Skip to content

Min politiska bakgrund: Varför jag är pirat

13 februari 2010

Jag är uppväxt med en libertariansk fader och en miljösocialdemokratisk moder. Min kära mor har aldrig varit särskilt politiskt lagd, hur som helst, till skillnad från min far. Följdaktligen har jag politiskt präglats av honom i mycket hög grad. Mitt politiska intresse har vuxit fram långsamt genom livet. Redan som liten lekte jag med mina syskon att våra gosedjur hade partier och omröstningar – och redan då prioriterade de små nallarna snarare frihet än kollektivt ansvar. Men, å andra sidan, nallarna har redan så hög levnadsstandard.

Riksdagsvalet 2006 gick jag i årskurs åtta. I och med valet hade vi en del politikdiskussioner i skolan, och framför allt diskuterade jag mycket med min käre vän Anton. Han är väldigt vänster, och jag var väldigt liberal. Vi diskuterar fortfarande ofattbart mycket; kommer aldrig överens, men har det alltid trevligt. På den tiden hade jag knappt hört talas om Piratpartiet, och levde dessutom i illusionen att partierna stod för vad de sade, så i mitt skolval fick Folkpartiet min röst. Eller om det möjligen var Moderaterna. För övrigt fick Vänsterpartiet nästan egen majoritet i min skola, men en sisådär 40 % av rösterna, tätt följda av Miljöpartiet.

Mitt politiska intresse tilltog, och jag upptäckte Piratpartiet. Till en början tyckte jag att det var ett lustigt litet parti som jag förvisso kunde sympatisera med, men som var för smalt. Så småningom läste jag in mig lite mer, och blev mer och mer övertygad om att det inte var så dumt som det verkade, och på sommaren 2008, i samband med första FRA-vändan, blev jag medlem i partiet.

Jag har alltid sett Piratpartiets idéer och tankar ur ett liberalt perspektiv. Integriteten och den transparenta staten är kanske det absolut lättaste att motivera, men även fildelningen, där jag håller på äganderätt, kommunikationsfrihet samt även – ur ett frihetligt perspektiv – rätten att bygga vidare på och själv utveckla tankar, idéer och kultur.

Detta är min historia. Vilken är din?

Andra som bekänner färg: Johnny Olsson, Jonathan Rieder Lundkvist, Jan Lindgren, Full Mental Straightjacket, Yami, Futuriteter.

Annonser
5 kommentarer leave one →
  1. 14 februari 2010 00:34

    Manuell trackback:

    Tvivlarens politiska resa

  2. 14 februari 2010 14:09

    Nallar har nog alla förutsättningar för fungerande kommunism, när man tänker efter.

  3. 14 februari 2010 18:40

    svar; det var helt sjukt trevligt att promenera med dig också! ssup!

  4. 15 februari 2010 10:59

    Hanna,
    Ja, fast det faller med att ingen av nallarna är arbetare.

Trackbacks

  1. Piraterna bekänner färg « OSMIDIGT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: