Skip to content

Recension: Den fula ankungen

26 september 2010

Den fula ankungen är inte bara en saga av H. C. Andersen; det är även en bok av Carl Rudbeck, utgiven av Timbro, fast här också med undertiteln ”eller den oälskade liberalismen”. Den är ett försvar för liberalismens idéer, och har ambitionen att förklara varför liberalismen inte är lika dogmatisk som andra ideologier, och saknar direkta lösningar på ett sätt som inte andra ideologier gör. Boken går att köpa på Timbros bokhandel, eller läsa direkt som PDF.

Att liberalismen behöver förklaras om och om igen är förstås inte konstigt. Alla ideologier måste evigt omprövas, alltid appliceras på en ny tid. Nya problem uppstår, nya lösningar måste hittas. Liberalismen är en av de ideologier som kan bibehållas mest genom tiden, mycket då inställningen till problemlösning är densamma: Det är inte en politisk fråga att lösa alla problem som uppkommer, utan upp till människor att frivilligt samarbeta eller på annat sätt lösa de problem som kan uppstå. Det grundar sig i en tro på människan som förnuftig och kapabel att styra sitt eget liv och sina egna handlingar.

Tron på individen och avsaknaden av generella lösningar på alla problem har ofta setts som ett stort problem. Bokens titel behandlar just detta – liberalismen ses som den fula ankungen och är oälskad. Boken är i huvudsak en genomgång av kritik mot liberalismen på dessa grunder, samt förklaringar till varför liberalismen ändå är det bästa alternativet.

När socialisterna är ute och demonstrerar har de alla de stora slagorden som lockar massorna: Alla makt åt folket, rättvisa och jämlikhet, bort med orättvisorna, medan liberala tvingas marschera under föga upphetsande slagord: Var skeptisk, misstro slagord, det finns inga slutgiltiga lösningar.

Socialismen, kristendomen och andra auktoritära ideologier kan alltid måla ut liberalismen som en fattig ideologi, eftersom den inte kan komma med samma löften om en ärorik revolution som leder till den goda kommunismen, eller det eviga livet i himlen, utan enbart baserar sig på människors egna förmågor att skapa sina förutsättningar.

Problemet med boken är att den inte har någon målgrupp. Den förklarar kritiken mot liberalismen på ett ganska enkelt plan, och kan vid en första anblick verka vända sig till personer som är nyfikna på ideologin och kritik mot den. Samtidigt är den dock ofta raljerande, och inger känslan att meningen är att läsaren redan är övertygad liberal. Några riktiga argument för liberalismen framförs inte, mer än enkla motargument mot den enkla kritiken som framförs.

Tyvärr förekommer viss begreppsförvirring, och det står att en liberal inte har något emot statligt finansierade och drivna sjukhus eller universitet, så länge inte en monopolställning uppkommer. Detta är direkt felaktigt. En grundidé i liberalismen är att man aldrig med skattemedel – tvång – ska finansiera något utöver grundläggande samhällsfunktioner som finns till enbart för att skydda individers fri- och rättigheter. Polis, rättsväsende och försvar är vad som ska ingå i den liberala utopin nattväktarstaten.

Även behandlingen av rättigheter i en liberal stat är tunn. Inte felaktig, men ej heller djuplodande. Det är tyvärr en genomgående känsla i hela boken. Den snuddar gång på gång vid intressanta resonemang, men går då vidare till nästa. Gång på gång förklaras att liberalismen verkar vara enbart egoistisk, men inte är det; sällan ges resonemang om varför den inte är det, och om det ges går det inte djupt.

Detta förstärker känslan av att boken inte har en målgrupp. Om man inte måste förklara varför liberalismen är en så stark ideologi bör boken vända sig till personer som redan vet detta, men om de redan kan motivera för sig själva varför liberalismen är en god kraft – varför behöver de läsa en tunn och grund analys av upplevda brister?

Bokens avslut är kanske det sämsta. Det är ett närmast klämkäckt stycke om att USA är beviset på att liberalismen är bäst, följt av ett nästan helt orelaterat kapitel om postmodern konst, och att denna skulle vara särdeles liberal.

Är du nyfiken på liberalismen är detta inte en särskilt bra introduktion. Vill du fördjupa dig i ideologin är det ett än sämre val. Känner du till liberalismen, men vill läsa kritik mot den är det inte heller ett särskilt tillfredsställande verk.

Vem ska då läsa denna bok? Jadu, det vet jag faktiskt inte. Jag hittar ingen målgrupp. Min sammanfattande analys blir därför: Läs något annat i stället!

4 kommentarer leave one →
  1. 26 september 2010 21:23

    svar; jag veeet, han är bedårande!

  2. CarlCvadrat permalink
    28 september 2010 22:38

    Tycker det är ganska ballt att din fader nämns ett flertal gånger i Camilla Lindbergs blogg. Hon är min absoluta favorit och det sticker hårt i hjärtat att veta att hon inte får sitta kvar i Riksdagen.

    Det är dock ännu äckligare att hennes plats tagits av en sverigedemokrat. Jag blir arg och vill slåss.

  3. 28 september 2010 23:08

    Camilla har jag träffat ett antal gånger. Hon är enormt trevlig, och en av mina favoriter också.

    Jag skulle dock aldrig kunna rösta på ett så antiliberalt sosseparti som Alliansen. Tyvärr.

  4. Gan permalink
    03 oktober 2010 14:54

    När någonting dåligt har hänt är det det lättare, och låter bättre, att säga ”Förbjud det! Släng dem i fängelse!” än att säga ”Det är bara att acceptera verkligheten. Om vi gör någonting förhastat så kan det skada mer än det hjälper”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: