi ska ta i fraan dagens politiker makten. Elmarknaden, Afghanistankriget, utfoersaekringarna av cancersjuka, etc. etc. Snabba korkade beslut som inte diskuterats av folket eller ens partierna, tror jag.
    MVH
    MrPerfect72
    Medlem av http://www.aktivdemokrati.se

  2. 09 februari 2010 12:17

    ”Med den tolkningen av liberalism tror jag att de flesta maenniskor aer liberaler.”

    Som liberal tror man gärna det. Men undantagen du nämner är viktiga, och i tillägg till detta så brukar folk i vänstern vilja att andra bestämmer över dom. För då slipper dom det ansvar som följer med frihet.

    Kort sagt, man är sällan liberal om man känner sig maktlös, och man är sällan liberal om man har makt. Det är därför liberalismen alltid har varit en utpräglad medelklassideologi.

  3. 09 februari 2010 17:09

    Lennart har en mycket bra poäng. Som liberal tror man lätt att det är självklart för alla att människor ska styra över sig själva i högsta möjliga utsträckning. När man ser politikers faktiska agerande, och även ”vanliga människors” åsikter i de frågorna, som punktskattehöjningar på tobak, som 50–50-uppdelning av föräldraledighet, som könskvotering och så vidare, blir det tydligt att så inte är fallet.

  4. 09 februari 2010 17:37

    Hur kan en individualisering av föräldraförsäkringen vara något annat en än frihetsreform. Vi är väll inte familjer utan individer i det här landet, vi har särbeskattning varför inte uppdelad föräldraförsäkring? Förövrigt kan väll inte föräldraförskärningen i sig vara en liberal reform, den skulle aldrig uppkomma i ett liberalt samhälle.
    Sedan bör man lika lite som man skall tro att liberalismen är en ideologi som inte utvecklats, Milton Friedman, Ayn Rand och Friedrich Hayek utvecklade liberalismen rejält, Samma sak gjorde Stuart Mile på 1800-talet, tro att socialismen är det.
    Socialismen fanns innan Marx, det Marx gjorde vara att systematiskt undersöka kapitalismen och dess förhållanden. Han skapade inte socialismen man kan vara socialist utan att vara marxist, ordet socialism uppstod i Frankrike på 1700-talet. Hans stora gärning var att avslöja kapitalismens inre maktstruktur och ge förslag på en annan. Sedan har hans syn kompletterats av massor av tänkare.
    Hur ställer du dig förresten till socialliberalismen?
    Avslutningsvis har jag alltid undrat var en liberal prioriterar främst, välbefinnandet i samhället eller att ideologin skall genomföras punkt och pricka. Om vetenskapen pekar åt ett annat håll skall man då ta till sig det?

  5. Paul Korovjev permalink
    09 februari 2010 17:51

    Nu vet jag inte vad Felix skrev förut, men jag kastar mig ändå in i diskussionen, till försvar för socialismen.

    Socialismen är visserligen en ideologi som lägger mycket stark tonvikt på ekonomin, men det är för att Marx när han formulerade sina teorier såg att det ekonomiska förtrycket dominerade många människors liv. De brittiska arbetarna i industrialismens England, som Marx iakttog, levde under fruktansvärda förhållanden. Detta var till stor del följd av en extremliberal marknad. Ironiskt nog leder extremsocialismens marknad ofta till ungefär samma läge, fast det ser snyggare ut på pappret. Men man tjänar aldrig något på att granska extremer, om man inte kan se på dem med en nypa salt.

    Dock, faktum: en ickeextrem liberal marknad gör det lättare för dem med stora resurser från början att klara sig bra. En ickeextrem socialistisk marknad däremot, minskar klyftorna i ”livskvalitén” (förlåt mig för att jag använder ett så diffust begrepp) mellan de ekonomiska klasserna genom att ingripa en smula på individens frihet. Solidaritet.

    Så det kokar ner till (för att använda ett direktöversatt engelskt uttryck) att man som liberal bör tro mer på varje människas vilja att frivilligt hjälpa varandra för att få ens ideologi att gå ihop. Socialister däremot, ser människan ur alla synvinklar och väljer att sätta vissa tvång, t.ex. i form av höga skatter. Jag föredrar ett socialdemokratiskt samhälle (och nu talar jag inte partipolitiskt) där ett övervakat system för allmän välfärd finns, och som granskas av folket som kollektiv.

  6. 09 februari 2010 17:56

    ”En ickeextrem socialistisk marknad däremot, minskar klyftorna i ”livskvalitén” (förlåt mig för att jag använder ett så diffust begrepp) mellan de ekonomiska klasserna genom att ingripa en smula på individens frihet. Solidaritet.”

    Ja, det låter ju fint. Tyvärr är det inte sant. Det är faktiskt så att ju liberalare länder är desto bättre livskvalitet har man. Det är faktiskt till och med högre ekonomisk jämlikhet i friare ekonomier än ofriare, förvånande nog (med en möjlig liten ökning bland dom allra friaste länderna).

  7. 09 februari 2010 18:14

    Nu vet jag inte var du får dina siffror från men det du säger är inte sant. Om friare ekonomier skulle har bättre levnadsstandard vore till exempel USA, England, Irland och Singapore bland de lyckligaste länderna i världen. Det visar sig dock att de länder som klarar sig absolut bäst internationellt när det gäller livskvalité är Japan, Norge och Sverige som ligger långt ner på rakningen över ekonomisk frihet, Norge på 30 plats och Japan på 27. Förhållandet verkar var tvärtom. Den senaste forskning säger istället att den avgörande faktorn om ett land har god livskvalité är hur ekonomiskt jämlikt det är. Mina siffror kommer från OECD.

  8. 09 februari 2010 18:30

    Felix,
    En individualisering av föräldraförsäkringen vore absolut en frihetsreform, men att tvinga på en uppdelning 50–50 är lika liberalt som könskvotering. Att föräldraförsäkringen inte är en liberal reform är förvisso helt korrekt, men det återkommer jag till gällande din fråga om min inställning till socialliberalism.

    Självklart vet jag att både liberalismen och socialismen utvecklats. Jag påstår heller inte att Marx skapade socialismen; dock att Kapitalet är det mest tongivande enskilda verket i socialismen. Jag vänder mig fortfarande starkt emot ditt påstående att liberalismen skulle vara en mer ekonomiskt betonad ideologi än socialismen. Vad har du för källa på att ordet socialism skulle vara från 1700-talet förresten? Wikipedia påstår att begreppet användes först 1832, och nämner Pierre Leroux som källa. Svenska Wikipedia säger 1753, men i annan betydelse och utan källhänvisning.

    Min inställning till socialliberalismen är något kluven. Jag är inte särskilt bevandrad i ekonomiska frågor, erkänner jag direkt utan omsvep. Jag lutar åt det liberala hållet i jämförelse med större delen av Sverige, men ställer mig positiv till viss beskattning och vissa sociala skyddsnät, tveklöst. Jag skulle alltså placeras in i det socialliberala facket. Dock ogillar jag begreppet socialliberalism, då det är så luddigt. Jag fördedrar att kalla mig libertarian, eftersom det är vad som stämmer bäst överens med mina åsikter på det individuella planet. Ekonomiskt är jag mer socialliberal, och mindre bestämd.

    Och för att svara på din avslutande fråga: du får det att låta väldigt enkelt. Som att all forskning visar på att socialism är bättre för ett samhälle än liberalism. Du ställer upp en motsättning mellan välbefinnande i samhället och ideologin – vilket jag inte tror måste stämma. Se till exempel hur den marknadsmässigt oreglerade delen av Elfenbenskusten har blomstrat, med jobb åt alla och betydligt högre ekonomisk standard än den reglerade, södra delen. Det är ett mer tvetydigt och mångfacetterat problem än du framställer det som. En viss grad av pragmatism ska tveklöst råda. Jag är inte för ett ohejdat ideologiserande för ideologins skull. Däremot anser jag att politiken i Sverige bör bli mer ideologiskt baserad och mindre småborgerligt konservativt pragmatisk.

    Jag hoppas jag gett svar på dina frågor, och om inte får du fråga mer.

    Paul,
    På 1800-talet, med den industriella revolutionen, skedde otroliga förändringar i marknaden och möjligheterna att producera varor. De tekniska förändringarna gick snabbare än de politiska, och socialismen växte sig stark som en motkraft, för att värna arbetares rättigheter. Dessa omständigheter är svårt att applicera på nutiden, då även de mest inbitna marknadsliberaler accepterar företeelser som fackföreningar och dylikt.

    Ditt påstående om klyftor har jag svårt att svara på, då jag inte har specifika källor just nu. Dock har jag – vet jag – läst trovärdiga källor som visar på att länder med liknande startförutsättningar utvecklas olika beroende på ekonomisk politik. I ett mer liberalt samhälle ökar klyftorna jämfört med i ett mer socialistiskt samhälle – däremot ligger den generella lägstanivån högra i det liberala samhället. Så även du förenklar väl mycket, och sätter upp en typ av skillnader som inte nödvändigtvis finns. Jag ska leta och se om jag hittar min källa.

    Caspian Rehbinder

  9. 09 februari 2010 19:00

    Men 50-50 innebär ju en individualisering vi ger Pappan halva och Mamman Halva, sen får man välja om man vill ta ut den, det vi inte gör är att ge familjen ett antal månader föräldraförsäkring.
    Den stora stridsfrågan i modern politik men liberaler och Socialister har varit ekonomin. Det råder nästan konsesus om de flesta värdefrågor, inte ens knarkarket eller 50-50 föräldraförsäkrning är egentligen en ideologiska fråga. De finns helt enkelt få frågor som ligger utanför ekonomin som har en ideologisk dimension. Värdeliberalism är något stora delar av vänstern delar med vissa delar av högern.
    Nej striden står i ekonomin och den absolut senaste forskning visar att det inte spelar någon roll vilken mängd fattiga man har, efter en viss ekonomisk nivå spelar bara förhållandet mellan individer roll.
    Absolut är reglerade marknader en mångfacetterad fråga, det finns dock inget som pekar mot att ekonomisk frihet skulle leda till högre tillväxt. Den idén är en hypotes som faller när den prövas mot verkligheten. Det finns exempel på ekonomier som fungerar på båda hållen. Däremot verkar graden av ekonomisk jämlikhet ha ett omvänt förhållande.
    Socialliberalism är väll en alldeles utmärkt beteckning på en ideologi som kan tänka sig inskränkningar i marknadens frihet för att upprätta grundläggande sociala skyddsnät. Det är även en ideologi som anser att man måste satsa på samhällets fattiga och även jämna ut chanser, hög arvsskatt är till exempel klart social liberalt.

  10. 09 februari 2010 19:52

    Felix, du blandar ihop saker hejvilt. Lycka och livskvalite enligt OECD är inte samma sak. Dessutom är OECD’s data begränsat till OECD länderna, vilket är jävligt ointressant, globalt sett. Dessutom finns inget mätvärde för ekonomisk frihet i det datat.

    Jag har kollat på sambandet mellan ekonomisk frihetsgrad (från Fraser institute) och diverse olika mätvärden (som GINI-koefficient, arbetslöshet, absolut fattigdom, etc) och
    *alla* dessa korrelerar positivt med ekonomisk frihet.

    Så jo, det jag säger ÄR sant. Om man tittar globalt, och inte bara på en liten del länder där dom flesta är liberala, så att hur liberal ekonomin är inte egentligen påverkar nåt i nån större mening, som du har gjort.

    Här är graferna:
    http://lennartregebro.wordpress.com/2010/02/09/lite-grafer-om-liberal-ekonomi/
    Tjohej!

  11. 09 februari 2010 19:57

    Du kommer med ett för mig nytt perspektiv på föräldraförsäkringsfrågan, som faktiskt låter vettigt. Som du konstaterar är värdeliberalismen mycket sällan uppe för debatt, vilket jag anser är mycket tråkigt, då både det socialdemokratiska och det konservativa blocket ofta motverkar de grundläggande friheterna jag anser att en människa bör vara berättigad till. Dock, bör tydliggöras, ej ur ett naturrättsligt perspektiv.

    Att det inte finns någonting som pekar på att ekonomisk frihet leder till högre tillväxt tror jag inte en sekund på. För ekonomisk tillväxt är, så vitt jag vet, fri marknad det bästa medlet, och jag har läst flera studier som tyder på detta. Artikeln om Elfenbenskusten jag länkade till är också intressant i sammanhanget.

    Socialliberalism är förvisso i grunden ett bra begrepp och en ideologi jag stöder, men jag undviker ändå begreppet. Detta då det är ett så ospecifikt begrepp: det visar att man är beredd att acceptera vissa inskränkningar i liberalismen för det sociala skyddsnätet, men det säger ingenting om i hur hög grad. Man kan alltså kalla sig socialliberal och vara i praktiken socialdemokrat, eller omvänt kalla sig socialliberal och ändå i praktiken vara mycket långt åt höger. Och då jag står närmare höger än vänster i ekonomiska frågor, och tveklöst är liberal i personliga frågor, fortsätter jag kalla mig libertarian.

  12. 09 februari 2010 21:18

    Lennart,
    Dina grafer var mycket intressanta och fina, och visar tydligt att det går att motivera liberal ekonomi på ett mycket vetenskapligt och väl underbyggt sätt. Dessutom tycker jag du har en mycket bra poäng när du konstaterar att lycka och livskvalitet enligt mätbara värden inte är överens – att mäta lycka ger sällan särskilt intressanta resultat, då det inte är ett mätbart värde.

  13. 10 februari 2010 04:02

    @ Lennart Regebro
    ”… i tillägg till detta så brukar folk i vänstern vilja att andra bestämmer över dom. För då slipper dom det ansvar som följer med frihet.”

    – Jo, jag har upptaeckt detta fenomen. En slags social fobi, verkar det. Folk gillar att enbart gnaella paa politikerna, men naer de presenteras med loesningen, direktdemokrati genom ex. http://www.aktivdemokrati.se ser de skrajsna ut. Ansvar? Jag?

    ”Det är därför liberalismen alltid har varit en utpräglad medelklassideologi.”

    – Det verkar logiskt. En person som staendigt ser sig som ett offer, kommer knappast ta tag i verkligheten tillsammans med andra, utan bara gnaella och harva. Det aer daerfoer revolutioner endast verkar uppkomma naer folk agerar foer oeverlevnad, hunger eller hot om doed. Endast daa har totalitaera grupper en chans att ta oever den okunniga, politiskt otraende massan.

    @ Caspian Rehbinder
    Föräldraförsäkrningen aer ett saett att ge barnet raett till tid med sina foeraeldrar. (En frihet foer barnet) Att mannen och kvinnan ska ha exakt lika delar av den aer ett feministiskt/solidariskt val som jag ser det. En extremt kristen/muslim skulle givetvis vilja att kvinnan ska ha hela föräldraförsäkrningen eftersom de inte har en jaemlik syn paa kvinnan och mannen.

    ”att mäta lycka ger sällan särskilt intressanta resultat, då det inte är ett mätbart värde.”

    – Att studera Dalai Lamas bok ”The art of happiness” ger dig verktygen att bli lycklig och jag tror att du har fel om lycka. Den aer maetbar. Leendet kan maetas, hur du maar kan maetas, din stressnivaa kan maetas osv.

  14. 10 februari 2010 07:22

    Föräldraförsäkringen är ett sätt att ge föräldrarna ekonomisk kompensation för den tid de stannar hemma med sina barn. Är det inte liberalt och individualistiskt att dela upp det på två, så att varje förälder har sin föräldraförsäkring? Detta kan alltså leda till att båda föräldrarna väljer att ta ut sin försäkring samtidigt, eller den ena inte alls.

    Jag är inte säker på hur jag står, för det skulle samtidigt kännas rimligt att ge en sådan kompensation för en viss tid per förälder, men sedan låta föräldrarna bestämma sinsemellan. Här tycker jag inte att staten ska lägga sig i och kontrollera vem som använder vilken tid. Den här frågan kräver dock mer fundering från min sida – jag behöver fler argument från båda sidor. Som det ser ut nu håller hag på att övertygas om Felix argument i frågan.

    Jag har fortfarande inte läst Dalai Lamas ”Konsten att vara lycklig”, men den är säkert jättetrevlig. Oavsett vilket undrar jag: hur tycker du att man ska mäta lycka? Bredden på varje persons leende? Stresshormoner i kroppen? Som om stress och lycka vore motsatser. Många välmåendefaktorer kan mätas. Analfabetism, tillgång till vatten, sjukvård, familj bland andra– men är det lycka?

    Det enda sättet att mäta lycka är att fråga folk hur lyckliga de är, och jämföra resultaten. Men det är dels en helt subjektiv uppskattning av varje person hur lyckliga de är, och dels en fråga där åsikterna om vad som är lycka skiljer sig åt. Man skulle lika gärna kunna fråga om en viss tavla var snygg, för att på så sätt ”mäta” hur snygg tavlan är.

    Det går inte.

  15. 10 februari 2010 09:46

    Huruvida det aer bra foer barnet eller ej att dela upp det på två, så att varje förälder har sin föräldraförsäkring aer nog olika i olika fall. Om båda föräldrarna väljer att ta ut sin försäkring samtidigt eller separat kan nog ha olika effekt i olika fall, men jag tycker att foeraeldrarna ska ges ansvaret att bestaemma hur de vill ha det och uppmanas att ha barnets baesta i sinnet naer de tillsammans fritt bestaemmer. Ett visst barn skulle kanske gynnas mer av det ena och ett annat barn mer av det andra.

    Vad gaeller lycka… :-) Du kan ju alltid testa!

  16. 10 februari 2010 09:51

    Alla bidrag och försäkringar bör vara individuella. Problemet här är att folk inbillar sig att individen som får hjälp är föräldrarna. Detta är givetvis helt bakvänt, det är *barnet* som har rätt att ha föräldrarna hemma, och det är *barnet* som är förmånstagaren. Då det är omyndigt måste alltså förmyndaren bestämma vem av föräldrarna som skall vara hemma och när.

  17. 10 februari 2010 10:22

    Antar att det i normalfallet aer en av foeraeldrarna som aer foermyndaren och har sista ordet, men jag tycker absolut att mannen och kvinnan ska ha samma antal dagar till foerfogande foer barnet.

    Det aer en rent feministisk aasikt, jag har, som har med frihet till att behandlas jaemlikt paa arbetsmarknaden att goera. Att mannen och kvinnan, baada kan betraktas likvaerdiga av en arbetsgivare, med avseende paa mamma- och pappa-ledighet.

    Dessutom tror jag att de flesta pappor aer bra foer sina barn, precis som mammor.

  18. 10 februari 2010 10:26

    Visst är det oftast bra för barnet om man delar lika. Men det kan finnas anledningar till att det inte är det, och dom kan uppväga. Så även om man kan säga att det i allmänhet är bättre, så betyder inte det att man kan säga att det *alltid* är bättre. Och därmed kan man inte göra det till lag.

    Det handlar i grund och botten om ifall man anser att du (eller politiker, eller gud, eller Gudrun) är bättre på att bestämma äver andras liv än vad dom är själva.

  19. 10 februari 2010 13:42

    @Lennart Regebro

    Jo, visst finns det undantag. Ex. pedofiler som kan vara direkt skadliga foer barn och ta deras frihet att vaelja sjaelva ifraan dem.

    MEN Jo, man kan goera dessa friheter foer barnet till lag och man kan ha ytterligare lagar som tar hand om specialfallen och garanterar barnets frihet fraan ex. pedofili. Dessa lagar kan fattas demokratiskt.

    Eftersom jag inte tror paa (dagens)politiker, eller gud, eller Gudrun roestar jag paa mig sjaelv genom http://www.aktivdemokrati.se – Det aer det mest liberala(frihetliga) alternativet jag kan se.

    Stoersta moejliga antal kan paaverka sina liv med frihetlig inrikting.

  20. 10 februari 2010 13:51

    Du eller andra, politiker eller inte, kan inte bestämma vad som är bäst för andras barn, för du har inte tillgång till nog information. Det har inte med pedofiler att göra. Du pratar om liberalism, men uppenbarligen tror du inte på individens friger, eftersom du vill styra över andra, fortfarande. Det blir inte bättre av att du har *fler* lagar.

    ”I thought I could organize freedom. How Scandinavian of me.” — Björk.

  21. 10 februari 2010 14:15

    Snälla MrPerfect72,
    Du kommer med flera vettiga resonemang och åsikter, men ska barnen skyddas från pedofiler med lag? Här måste du tänka ett steg längre. Pedofili är en sexuell läggning, som inte är skadlig för något barn. Det finns inga skäl att tro att en förälder som är pedofil skulle vara en sämre förälder, på samma sätt som en homosexuell ickepedofil kvinna inte skulle vara en sämre förälder till en flicka, ens efter att hon blivit könsmogen.

    Barn ska skyddas från övergrepp. Pedofili är inte övergrepp, på samma sätt som homosexualitet eller heterosexualitet inte är det. Trots att de flesta sexuella övergrepp begås av heterosexuella män mot kvinnor ska vi inte skydda kvinnor från heterosexuella män. De ska i lag skyddas från övergrepp, inte sexuella läggningar.

    Pedofili är varken en handling eller ett brott.

  22. 10 februari 2010 17:54

    Ja, jag menar givetvis pedofili-övergrepp. Trodde det framgick.

    ”I thought I could organize freedom. How Scandinavian of me.” — Björk.

    Hon har liberala ideer och sjunger falskt. – Big deal. :oD
    Organiserad liberalism aer ingen scandinavisk foereteelse. En riktigt usel saangerska och textfoerfatterska.

    Lite mer klass om frihet:

    ”Så länge folket inte bryr sig om att utöva sin frihet [ex. folkstyre genom http://www.aktivdemokrati.se], kommer de som vill tyrannisera göra det; för tyranner är aktiva och flitiga, och kommer hänge sig i guds namn eller under namnet av vilka andra gudar som helst, religiösa eller icke-religiösa, [och kanske kalla det ”demokrati”, ”kommunism”, ”liberalism” eller ”frihet”] för att sätta handfängsel på sovande människor.”
    / Voltaire

    Oomkullrunkeligen:
    ”Demokrati är en anordning som säkerställer att vi inte skall regeras bättre än vi förtjänar.”
    / George Bernard Shaw

    http://aktivdemokrati.se/democracy_quotes_demokrati_citat.htm

  23. Lennart Regebro permalink
    10 februari 2010 17:56

    Jasådu, du har inte bara en bit kvar till att begripa liberalism. Tydligen gäller det musik också. ;)

  24. 10 februari 2010 17:57

    + ”]” efter partilaenken i citatet av Voltaire

  25. 10 februari 2010 18:00

    Du har fortfarande inte motiverat varför övergrepp av pedofiler skulle vara värre än vilka andra övergrepp som helst mot barn. Varför kopplar du samman en sexuell läggning med en felaktig handling? Det är den typen av tänkande som så lätt leder till föreställningar om att pedofiler skulle vara sämre människor – om ens människor. Pedofiler behandlas på samma sätt som det har gjorts med kommunister och homosexuella på 1950-talet, och judar på 1930-talet, med samma rationella grund.

  26. Paul Korovjev permalink
    10 februari 2010 21:46

    Lennart: graferna var verkligen intressanta, och jag tänker inte argumentera mot bevis. Men innan jag är övertygad vill jag gärna granska källan lite närmare. Inte för att jag inte litar på FN, men jag vill se lite vilka länder som ligger i toppen och deras övriga förutsättningar.

    Men en början på en slutsats verkar ju vara att en liberal marknad är bra, men att själva ideologin inte får vara för liberal, om ni förstår vad jag menar. I USA var en starkt bidragande orsak till krisen att staten in i det sista inte ville gå in med statligt kapital för att rädda de stora bankerna.

  27. 10 februari 2010 22:29

    Graferna är inte så mycket bevis, som motbevis. Dom är skapade för att jag ville kolla på påståendet att liberal ekonomi skapar fattigdom. Det finns alltså inte nåt stöd för det.

    Jag tror att en fri ekonomi ligger i botten i alla dessa graferna, men oftast inte direkt. En fri ekonomi skapar rikedom, och rikedom skapar i sin tur dom andra sakerna, utom jämlikhet. Jämlikheten tror jag kommer för att folk blir intresserade av jämlikhet först när dom har blivit hyfsat rika. Och jämlikheten minskar i toppen av grafen för där är folk så rika att dom skiter i att andra är rikare.

    Det är mina gissningar. Men graferna bevisar det inte. Korrelation är inte orsak. :)

    Och nej, det är inte alls en orsak till krisen i USA. I själva verker var USA alldeles för förtjusta för att skjuta till krispengar. Jag kan rekommendera Norbergs bok angående krisen.

  28. Paul Korovjev permalink
    11 februari 2010 09:25

    Just därför vill jag titta närmare på var du fått din fakta ifrån.

    Hade Leeman Brothers fått stöd för att betala en bit av sina lån i ett tidigt skeende hade krisen visserligen inte undanvärjts, men den hade inte blivit lika djup. Källa: SVT, Dokument Utifrån. Men det är inte jätteviktigt i den här diskussionen.

  29. 11 februari 2010 09:51

    SVT och Dokument utifrån skulle jag inte se som en pålitlig källa i ekonomiska frågor. Och att man skjuter till pengar gör i allmänhet krisen mindre djup, men mer utdragen, och det gäller säkert i det fallet också. Det är egentligen inte nån förbättring. Krisen berodde på att 1. Amerikanska staten försökte tvinga bankerna att ta socialt ansvar, vilket gjorde att Bankerna krävde ett sätt att minska sina risker, vilket dom fick, som ledde till 2. att bankerna inte förstod vilka risker dom tog, vilket innebar att dom lånade till människor som inte skulle ha råd att betala lånen om räntan gick upp. Detta i kombination med 3. att federal reserve inbillade sig att det var en bra ide med superlåga räntor i en högkonjunktur, ledde till en bostadsbubbla, som förr eller senare kollapsar.

    Plocka bort en av dom tre sakerna: Ingen bostadsbubbla = ingen krasch = ingen kris.

  30. 11 februari 2010 12:02

    @ Caspian
    Jag vill inte just diskutera övergrepp av pedofiler mot barn eller ens jaemfoera dem med andra missgaerningar.
    Jag kaenner en pedofil, ett sjaelvpaataget offerbeteende i detta fall och jag rekommenderar kemisk kastrering av denne man, verkligen. Ett riktigt kraekmedel.

    @ Alla
    Politikerna, staten, vill skapa en kris. Kapitalet vill skapa en kris. Det handlar om att skapa de svaengningar som man kan foerslava den okunniga massan med. Foerslavning under skuld goer den skuldsatte foerslavad och utlaanaren till oeverklass.

    Personlig frihet skapas dock baest dock genom att befria sinnet samt att verka direktdemokratiskt genom http://www.aktivdemokrati.se, anser jag.
    – Free your mind and the rest will follow.

  31. 12 februari 2010 14:31

    Så du förespråkar kemisk kastrering som påföljd för brott du inte vill diskutera?

  32. 14 februari 2010 09:14

    Talar gaerna om liberalism och socialism. Mitt exempel paa kraekmedel, var enbart ett exempel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: