Skip to content

Medborgarrätt? Äh, det är så 1900-tal!

09 april 2010

Jag skulle tro att nästan alla läsare av min blogg har sett Rick Falkvinges sammanställning av politisk debatt, och åt vilket håll den rört sig den senaste mandatperioden. Det är en skrämmande tabell. Många var vi som trodde att Alliansen skulle komma med en smula mer frihetliga vindar, och att vi skulle slippa ännu en mandatperiod med Thomas Bodström som justitieminister. Vi slapp förvisso Bodström, men vad fick vi istället? Ask. Vi slapp Persson, men vad fick vi istället? Reinfeldt. Ja, visst har det blivit förändringar. Alliansen har tolkat liberalism på samma sätt som vänstern ofta tolkar liberalism: det handlar inte om frihet, utan att den rika eliten ska få det bättre.

Det är tråkigt nog när vänsterrörelsen tycker att liberaler i allmänhet är rojalister, för drogtester av barn, och stödjer FRA. Det är en tråkig sammanblandning av liberalism och idioti, som dessvärre är lätt att förstå när även de partier som kallar sig liberala – Folkpartiet, Centerpartiet och ibland Moderaterna – verkar ha samma uppfattning om liberalism. En tråkig sammanblandning, som följd av en avideologisering av all politisk debatt i Sverige. Det handlar inte längre om visioner; det handlar inte om i vilken riktning landet ska utvecklas. Det handlar om små procent hit och dit, om skatteavdrag och om huruvida skatt är häftigt. Svensk politik handlar inte om att komma med någonting nytt, utan om att förvalta det redan existerande.

Nå, detta behöver inte nödvändigtvis vara av ondo. Vi har ju generellt en ganska väl fungerande statsapparat: varför går jag igång på detta? Det handlar om de förändringar som faktiskt sker. Gemene man bryr sig inte om demokrati. När rättssäkerhet monteras ned för att komma åt terrorism, pedofiler och fildelare, är det väl ändå helt okej. Man måste ju säga ja, för man vill inte bli sprängd på ett flygplan.

Så vi accepterar denna samhällsutveckling, för att terrorister, pedofiler och fildelare är så stora hot mot samhället. Vi accepterar att grundläggande mänskliga rättigheter, som varje människas ” rätt att betraktas som oskyldig, till dess hans skuld blivit lagligen fastställd vid offentlig rättegång, under vilken han åtnjutit alla för sitt försvar nödiga garantier.” Som att ”ingen må utsättas för godtyckliga ingripanden i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens, ej heller angrepp på heder och anseende. Envar har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.” Och så vidare, och så vidare.

Vi accepterar Beatrice Ask, trots barnkisslagen och de lila kuverten. Ipred, teledatalagringsdirektivet, FRA-lagen: alla dessa väcker uppståndelse, men till sist lägger sig motståndet. Beslutet är ju fattat. För att citera en intervju i Expressen med vår käre statsminister:

Har du ingen förståelse för kritiken?
– Beslutet är ju fattat.
Men det är ju det som de kritiserar.
– Jo, det kan man göra, men beslutet är fattat.

Det är sorgligt att se hur vi är på väg utför ett sluttande plan. Den senaste mandatperioden har debatten om buggning dött ut. Det har blivit självklart att polisen ska få bugga misstänkta. Censur ses inte som någonting konstigt, och vad som diskuteras är aldrig huruvida vi ska ha censur eller inte, utan i vilken hög grad. Och utvecklingen går rakt åt hållet: mer censur!

När Sveriges justitieminister kommer med förslag om att misstänkta för brott mot samhällsmoralen ska märkas och skämmas, höjs kanske ett par ögonbryn – men många ser inte problematiken. När hon sedan gör en pudel efter en vecka, tystnar nästan all kritik.

Att alla medborgare i Sverige ska kunna kontrolleras hela tiden är ingenting som stör folk. Var man befinner sig, vem man umgås med, vad man skriver till sina vänner – det är väl ingenting att hålla hemligt? Den som har rent mjöl i påsen har ingenting att frukta! Bara dopade terroristpedofildelare har någonting att dölja.

Det är en enormt skrämmande samhällsutveckling: bara de senaste årens förändringar kan få det att krypa i skinnet på vem som helst med någorlunda frihetliga värderingar, eller bara en positiv inställning till medborgarrätt och mänskliga rättigheter. Det är heller ingen tvekan om att utvecklingen kommer fortsätta i samma spår. Som jag ser det finns det bara ett sätt att vända – eller åtminstone bromsa upp – utvecklingen mot ett totalitärt övervakningssamhälle. Nineteen Eighty-Four är en fantastiskt bra bok, men jag vill inte se den bli verklighet.

För att denna utveckling ska stoppas behövs Piratpartiet i riksdagen. Så enkelt är det. Man kan tycka att Rot- och Rutavdrag är viktigt, att utförsäljning av apotek är skadlig, eller att Mona Sahlin är dum i huvudet. Oavsett var man står på den politiska skalan – från frihetligaste libertarian till rödaste sosse – gäller att tycker man det är viktigare med mänskliga rättigheter, att motverka en kontrollstat och att säkra medborgarrätt i samhället, finns inget alternativ till Piratpartiet.

Så rösta på Piratpartiet 19 september! Gå med i partiet! Skänk pengar till partiet! Se bara till att vända denna utveckling, snarast möjligt!

5 kommentarer leave one →
  1. 09 april 2010 18:16

    Bra sammanfattning av problematiken. Jag tror dessvärre att SvenneBanan vaknar upp och ser problemet med sin egen slapphet i verkliga frihetsfrågor först när den egna plånboken drabbas av den.

    För övrigt anser jag att liberal politik efter kalla krigets slut konsekvent handlat främst om ekonomisk frihet och inte mänsklig sådan. De båda friheterna har väldigt lite med varandra att göra; Tron på den ”fria marknaden” är precis det som har satt oss i en situation där de rika köper sig speciallagar för att skydda sina intressen.

  2. 09 april 2010 18:37

    Jag håller inte med dig gällande liberalismen. Tron på den fria marknaden innebär en tro på just en fri marknad – ej reglerad av lagar, och i synnerhet inte av lagar som speciellt gynnar vissa parter. Det handlar snarare om protektionism, vilket är så långt från liberalism man kommer.

  3. 10 april 2010 07:28

    Socialism kan ses som frihet och kapitalism kan ses som frihet beroende paa vem som tolkar ordet frihet.

    Frihet & liberalism tvaa urvattnade ord som inte betyder naagonting mer aen paa ett personligt plan.

  4. 10 april 2010 10:52

    Urvattnat behöver det inte vara; däremot är frihet ett väldigt luddigt begrepp. Och med tanke på vilka idiotfascister som kan kalla sig liberala är det väl ett begrepp som förlorar sin betydelse det också. Dock kommer inte ens Alliansen helt kunna förstöra ordet liberalism: begreppet är för djupt historiskt rotat för det.

  5. 10 april 2010 11:03

    Och när Thomas Bodström och Claes Borgström skriver en debattartikel i SvD vars enda sakinnehåll är att hårdare straff är bra, ju hårdare desto bättre, då fylls kommentarsfältet av en massa som hurrar och applåderar.

    Och Göran Hägglund skriver en ännu längre drapa, som i grund och botten menar samma sak. Och får också en massa hurrarop.

    Några ens minimikrav på saklighet behövs inte. Alla problem kan lösas med ”hårdare tag”.

    Vi piratpartister är antagligen för seriösa. Därför lyssnar folk i rättsfrågor hellre på sådana som Bodström/Ask/Johan Pehrson och Göran Hägglund, som har absolut nada att komma med i rättsfrågor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: