Skip to content

Avskaffa äktenskapet

29 oktober 2010

Äktenskapet är en onödig juridisk komplikation. Äktenskapet har en helt egen balk i lagboken, som inte gör någonting annat än att erbjuda en form av avtal mellan två individer, som innebär att de ska försörja varandra i olika sammanhang. Mer än så är det inte. Äktenskapsbalken bör därför inte reformeras, utan avskaffas. I stället kan en förenklad avtalsrätt träda in.

Äktenskapets roll i vårt samhälle är tudelad. Ett äktenskap är ett juridiskt avtal mellan samlevande personer, en överenskommelse att man ska förse varandra med ekonomiska medel. Men det är också en religiöst och kulturellt laddat institution, med en mycket starkt symbolisk laddning. Enligt katolska kyrkan är äktenskapet ett sakrament, och enligt alla möjliga religiösa tolkningar är äktenskapet instiftat av Gud.

Denna sammanblandning är olycklig. Till att börja med begränsar den människor som vill leva tillsammans till det fåtal varianter de färdigskrivna avtalen tillåter, på moralisk grund. Lagen är moraliskt normerande, och avgör hur man ska få leva med varandra. Att man gått från enbart olikkönade förhållanden till att inkludera även samkönade är positivt, men lagen borde inte lägga sig i hur folk lever med varandra. Alls.

Samtidigt gör de kulturella och symboliska aspekterna av lagen att en utökning till mer än de tidigare accepterade normerna innebär en åsidosättning av den allmänna moralen till förmån för en uppdaterad. Även här är statens moraliskt normerande roll problematisk. Dock inte i det att människors val begränsas, utan att symbolik får en ny, statlig innebörd. Det ska naturligtvis inte vara upp till staten att definiera vad som är den helige ande, hur teodicéproblemet löses, eller – för den delen – vad Gud ville med ett äktenskap.

Denna sammanblandning av moral och juridik, symbolik och ekonomi, religion och avtal, gör att varje förändring i den juridiska definitionen av äktenskap blir kontroversiell. Att inte förändra lagen innebär att staten bestämmer hur man ska leva med varandra; att förändra lagen innebär att staten definierar kulturella begrepp.

Det är orimligt att, som tidigare i Sverige, ge homosexuella en egen definition av samma sak, och skriva i lagen att heteropar kan ingå äktenskap, homopar kan ingå partnerskap. Det är en lagstiftning som utgår från en kristen norm. I ett sekulariserat samhälle ska religionen inte lägga sig i politiken, och politiken ska inte lägga sig i religionen.

Problematiken fördjupas då kyrkor och trossamfund får vigselrätt. De blir alltså myndighetsutövare, i det att de kan låta par ingå detta äktenskap. Det är antisekulärt. Trossamfund bör definitivt inte behandlas som myndigheter i något fall. Det leder till en total begreppsförvirring: Var slutar tron, var börjar juridiken? Var går gränsen mellan det av Gud instiftade sakramentet, och det krassa ekonomiska försörjningsavtalet?

Det finns ett mycket enkelt sätt att lösa problemet. Ett sätt som fungerar ihop med många värdsbilder. Ta bort äktenskapet ur lagboken, och lägg det i stället under en enkel och väl fungerande avtalsrätt. Lagen skulle då inte begränsa hur folk lever och med vilka, vem som ligger med vem, eller vem som försörjer vem. Lagen skulle heller inte avgöra vad olika kulturella ord har för innebörd, utan låter varje människa, varje trossamfund eller varje familj avgöra vad ett äktenskap är.

Det skulle skilja tro från juridik. Konservativa skulle förstås kunna fortsätta gifta sig i kyrkan, skriva på ett papper, och ha precis samma status som i nuläget – såväl juridiskt som kulturellt. Socialister behöver inte längre skämmas för att de gifter sig borgerligt, utan kan helt strunta i ”äktenskapet”, och bara skriva avtal med varandra. Polygama, monogama, heterosexuella och homosexiella skulle alla kunna ingå i dessa avtal på precis samma villkor.

Trossamfund skulle själva få definiera vad deras äktenskap betydde, och vilken typ av avtal som är och inte är äktenskap. Svenska kyrkan skulle kunna argumentera för att äktenskap även inkluderar homosexuella, och katolska kyrkan skulle kunna säga att det inte alls är så. Samfundet Forn Sed skulle kunna vara radikala och säga att äktenskap kan inkludera flera personer, och plötsligt skulle de olika kristna inriktningarna vara rörande överens om den moraliska konservatismen igen. Det skulle vara upp till var och en att definiera sina begrepp.

Religionen ska inte lägga sig i politiken, och politiken ska inte lägga sig i religionen. Äktenskapet som juridisk institution bör därför avskaffas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: