Skip to content

Liberal jämställdhet

17 juni 2010

Publicerad i Södra Latins gymnasiums skoltidning, Latin Lover.

Jämställdhetskampen har genom historien handlat om att män och kvinnor ska behandlas lika, och få samma rättigheter. Dagens feministiska ikoner har dock övergett detta, och istäl­let valt att jobba för samma utfall. Detta innebär en inskränkning i jämställdhetens grund­ideal, och ett institutionellt bekräftande av att kvinnor är det svagare könet. Det är en mycket olycklig ut­veckling.

En kamp för lika rättigheter mellan män och kvinnor har alltid förts i någon form. Första gången den tog ett ordentligt lyft var i samband med liberalismens och förnuftsidealets fram­växt på 1700-talet, med ideal som frihet, jämlikhet, broderskap, och framför allt – alla männi­skors lika värde.

Feminismen har historiskt handlat om att se till att även kvinnor räknas som människor. Att göra kvinnor lika mycket värda som män, och att rasera det patriarkala system som gav män andra rättigheter; att se till att även kvinnor fick rösträtt, själväganderätt, och så vidare. Idag handlar mycket av den feministiska debatten om att befästa och förklara att kvinnor är offer för yttre omständigheter, och inte förmögna att göra självständiga val. Att kvinnor måste hjälpas, och inte kan klara sig själva. Vad var det som gick fel?

Jämställdhetsdebattens utgångspunkt är idag ofta att kvinnans underlägsenhet motiverar särbehandling. Att kvinnor är så förtryckta att de behöver särskilda rättigheter som kollektiv. Detta är ett avsteg från principen om allas lika värde. Oavsett vilka intentioner man har går det inte att komma ifrån att det innebär att man definierar och diskriminerar personer utifrån köns­tillhörighet.

En grupp människor får andra förutsättningar, för att de är det drabbade, svagare könet. För­utom det uppenbart orimliga i att ge vissa människor andra förutsättningar utifrån sitt kön, och alltså frångå principen om alla människors lika värde, leder det dessutom till en institution­alisering av kvinnor som det svagare könet.

Det finns feministiska debattörer som menar att historieböcker ska skrivas om för att bättre passa våra värd­eringar, en lika uppdelning mellan män och kvinnor, vilket jag tror att många fler än bara liberaler ser det anmärkningsvärda i. Att ändra historien för att passa dagens politiska system är generellt någonting vi förknippar med totalitarism, och inte ser som önsk­värt.

När det inte längre handlar om individers prestationer, eller varje människas val, utan istäl­let ett noggrannt mätande och bedömande utifrån en persons kön, har vi frångått de viktiga prin­­ciper som feminister och medborgarrättskämpar slagits för i hundratals år – rätten att betrak­tas som en individ, likvärdig andra individer –, och bytt ut denna princip mot en social­konst­ruktivistisk syn på människan som endast ytterligare en pusselbit, utbytbar om hon inte passar.

Självklart finns ett patriarkat i våra sociala normer, som är per definition konserverande och inskränkande. Sociala norm­er begränsar oss, och har alltid gjort det. Att försöka bekämpa pat­ri­arkatet genom kvotering eller liknande reformer är dock inte att ta bort sociala normer, utan att med lagstiftning som medel ändra dem.

Det är en väg man kan gå endast om man tror på statens godhet och ofelbarhet. Varje hist­oriekunnig person bör dock se problematiken i detta, och ställa sig tveksam till att ge alla makt­medel och normbildande egenskaper till staten. Stater gör inte alltid rätt, och man bör hålla normbildning på civil nivå.

Jämställdhet är möjligheten att göra val oberoende av sitt kön. Att inte hindras från någon­ting för att man är född med en viss kromosomuppsättning. Att kunna se bortom kön. Jäm­ställdhet kan inte uppnås om man konsekvent behandlar kvinnor som underordnade män, och offer för yttre omständigheter.

Jämställdhet är frihet på lika villkor.

Annonser
5 kommentarer leave one →
  1. maja permalink
    17 juni 2010 20:37

    silikonbrösten då :(

  2. 17 juni 2010 22:40

    Håller inte med om att lyfta fram fler betydelsefulla kvinnor i historieböcker skulle vara att skriva om historien. Dessutom skanar jag din lösning på problemet med ojämställdhet.

  3. MrPerfect72 permalink
    18 juni 2010 04:59

    Maaste bara tipsa om:
    http://genusnytt.wordpress.com/

  4. 18 juni 2010 08:11

    Roligt att du uttalar dig om det här ämnet! Jag instämmer förstås helt! En kollektivistisk syn på könen kan aldrig leda till individuell frihet, vilket är den enda friheten som räknas i slutändan, för vi lever som individer, inte som kollektiv.

    Maja: silikonbrösten fungerar utmärkt ihop med liberal jämställdhet, tro mig. ;P

  5. 20 juni 2010 12:48

    Magda, om man ändrar på historieskrivningen är det att skriva om historien. I många fall är det motiverat att göra så; när man upptäcker nya människoarter, när man omvärderar kungars betydelse för världens historia, när man lägger an ett mer globalt perspektiv, istället för det eurocentriska vi är vana vid.

    Här är det dock så att Ebba Witt-Brattström med flera tycker att vi ska skriva om historien, men inte för att göra den mer korrekt, utan för att göra den mer jämställd. Det håller inte. Det är de facto att skriva om historien av politiska skäl, vilket, precis som jag skriver, oftast förknippas med totalitära stater av olika slag.

    Du kan få hur många lösningar du vill, om du specifierar problemet. ”Problemet ojämställdhet” är inte ett problem. Är problemet att män och kvinnor gör olika val?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: