Skip to content

Feminism av olika slag

26 februari 2010

En av av de otaliga bloggar jag följer är Pär Ströms blogg Genusnytt, en blogg med fokus på jämställdhet och kritik av feminismen. Den tar ofta upp intressanta frågor, som borttagning av ickefeministiska kommentarer, som att cancervaccin även borde erbjudas pojkar, som totalt huvudlös diskriminering i form av parkeringsplatser endast för kvinnor, och så vidare. Det är en viktig aspekt av jämställdshetsfrågan som tas upp, som annars ofta glöms.

Det är därför fullt förståeligt att sidan ibland blir lite raljerande, och tar upp frågor som egentligen inte alls handlar om diskriminering åt något håll. När genusanpassade böcker med historier om en pojke som får klä sig i klänning tas upp som skräckexempel för samhällsutvecklingen, utan att det riktigt motiveras varför, är det fröstås bara löjligt. Men å andra sidan är det fullt förståeligt att man faller in i ett förhärskande tankesätt när man ska kritisera ett annat. Genusnytt tar upp intressanta sakfrågor, men brister kraftigt i sin analys.

Det tråkigaste med bloggen är dock att den konsekvent kallar feminism för feminism. Om någon som helst inrikting tas upp är det radikalfeminismen, som man menar är rakt igenom ond. Annars är det den ”vanliga feminismen” som kritiseras. Alltså den som anser att kvinnor ska kvoteras in på styrelseposter eller få egna parkeringsplatser, för att de är strukturellt underordnade. Den feminism som ”förnekar alla problem och underlägen som män som grupp har”. Den feminism som förespråkar 50/50-fördelning, och definierar jämställdhet utifrån detta.

Radikalfeminismen är sedan länge så tokig att den inte ens är värd att ta på allvar. Män är djur, män bildar satanistiska nätverk som sliter fostren ur livmodern på gravida kvinnor och ritualmördar dem, män är onödiga eller/och onda och bör därför utrotas (förespråkas i SCUM-manifestet) – det är radikalfeminism. Den är inte ens värd den möda det skulle innebära att kritisera den.

Pär Ström

Pär Ström, som skriver bloggen, har ett gott syfte: att belysa flera sidor av jämställdhetsdebatten. Det behövs alltid folk som belyser problem från olika håll. Missar han den otroligt viktiga punkten: man kan vara feminist på flera sätt. Man kan vara Göran Persson och kalla sig feminist. Man kan heta Annika Qarlsson, och kalla sig feminist. En av mina favoritbloggare är Johanna Sjödin, som alltid skriver läsvärt om feminism. Jag håller inte alltid med henne om allting, men det är en annan sak. Två personer kan ha diametralt olika åsikter, men fortfarande kalla sig feminister båda två. Eller ha exakt samma åsikter, fast den ena kallar sig antifeminist, och den andra feminist. Det finns en enorm mångfald bland feminister.

Jag kallar mig liberalfeminist. Många anser att det inte behövs, utan säger sig självt om man är liberal. Och visst, de har en poäng. En liberal är per definition feminist, på det liberala sättet: kvinnor och män ska ha samma förutsättningar – då uppnås ett jämställt samhälle. Utöver detta finns radikalfeminismen, som är den som ses som ”vanlig feminism” av Genusnytt – i alla fall i sin mildare form. Det finns en socialistisk feminism som utgår från socialismen. Det finns en särartsfeminism som menar att kvinnor och män ska ha olika uppgifter – men dessa uppgifter ska vara lika värda. Det finns queerfeminism, mer inriktad på sexualitet och socialt konstruerade kön. Et cetera, et cetera. Det finns otroligt många versioner av feminism, vilket innebär att när man kritiserar feminismen som helhet, på ett så onyanserat sätt som Genusnytt gör, blir det ofta fel.

3 kommentarer leave one →
  1. 27 februari 2010 03:13

    Hej Caspian.

    Till att börja med har jag mycket svårt att förstå hur bloggen ”Genusnytt” skulle brista (och kraftigt därtill) i analys, eller varför det ”förstås” är ”löjligt”, när genusanpassade böcker för förskolor kritiseras.

    Är det något som är löjligt är det väl ”genusanpassning” i allmänhet och ”genusanpassning” av barnböcker i synnerhet?

    Genusanpassning saknar existensberättigande, till dess motsatsen är bevisad.

    Just genusanpassning av barnböcker är kanske framförallt: FARLIGT, eftersom det utgör hjärntvätt av skyddslösa individer – barn.

    Hjärntvätt är farligt och sällan att rekommendera, oavsett målgrupp.

    STATLIG hjärntvätt är ännu farligare och ALDRIG att rekommendera.

    Barn ska få lov att vara barn och inte pådyvlas politiskt korrekta böcker och långsökta teorier, avsedda för en minoritet vuxna.

    Personligen anser jag att de individer, som finner intresse i ”genusanpassning”, borde nöja sig med att genusanpassa sig själva, till sörplandet av en ”latte”, istället för att bedriva åsiktsimperialism på majoriteten.

    Jag tror nog att ett resonemang i den stilen var den analys du efterfrågade.

    Om inte annat, så var det Sällskapet Bur-q-uas analys för tillfället…rykande färsk, med oändligt utgångsdatum.

    Ordet ”skräckexempel” användes väl inte i ”Genusnytt”s inlägg, när det gäller berättelsen om pojken som vill klä sig i klänning?

    Till sist: hoppas att dina föräldrar inte är dem jag tror att de är, av ditt efternamn att döma. Om de är dem jag tror, så kan du inte ha haft det alltför lätt.

    Om jag har fel, så ber jag om ursäkt för ”påhoppet”.

    /
    Bur-q-ua144,
    för Sällskapet Bur-q-ua
    BB – bröd och bur-q-ua åt folket!

  2. 28 februari 2010 16:58

    Ge mig ett exempel på när Genusnytt kommit med bra, saklig och genomarbetad analys av ett område! Vad man anser om genusanpassning är olika från person till person. Själv är jag fullt övertygad om att kön i hög grad – om än inte helt – är socialt konstruerat. Man hjärntvättar, så att säga, barnen att alla flickor ska vara på ett sätt och alla pojkar på ett annat. På vilket sätt skulle en barnbok om en pojke i klänning vara farlig hjärntvätt?

    Genusanpassade dagis handlar om just det du skriver: barn ska få vara barn. De ska inte behöva trängas in i mallarna ”flicka” respektive ”pojke”. De ska slippa den typen av åsiktsimperialism, för att istället få välja själva.

    Om din kommentar är analysen jag efterfrågar, stärker det snarare än försvagar min åsikt att Genusnytts analys brister. Ordet skräckexempel används inte, men det påstår jag inte heller att det gör. Däremot tas böckerna upp som ett tydligt exempel på att jämställdheten gått för långt.

    Jag tror du hittat min far och hans nya fru vid en efterforskning på mitt efternamn, men förstår inte på vilket sätt det skulle göra att jag inte haft det lätt.

    Att föra osakliga och osammanhängande resonemang, och avsluta med personangrepp är en klart underskattad debattmetod. Det gläder mig att du förstått det, och ägnar dig åt detta förädlade sätt att framföra sina åsikter. Mycket bättre än sarkasmer, må jag säga!

  3. M Babinski permalink
    26 juni 2011 01:22

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: