Skip to content

Televisionens ofrihet III: Fem minuter reklam

09 april 2010

Thomas Bodström tycker att tv-reklam är av ondo. Han tycker att det verkar fördummande och stör tittaren. Så långt håller nog de flesta med. Kan du nämna någon som lyser upp när volymen på TV4 höjs, och reklamen drar igång? Nej, jag tänkte väl det.

Vi har alla våra sätt att lösa dessa problem. Själv tittar jag aldrig på tv, utan läser istället tidningar och nyheter på internet; i de fall jag faktiskt vill se ett program går jag in på kanalens webb-tv-sida. Faktum är att jag inte ens vet om vi har en tv hemma. Vi har haft en, men jag kan inte minnas när jag såg den sist.

Bodströms lösning på problemet är dock att se till att det blir mindre reklam i tv. Han vill gå så långt som att förbjuda tv-kanaler att visa mer än fem minuter reklam per timme. Jag har skrivit om detta tidigare, i mitt inlägg om televisionens ofrihet, och även gällande filmens integritet. Lagarna som finns på området är redan absurda. Inte nog med att yttrandefriheten inskränks på så vis att man inte får sända vad man vill som tv-kanal: dessutom är vissa program statligt upphöjda till en högre piedestal, och mer värda. Gudstjänster får enligt lag inte avbrytas av reklam, i det sekuläraste landet av dem alla – Sverige.

Detta räcker alltså inte, tycker Bodström. Man måste ha mer kontroll, mer statlig iblandning, mindre yttrandefrihet. Den högsta tillåtna reklamtiden ska inte vara tolv minuter per timme, utan fem. Som vanligt kommer han med tomma och platta argument. Han ställer upp en orimlighet som ska folk att hålla med honom, i ett ganska taffligt nyttjande av ironi:

För visst var det ju så att vi inte hade någon demokrati före reklam i TV infördes? Ni som minns tiden före 80-talet – visst var det hemst att leva i en diktatur, som det var när vi inte hade reklam-TV?

Thomas Bodström

Jag levde inte på tiden han talar om, men Sverige var på flera sätt mindre demokratiskt då än nu. Detta förutsatt att man ser press- och yttrandefrihet som grundläggande demokratiska ideal. Man fick inte sända tv. Det fanns en, senare två, kanaler i hela landet, och dessa var de två tillåtna kanalerna. Det hade varit ett brott mot lagen att sända privat tv. Yttrandefrihet? Nja.

Avslutningsvis kommer han med ytterligare ett praktexempel på när ironi bara faller platt. Han har inte alls satt sig in i problemet med detta förslag, utan utgår från att det är den enda vettiga vägen.

Om det nu är demokrati vid tolv minuters avbrott och att den är hotad vid fem, då måste vi rimligtvis höja reklamtiden. 14 minuters reklamtid måste med Jan Schermans resonemang stärka demokratin, eller varför inte 22 minuter eller 36 minuter. Nej, vi gör så här: vi inför reklam hela timmen, det måste ändå vara den optimala demokratin och yttrandefriheten.

Thomas Bodström

Vad han helt missar är att problemet inte är mängden reklam. Tolv minuter är inte mer demokratiskt än fem. Trettiosex minuter är inte mer demokratiskt än 14. Däremot är yttrandefrihet mer demokratiskt än statligt beslutad reklamtid.

22 kommentarer leave one →
  1. 09 april 2010 17:07

    Jag tycker att Bodström har en god poäng i sitt synsätt. Vi har alldeles för mycket reklam i TV, vars destruktiva konsekvenser inte bara är att vi blir allmänt irriterade.
    Reklamen i reklamfinansierad TV tycks heller inte ge bättre program, snarast tvärtom.
    Ska det vara tal om någon demokrati, i bemärkelsen valfrihet, så var reklamen bättre förr, när den inte avbröt program och när man dessutom förhandsvarnades om när den skulle komma.
    När TV4 fick tillstånd att sända reklam, lovade de att reklamen aldrig skulle avbryta program. Det var dock ett kortlivat löfte.
    Reklamkanalerna har också ofta kritiserats för att ljudvolymen är starkare under reklam än under själva programmen. De låtsas då inte förstå, eller lovar att ”se över det”. Dock fortsätter det likadant. man behöver inte vara ljudtekniker med tränat öra (som jag själv) för att konstatera att ljudnivån skiljer sig mellan program och reklam.
    jag tror att vi är väldigt många som är trötta på denna reklam av dålig kvalitet som ska tråka ut oss. Jag har aldrig hört att någon fått lust att köpa någon särskild produkt pga TV-reklamen! Så hur den kan löna sig kan man undra. Ett faktum är dock att programinnehållet i reklamkanalerna numera är så utslätat att det knappt går att skilja från reklamen. Låt Bodström stänga ner hela skiten!

  2. 09 april 2010 17:41

    Självklart har du helt rätt! Reklam är jätteirriterande, och har destruktiva konsekvenser. De har högre ljudvolym i reklamen, och visst stämmer det att tv-program generellt är usla.

    Detta motiverar dock inte statlig inblandning av det slag Bodström förespråkar. Jag tycker reklam i tidningar också är jobbig – vad skulle du säga om att dra ned på reklamen till fem procent av tidningarnas yta?

    Uppenbarligen är reklamen inte ett så stort problem för dig. Du ser fortfarande på dina program, och betalar för det med tid ägnad åt reklam.

    Men, som jag skriver, är mitt främsta argument mot Bodströms förslag just det att han vill att staten ska lägga sig i. Han vill att man med juridiska medel ska hindra folk att visa vad de vill på sina tv-kanaler.

    Jag är av uppfattningen att om jag gör en tv-kanal, och folk vill se på den, ska jag få ha den. Om min tv-kanal innehåller 80 % reklam kommer folk inte vilja se på den, och om den innehåller 5 % reklam kanske jag inte går runt ekonomiskt.

    Låt var och en välja vad de ser på för tv, och låt var tv-kanal välja vad de vill visa.

  3. 09 april 2010 19:43

    Jag tycker nog ändå att det måste finnas fog för en viss statlig inblandning i saker och ting som rör befolkningen. Vad är det annars en regering ska regera över?
    Om vi har som hypotes att statens uppgift är att värna om att befolkningen är någorlunda lycklig (vilket borde vara en regents enda motiv för att regera överhuvudtaget) ingår det helt naturligt i denna omsorg att erbjuda beskydd av olika slag. Att skona svenska TV-tittare från att utnyttjas av penningstinna TV-kanaler ser jag som ett naturligt inslag i detta beskydd.
    Ska vi i stället, som du föreslår, låta allting vara upp till var och en, så måste det i förlängningen även vara OK att visa barnporr som går ut till svenska folkets TV-apparater, för den TV-kanal som så önskar. De som inte behagas av barnporr kan ju helt enkelt låta bli att titta!
    Huruvida detta vore rätt eller fel är en annan fråga, men principen är densamma.

    Det mest naturliga vore att utlysa folkomröstningar om frågor som berör människors vardag. Då skulle vi bland annat snart se ett slut på tvångsavgifter till Radiotjänst!

    Jag störs visst av TV-reklamen, och lika mycket av reklamen i tidningar (för att inte tala om Internet). I stället för att dra ned reklamen till 5 procent av tidningarnas yta, tycker jag det vore på sin plats att låta redaktionellt innehåll i tidningarna åtminstone få disponera 5 procent av tidningsytan! Det finns numera exempel på när inte ens detta uppnås.
    Jag störs av TV-reklamen, men mest störs jag av att jag inte till fullo kan utnyttja min fria vilja längre. Förut kunde man åtminstone zappa till en annan kanal medan ens favoritfilm strimlades av reklam. Numera har dock TV-kanalerna ett samarbete så att reklaminslagen sänds ut samtidigt i alla kanaler! Man kan i alla fall inte beskyllda dem för att inte vara uppfinningsrika – inte bara samköper de dåliga filmer för att kunna sända i repris efter repris; de samsas även om reklamen!

  4. 10 april 2010 07:10

    Jo.

    Det sosseadeln insett aer att man kan plocka poaeng hos vaeljarna med utspel som dessa. DET aer visserligen ”representativitet” i en ”demokrati”, men att partiet i oevrigt gaar emot folkviljan i andra viktiga fraagor belyses givetvis inte av betald journalistadel.

    Samma gaeller foer oevrigt alla andra betalda partimedlemmar och betalde journalister som verkar i medierna och bloggarnasvaerld.

  5. 10 april 2010 10:48

    Mikael Sjödin,
    Nog för att en regering ska värna om sina medborgare, men du har en mycket skruvad bild av hur detta bör gå till.

    ”Att skona svenska TV-tittare från att utnyttjas av penningstinna TV-kanaler ser jag som ett naturligt inslag i detta beskydd.”

    Statens uppgift bör vara att säkra medborgares grundläggande rättigheter. Vilka som är dessa rättigheter kan man förstås diskutera, men som utgångspunkt skulle vi kunna ta FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna. Det är en bra sammanfattning av grundläggande rättigheter. Där ingår rättssäkerhet, möjlighet att påverka sitt land politiskt, yttrandefrihet, et cetera.

    Ingenstans står det om någon rätt att ”skonas från att utnyttjas av pengastinna TV-kanaler”. Tvärtom – yttrandefriheten är viktig; mycket viktig. Att inskränka yttrandefriheten för att vissa människor anser det vara störande med för mycket reklam duger inte. I det här fallet är heller inte folkomröstningar rätt väg att gå.

    Jag kan absolut tänka mig att en majoritet av befolkningen tycker att vissa typer av porr, såsom våldsporr, bajsporr eller dylikt, är extremt störande. Att förbjuda denna till följd av majoritetens känslomässiga reaktioner vore dock ett typexempel på majoritetsförtryck. Yttrandefriheten är långt viktigare än att skydda befolkningen från porr.

    Samma sak gäller reklam på tv. Många tycker att reklam på tv är irriterande. Kanske skulle den förbjudas om man hade en folkomröstning av det slag du föreslår. Icke desto mindre skulle det innebära en grov inskränkning i yttrandefriheten på grund av majoritetens känslomässiga reaktioner.

    ”Jag störs av TV-reklamen, men mest störs jag av att jag inte till fullo kan utnyttja min fria vilja längre.”

    Herregud, är din fria vilja så beroende av att kunna titta på tv? Jag störs inte ett dugg av reklam på tv – ty jag har utnyttat min fria vilja att inte titta på tv. Om jag skulle störas av reklam i tidningar skulle jag kunna sluta läsa tidningar. Om jag skulle störas av reklam på internet skulle jag kunna hålla mig uteslutande till sidor utan reklam. Det finns alltid sätt att med sin fria vilja undvika störande element.

    För övrigt måste jag fråga dig: skulle du i konsekvensens namn acceptera folkomröstningar som grund för demokratiska val i alla fall? Även gällande religionskritik i Saudiarabien, eller homosexualitet i Litauen?

    I många fall måste mänskliga rättigheter stå över folkviljan. Demokrati får aldrig bli ett majoritetsförtryck.

  6. 10 april 2010 19:03

    Skruvat eller inte – det är min åsikt och jag står för den (till skillnad mot t.ex. de flesta politiker som inte vågar ha några åsikter överhuvudtaget, eller vänder kappan efter vinden).

    Du nämner olika former av porr, förutom den form jag tog som exempel. Men av dina argument drar jag slutsatsen att även barnporr bör släppas fritt eftersom det annars skulle utövas åsiktsförtryck i strid mot FN:s mänskliga rättigheter?

    Jag tycker du förenklar det här exemplet med TV-utbudet och reklamen också. Visst, jag kan titta bort, jag kan stänga av, jag kan kasta ut teven. Men då försvinner också en del av mina möjligheter att inhämta information som jag har rätt till som demokratisk medborgare.
    Personligen kan jag acceptera reklam som företeelse, men då ska den inte avbryta filmer och andra program.
    Att jämföra TV-reklamen med reklamen i tidningar och på webben ter sig också konstigt. Reklamen i en tidning kan jag helt enkelt låta bli att ägna mig åt. Men TV-reklamen avbryter mitt tittande på ett tvingande sätt. detta tycker jag är fel.

    Sen tycker jag att det är givet att det måste finnas ett mått av begränsning och krav på medborgare även i ett demokratiskt samhälle. Många människor klarar inte ens de enklaste saker, som t.ex att inte kasta sopor på marken i stället för i sopcontainern! Då behövs det ett visst mått av överförmynderi, så att människors beteende kan regleras.
    På liknande sätt tycker jag att TV-utbudet behöver regleras, eftersom alla människor inte kan vara så oberörda som du tydligen kan. För mig finns det t.ex. inga frågetecken om sambandet mellan det ökande gatuvåldet, gruppvåldtäkter etc, och det som TV-kanaler fritt öser ut över barn och ungdomar i form av våld och sexglorifierande filmer och musikvideor.

  7. 12 april 2010 12:55

    Haha – fy fan vad rolig du är när du nästan omärkligt glider över till satir…

  8. 12 april 2010 18:57

    Mikael Sjödin,
    Förlåt att jag inte svarat tidigare – jag skrev ett svar som försvann, och sedan har jag inte tänkt på det.

    Du tar upp barnporr. Barnporr är förbjudet att sprida, och bör alltså inte spridas. Det är inte en fråga om hur mycket man ska få visa innehåll som i sig är lagligt, utan en fråga om vad som ska vara lagligt eller inte. Det ligger följdaktligen utanför vår diskussion.

    Reklam är fullt lagligt att sända, och bör så vara.

    Reklam i en tidning kan du låta bli att ägna dig åt, säger du. Kan du inte det med reklam i tv? Zappa över till en kanal som inte har reklam? Vi har trots allt flera kanaler som inte visar reklam alls i Sverige.

    Du tycker heller inte att det finns några frågetecken om samband mellan gruppvåldtäkter och porr, et cetera. Fint att du tycker det. Har du några som helst undersökningar som stödjer din tes? Mig veterligen visar all hittills genomförd forskning på området att det fungerar omvänt: samhällen med mycket porr har generellt lägre våldtäktsfrekvens, mindre könssjukdomar och färre aborter.

  9. 20 april 2010 08:00

    Du säger att ”barnporr är förbjudet att sprida, och bör alltså inte spridas”.
    Det förändrar ingenting i sak. I slutet av 1970-talet var barnporr inte förbjudet att sprida. Det såldes öppet och fritt, t.ex. i mängder av porrbutiker i Stockholm. Det hängde barnporr i skyltfönstren på Klara Norra Kyrkogata. Jag såg det själv när jag var på besök i Stockholm och råkade passera där 1978. Jag var 15 år då.

    Så det handlar alltså om vad som råkar vara förbjudet just nu eller ej? Då ser jag inget hinder för ett förbud mot TV-reklam som avsbryter programmen!
    Och som jag redan sa, jag har ingen lust att ”zappa till en annan kanal” bara därför att min långfilm blir avbruten av mascara som gör ögonfransar 81% längre, eller krämer som fördröjer hudens ålderstecken.

    Jag är oftast måttligt road av ”forskning” på olika områden. Jag tror inte på idén om att allt – som vem som helst med vanligt förnuft kan dra korrekta slutsatser om – måste forskas och utredas. I Sverige måste man tillsätta en utredning för att klargöra minsta lilla självklarhet.

    Det är möjligt att stor tillgång till porr (i dess egentliga bemärkelse) medför lägre genomsnittlig våldtäktsfrekvens, färre aborter etc. Men det är då återigen samma gamla bakvända logik: att lösa ett problem genom att skapa ett annat.
    Den ”porr” jag syftat på i mina tidigare kommentarer, handlar mer om vad som erbjuds våra barn och ungdomar i det ordinära TV-utbudet, i form av TV-kanaler och program med ungdomar som målgrupp, där det mesta av innehållet glorifierar sexualisering, våld, kvinnoförakt, kroppsfixering, efterblivet beteende etc. Du kan ju slå på MTV eller ZTV om du inte har en aning om vad jag pratar om.
    Personligen förstår jag inte varför samhället tillåter aktiv sexualisering av barn, samtidigt som man förbjuder barnporr.

  10. 20 april 2010 20:56

    Ett förbud mot barnporr i sig är problematiskt av flera anledningar. Att ha sex med barn är och bör förbli olagligt. Det är dock det enda brott som finns som inte är tillåtet att dokumentera, det enda brott som finns det inte är tillåtet att inneha dokumentation om, et cetera. Detta gör det ofta svårare att komma åt det faktiska brottet, som ju inte är när någon laddar ned en barnporrbild, utan när övergreppet begås.

    Men det är en diskussion som inte har med ämnet att göra.

    Detta handlar om reklam på tv. Om du inte har någon lust att byta kanal – gör inte det då! Men då får du skylla dig själv. Det finns inga krav på att man ska titta på tv. Nyheter sänds även via public service-tv utan reklam. Film kan man hyra. Det finns alltid sätt att slippa reklam. Att börja gnälla om att det borde förbjudas för att det är irriterande är galet. Vi har redan en lagstadgat enormt låg nivå reklam i Sverige – att utöka dessa begränsningar till fem minuter skulle göra att alla reklamfinansierade tv-kanaler skulle gå i konkurs.

    Och helt ärligt – vad är mest irriterande: att en film du vill se avbryts av reklam, eller att en kanal du tyckte om går i konkurs?

    Din inställning till forskning är efterbliven. Självklart kan man tycka att sunt förnuft är överlägset vetenskap, som du gör, men då ska man också komma ihåg att man med sunt förnuft som argument, kan mena att jorden är universums centrum, att Gud skapade jorden för sextusen år sedan, eller att det krävs att man offrar en människa varje dag för att solen ska fortsätta gå upp.

    Jag förstår inte varför du tycker porr är ett problem. Är sex skadligt? Jag vet på ett ungefär hur MTV och ZTV ser ut, och ja, de säljer sex. De tjänar pengar på att visa sexuella anspelningar i massor. Och?

    Och slutligen: vad menar du med ”aktiv sexualisering av barn”? Ingen har väl någonsin tvingat någon att titta på MTV eller porr eller efterblivet beteende?

  11. Mikael Sjödin permalink
    20 april 2010 21:44

    Ok, låt det bli 55 minuter reklam per sändningstimme i stället, det skulle ju funka bra med dina argument också.

  12. 20 april 2010 21:56

    En kanal som skulle göra det skulle inte få några tittare, och förmodligen inte klara sig. Marknaden är självreglerande på detta sätt. Om tv-kanaler har för hög andel reklam kommer folk inte titta, på samma sätt som folk undviker webbplatser eller tidningar med orimliga mängder reklam.

    Men om en tv-kanal vill sända 55 minuter reklam per timme, och folk faktiskt vill titta på det: vad är problemet?

  13. Mikael Sjödin permalink
    20 april 2010 22:01

    Inget problems alls. Om folk faktiskt hade något att säga till om i saken. Men det har vi inte, det är det som är problemet.

  14. 21 april 2010 19:09

    Jo. Du kan låta bli att titta på kanaler med reklam. Det kommer göra att kanaler med reklam får det svårare att klara sig, men också att marknaden för reklamfria alternativ (public service och betalkanaler) blir starkare. Du konstaterar också att det inte är mängden reklam som är problemet, utan en vilja att kunna säga till om saker. Du har bara fel utgångspunkt, då du tycker att man ska kunna ”säga till om saker” genom att förbjuda kanaler att visa visst material som inte passar in i din personliga bild av hur tv bör se ut.

  15. 21 april 2010 19:27

    Nej, du missar min poäng och blandar ihop saker därför att du är för upptagen med att vara världsbäst!
    Vad jag sagt om min personliga ståndpunkt är att jag skulle önska att reklamen inte avbryter programmen. Sen får de väl vara hur mycket eller lite reklam som helst, det kan jag leva med.
    Så eftersom det finns många människor, med många olika tycken och smak, anser jag sammanfattningsvis (vilket också framgått i mina tidigare inlägg) att människornas (i detta fall TV-tittarnas) fria vilja bör utökas. Detta bör inte ske genom impulsiva förbud från ovan, vilket jag håller med dig om, men däremot förslagsvis genom folkomröstningar.

  16. 21 april 2010 20:54

    Du går dock efter enbart folkvilja, och missar helt det principiella resonemanget bakom. Människor har redan fri vilja – de kan välja att titta på program med reklam, och de kan välja att inte göra det. Om det är för jobbigt med reklam i program – titta på betalkanaler eller public service, eller, för all del, skapa egna kanaler med all reklam mellan programmen!

    Att förbjuda kanaler att sända reklam vid vissa tidpunkter, för att värna filmens integritet eller liknande, är dock ett överfömynderi. Där lägger sig staten i och bestämmer i detalj över saker som inte bör bestämmas i detalj av staten.

    Detta då varje person ska som utgångspunkt ha rätt att skapa en tv-kanal och sända vad han eller hon vill. Det är alltså en utgångspunkt – det kommer aldrig vara möjligt att ha en helt fri marknad.

    Eftersom det finns många månniskor, med många olika tycken och smak, anser jag att människornas fria vilja för utökas. Fri vilja utökas inte genom att vissa alternativ förbjuds.

  17. 21 april 2010 21:11

    Det var ju precis vad jag sa: fri vilja kan utökas – inte genom förbud, men genom att folket får ge uttryck för sin vilja (t.ex genom folkomröstningar om saker som i hög grad påverkar människors vardag, såsom TV-tittande).
    Din rekommendation om att vem som helst kan starta sin egen TV-kanal (som en lösning på individuella problem med TV-reklam) kanske är ett skojigt tidsfördriv för dem med mycket pengar, tekniskt kunnande, kontakter och inflytande av olika slag. Men lite väl självupptaget är det av dig att föreslå en sådan lösning för folk i allmänhet. Jag utgår därför ifrån att du behagar skämta.

    För övrigt anser jag att det inte ens borde behövas någon lagstiftning vad gäller värnandet om konstverks integritet; det är så uppenbart självklart för mig att man inte avbryter någons filmskapelse med reklam, att det inte ens borde behöva diskuteras. Det har gått bra förr att klara sig utan denna reklamslakt av filmer och andra TV-sändningar, och det borde gå lika bra nu.

  18. 21 april 2010 21:28

    Det är inte alls ett skämt. Självklart kan gemene man inte starta en tv-kanal, men om – som du påstår – majoriteten av Sveriges befolkning vill ha tv-kanaler utan reklam i programmen, finns en marknad för en sådan kanal.

    Jag har skrivit om varför demokrati är nödvändigt, men ändå inte tillräckligt. Detta är ett exempel då folkviljan måste vara underordnad vissa rättigheter. Om man har folkomröstningar om allt som i hög grad påverkar människors vardag får vi direkt demokrati. Det kan man förespråka om man vill, men folkomröstningar om allting utan hänsyn till rättigheter och okränkbara principer, leder lätt till majoritetens förtryck av minareten.

  19. Mikael Sjödin permalink
    21 april 2010 21:36

    Jag har absolut inte påstått att majoriteten av Sveriges befolkning vill ha tv-program utan reklam i programmen. Detta kan man inte veta förrän man har frågat en majoritet av befolkningen.

    Okränkbara principer ställer jag mig förstås bakom, men jag kan inte se på vilket sätt frågan om reklamavbrottens utforming behöver inordnas i sådana principer.

  20. Mikael Sjödin permalink
    21 april 2010 21:38

    Beträffande ”majoritetens förtryck av minareter” så ställer jag mig för övrigt helt bakom den folkomröstning i Schweiz som ledde till aktuellt beslut. En majoritet av den röstande befolkningen sade sin åsikt, vilket efterlevdes som sig bör i en demokrati.

  21. 22 april 2010 07:43

    Om majoriteten hade velat att man skulle förbjuda långt skägg, hade du ställt dig bakom även den idén? Eller om majoriteten ville att man inte fick raka sig? Eller om majoriteten vill att kvinnor inte ska få bära byxor, eller att kolonilotter inte får ha någon annan färg än grön?

  22. Mikael Sjödin permalink
    22 april 2010 08:09

    Förbjuda långt skägg: nej
    Förbjuda rakning: nej
    Förbjuda kvinnor i byxor: nej
    Förbjuda kolonilotter som inte är gröna: nej

    Förbjuda reklam som avbryter ordinarie program i TV: ja
    Förbjuda reklam för stringtrosor till 7-åringar: ja
    Förbud mot att utsätta barn för passiv rökning: ja
    Förbjuda kommersiell djurslakt: ja

    in my humble opinion.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: