Skip to content

Storebror och lillebror

15 februari 2010

Den idiotiska jämförelsen mellan FRA och Facebook har återigen tagits upp. Peter Wolodarski på DN kallar problemet för ”lillebror”, och menar att det är ett lika stort hot mot integriteten som storebror, alltså den statliga övervakningen. Om jag väljer att publicera bilder på mig själv är det alltså lika integritetskränkande mot mig som om staten gör det. Om jag väljer att offentliggöra min sexuella läggning är det lika integritetskränkande mot mig som om staten tar reda på den.

Det är paradoxalt att samma personer som med kraft protesterade mot FRA-förslaget, med lätt hand publicerar uppgifter om sig själva och sina vänner på Facebook. Det som i den gamla analoga världen betraktades som privat information är nu allmängods på nätet. Knappast förvånande har Facebook förvandlats till ett viktigt verktyg för journalister, poliser och säkerhetstjänster som vill kartlägga människor.

Det är inte alls paradoxalt. Jag har inte publicerat hemskt mycket uppgifter om mig själv på Facebook, men e-postadresser, kontaktnät och dylikt finns där. För att jag accepterar det. Jag accepterar att sådan information finns tillgänglig för vem som helst att se, och för företaget Facebook att hantera. Däremot accepterar jag inte att staten övervakar mig för att få reda på samma saker – däri ligger skillnaden. Min integritet ligger i att jag bestämmer över information rörande mig. Min integritet kränks sålunda icke när jag själv sprider sådan information – men den kränks när någon annan försöker bestämma över informationen.

Jag är alltså i min fulla rätt att publicera vilka bilder som helst och vilken information som helst om mig själv, medan det är en grov kränkning av min integritet om staten gör detsamma. Jag kan till exempel redan nu avslöja att jag ämnar rösta på Piratpartiet i riksdagsvalet i år. Är det integritetskränkande att jag säger det? Nej. Om staten däremot skulle ta reda på vad jag röstade på, vore det en enorm kränkning av rösthemligheten, vilken är en grundläggande del i vår demokrati.

Om jag väljer att avslöja partitillhörighet, religion, sexuell läggning, etnicitet eller liknande är det en helt annan sak än om staten genom övervakningsapparatur tar reda på detsamma. Jag kan offentliggöra brev, bilder, texter, åsikter, tankar et cetera, utan att det är en integritetskränkning. Man kan göra listan hur lång som helst, och kokar ned till det enkla: Jag kan inte kränka min egen integritet. Staten kan.

3 kommentarer leave one →
  1. 16 februari 2010 02:42

    Ja, jag har själv bråkat om detta uppenbara faktum rätt länge nu, och finner att det är förvånande ointelligent att så många verkar ha missat denna grundläggande skillnad.

    Typ – ”du är ju nudist, då har du väl inget emot nakenscannrar på flygplatser?” – ”Jo, för jag vill välja själv när jag ska vara naken, och vilka som ska se mig naken!”

    Hur jävla svårt ska det vara att fatta?

  2. 16 februari 2010 11:41

    En del av svaret på frågan om offentligheten kan du finna här

    http://waldemaringdahl.blogspot.com/2010/02/integritet-i-offentlighetens-ljus.html

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: