Skip to content

Socialism och liberalism III: Människor i gemenskap

18 april 2011

En kommentar som ofta kommer upp i kritiken av liberalismen är att liberaler har en alltför individualistisk människosyn, och inte ser människors behov av gemenskap och grupper. Bland annat lyfter Ulf Bjäreld denna kritik, i sin genomgång av Liberaldemokraternas manifest. Det är förvisso en fullständigt naturlig invändning, då liberalismen onekligen är mycket individualistisk, men jag menar att kritiken är felaktigt formulerar.

I egenskap av liberal menar jag att människor har ett stort behov av gemenskap och grupper. Så långt är jag överens med socialister. Skillnaden kommer först i nästa steg: Jag tror att människor är kapabla att hantera sina egna liv, och kommer välja att i högsta möjliga grad tillfredsställa sina preferenser. En naturlig konsekvens av människors behov av gemenskap är därmed att människor skapar sig gemenskaper.

Ingen människa är en ö. Ej heller i ett liberalt samhälle – inte ens i nattväktarstaten. Tvärtom, när statens roll blir mindre kommer människors behov av gemenskap ta sig allt tydligare uttryck i form av frivilliga sammanslutningar.

Socialister tror liksom jag att människor har ett behov av gemenskap. Skillnaden är att socialister inte tror på människors förmåga att skapa denna gemenskap själva, utan behöver en stark stat som skapar en gemenskap åt dem.

Den stora skillnaden i människosyn handlar alltså inte om motsättningen individ–kollektiv. Det handlar inte om huruvida människor är kollektivister eller individualister. Skillnaden i människosyn ligger i huruvida man tror att människor är kapabla att själva tillfredsställa sina behov av gemenskap, och själva balansera individualitet mot gemenskap, eller om man tror att staten behöver göra det åt dem.

12 kommentarer leave one →
  1. Jens Petersen permalink
    30 april 2011 15:50

    Jag ser mig själv som socialist och identifierar inte den socialistiska staten som en produkt av att människor har en oförmåga att skapa egna gemenskaper, utan jag ser snarare den socialistiska staten som en produkt av hur människan som social varelse är betingad, vi vill ha gemmenskap och trygghet, vi bygger strukturer i vårt liv som ska borga för säkerhet och fruktsamma möten, människan är en flock varelse som vill samarbeta, och det reflekterar staten som institution.
    Jag tror att nattväktarstaten skulle i slutändan vara ohållbar, de frivilliga sammanslutningerna i nattväktarstaten som du skriver om tror jag skulle på organiskt sätt utvecklas till en institutionaliserad sammanslutning – som i sin tur blir en stat med auktoritet över sina medlemmar, varför? för att behovet finns av en sådan stat.

  2. 30 april 2011 16:12

    Du menar alltså att i människors natur ligger att tvinga varandra till en gemenskap? Det är mycket möjligt, men jag anser fortfarande att de frivilliga gemenskaper som kommer väckas är fullt tillräckliga, och att tvång i högsta grad ska undvikas. Ty de institutionaliserade sammanslutningar du talar om, där en stat har auktoriteten, innebär att man utvidgar det tillåtna våldet från att handla om att skydda varje människa från intrång i sina rättigheter, gör det helt godtyckligt.

    Men du accepterar åtminstone tesen att gemenskaper skulle uppstå i en fri stat, och att liberalismen inte är atomär?

  3. Jens Petersen permalink
    30 april 2011 16:39

    Absolut, jag tror att människor söker sig till en gemmenskap med förhoppningen att de ska stärka samarbetet och livet för alla inblandade, jag tror att det ligger i människans natur.

    Jag tror att den socialistiska staten är frivillig i den betydelse att människor söker sig och önskar en plats i livet där kollektivt aggerande kan planeras och utageras. Människan är en kollektiv varelse och ett visst mått av underkastelse måste krävas för att ett kollktiv ska kunna fungera effektivt. Men det finns självklart ingen plats får nån godtycklighet i en maktutövande stat, det skulle ruinera förtroendet för staten.

    För att svara på din fråga – Ja, jag accepterar tesen att gemenskaper skulle uppstå i en nattväktarstat. Men denna gemenskaphet är snarare en produkt av att nattväktarstatens otillräcklighet att tillmötes gå människans behov i ett samhälle.

  4. 30 april 2011 17:23

    Om det är frivilligt är det inte socialism.

  5. Jens Petersen permalink
    30 april 2011 17:38

    Beror på vilken definition man har på frihet.
    Tack för en bra blogg och trevlig helg.

  6. 14 maj 2011 13:18

    Finansminister Anders Borg ärliga mening som student – om socialism osv HÄR (video ca 2 min).

  7. Fredrik Bjarkö permalink
    17 juni 2011 09:13

    Snubblade av en slump över din blogg såhär på fredagsmorgonen, faktiskt ganska intressant läsning även om jag har mycket att invända mot i dina resonemang. Om jag inte misstar mig gick jag för övrigt i samma klass som din brorsa i grundskolan. Fast anledningen till att jag kommenterar är att jag som marxist tycker att dina inlägg om socialism riktigt skriker på ett bemötande.

    För det första hävdar du att socialister ofta kritiserar liberalismen för att ha allt för individualistisk människosyn. Gott så, men när du sedan påstår att denna kritik grundas i att vi [socialister] gillar ”gemenskap” är du inte helt rätt ute. Huruvida människor söker sig till gemenskaper eller inte är ingenting jag som socialist bryr mig speciellt mycket om. Däremot försöker jag se samhället som en helhet, observera och förstå sociala strukturer istället för att stirra mig blind på ”individen” och missa vilket sammanhang individen i fråga befinner sig i. Kort sagt så betraktar jag samhället utifrån Marx historiska materialism (jag vet inte om du är bekant med den, om inte kan den förenklat beskrivas som att ”hela mänsklighetens historia är historien om klasskamp”). Här kommer vi kanske lite grann in på vad du menar med att vi socialister förespråkar ”gemenskap”; vi förstår vikten av att arbetarklassen ska organisera sig för att kunna gå segrande ur klasskampen.

    Vad är då målet med klasskampen? Jo, att uppnå socialismen, dvs ett samhälle där produktionsmedlen ägs och kontrolleras demokratiskt av arbetarna. Detta kan ske på många olika sätt, en stat är egentligen inte nödvändig. Ditt påstående att man som socialist förespråkar en stat som tvingar in folk i ”gemenskap” är därför direkt felaktigt. Personligen anser jag visserligen att arbetarklassen i en revolutionär situation kommer att behöva upprätta en stat för att försvara sina intressen (på samma sätt som vi idag har en stat som försvarar borgarklassens intressen) , men i och med klassamhällets upplösning kommer denna stat att bli onödig och i slutändan helt försvinna. Många socialister, syndikalister, t.ex, är däremot helt emot en stat medan andra socialister menar att en stat i någon form alltid kommer att behövas.

    Du hävdar, liksom så många andra liberaler, att skillnaden mellan liberalism och socialism ligger i att ni liberaler tror på människans förmåga att på egen hand tillfredsställa sina behov. Även här tycker jag att du har fel. Den enda förmåga liberaler i praktiken förespråkar är kapitalets förmåga. Människor är enligt liberalismen bara vad som skapar kapital, de är inte tänkande och unika individer. En arbetare är bara den arbetskraft han säljer och i slutändan är en kapitalist inte mer än det kapital han äger. Dessa förhållanden vill jag som socialist ändra på.

    Lat som jag är har ag har inte brytt mig om att läsa övriga kommentarer, så jag får be om ursäkt om jag upprepar något som redan har sagts.

  8. 19 juni 2011 16:46

    Du har förvisso rätt i att socialisters mål är ett samhälle där staten inte behövs. Det är dock en fullkomligt orealistisk utopi, varför jag har valt att inte bekymra mig om den. I stället måste man se till de praktiska konsekvenserna av en viss politik. Såväl Marx själv som hans anhängare har sett staten (d.v.s. tvångsmakt) som ett nödvändigt medel för att införa det socialistiska samhället. I teorin kan det socialistiska samhället uppnås på andra sätt än med våld, men det är ingenting som någonsin prövats i praktiken.

    Personligen tycker jag det är ganska töntigt att säga att historien drivs av klasskamp, när det är så uppenbart att grupper inte nödvändigtvis är varandras motpoler, utan att tvärtom en grupps välstånd förbättrar förutsättningarna för en annan grupps. Nu kanske du, som marxist, inte tror på nationalekonomin som vetenskap eller det faktum att världens BNP per capita har ökat enormt de senaste seklen, i synnerhet i de länder som omfamnat kapitalismen. Men i mina ögon är det uppenbart att såväl arbetarklassen som kapitalisterna fått det mångdubbelt bättre sedan Marx’ dagar, och att ingen av grupperna hade klarat sig utan den andra. Den frågan ligger dock något utanför ämnen vi behandlar nu.

    Sedan tycker jag att din grundläggande kritik mot mitt inlägg faller, då du å ena sidan skriver att socialister inte alls strävar efter en påtvingad gemenskap, och å andra sidan att alla ska leva i ett klasslöst samhälle (vad är det om inte en gemenskap?) där produktionsmedlen fördelats rättvist (med vad om inte tvång?).

    Ditt avslutande stycke är bland den sämst underbyggda kritik jag någonsin läst mot liberalismen. Liberalismen ser varje människa som en tänkande och unik individ. Faktum är att liberalismen är den enda ideologi som konsekvent sätter individuella rättigheter högre än ett kollektivistiskt tänkande. Där nationalismen sätter nationens behov (som uttolkade av en elit, förstås) över individens, och kan offra vissa individer för nationens skull, socialismen sätter klassens behov (som uttolkade av en elit, förstås) över individens, och kan offra vissa individer för klasskampens skull och där kristendomen sätter Guds behov (som uttolkade av en elit, förstås) över individens, och kan offra vissa individer för Guds skull – har liberalismen alltid, konsekvent haft sin djupaste grund i individen, individuella rättigheter och ingenting annat än individen.

    Den enda ideologi som aldrig använts för att förtrycka människor och kränka deras rättigheter är liberalismen, då det är den enda ideologi som bygger på individer och mänskliga rättigheter. Liberalismen handlar inte om ekonomisk tillväxt eller att äga kapital. Det är på sin höjd en konsekvens av liberalismen.

  9. Fredrik Bjarkö permalink
    19 juni 2011 18:12

    Du säger att du är medveten om att en stat inte är nödvändig för socialism, men ändå kritiserar du socialismen för att förespråka en stat? Det är inget annat än att attackera en halmdocka.

    Jag har också svårt att se varför ett statslöst samhälle är en utopi. Staten bör förstås som den härskande klassens organiserade förtyck av de exploaterade klasserna (den nuvarande borgerliga staten har exempelvis som huvudsakliga uppgift att skydda kapitalets intressen) och således är slutsatsen att staten kommer dö bort tillsammans med klassamhället fullt rimlig. Att en nattväktarstat (som jag gissar att du förespråkar?) är en utopi är däremot otroligt uppenbart då staten i ett klassamhälle i stort sett alltid måste växa till ett hungrigt monster för att kunna försvara den härskande klassens intressen och privilegier.

    Ditt påstående att socialistiska samhällen som inte har uppnåtts med våld aldrig har existerat stämmer inte. Ett exempel som brukar lyftas fram i dessa sammanhang är Twin Oaks i USA (http://en.wikipedia.org/wiki/Twin_Oaks_Community). Däremot är det uppenbart att vid det stadium då socialismen blir ett hot mot den nuvarande maktstrukturen tvekar borgare och liberaler inte en sekund att slå ner frivilliga socialistiska sammanslutningar med våld. Det var en av anledningarna till att Marx, Lenin osv drog slutsatsen att socialism och kapitalism inte kan samexistera.

    Det är ingen hemlighet att världens BNP per capita ökar men jag har knappast någon anledning att se detta som ett argument mot socialism. Marx, som tro det eller ej förstod kapitalismens väsen och vars lära till stor del har lagt grunden för dagens nationalekonomi, förutsåg att löneökningar för arbetarklassen var en naturlig effekt av kapitalisternas ökade vinster. Här måste man dock förstå två saker; för det första att tillväxten inte nödvändigtvis skulle stanna av på grund av införandet av socialism, för det andra att priset på arbetskraft av nödvändighet ökar mindre än värdet på de varor arbetaren producerar vilket vill säga att klassklyftorna ständigt ökar.

    Borgarklassen är beroende av arbetarklassen, men arbetarklassen skulle kunna sköta produktionen helt utmärkt på egen hand och är på intet sätt beroende av borgarklassen.

    Jag tycker faktiskt att du är en aning naiv som hävdar att liberalismens enda mål är individens frihet. Individens frihet till vad? Att utsuga arbetskraft, att äga fabriker och låta andra arbeta i dem? Dessa är inte individers friheter utan kapitalets friheter. Liberalismen tror på objektiva, konstanta (gudagivna) friheter och rättigheter som inte påverkas av samhälleliga förhållanden. Om dessa friheter inte tjänar det verkliga samhället och – före den delen – den verkliga individen på rätt sätt, så är det inte liberalismens ideal som är fel, utan verkligheten.

  10. 19 juni 2011 23:22

    Du kan prata hur mycket du vill om en socialism utan stat, men varje gång någon har försökt införa socialism har det varit genom att stärka statsmakten, och alla socialister jag någonsin diskuterat med har haft det statslösa samhället som ett utopiskt mål långt borta i fjärran, bortom verkligheten. Om du säger dig förespråka införandet av socialism utan en stärkt statsmakt är jag intresserad av att höra hur du tänker.

    Marx har inte lagt någon grund för dagens nationalekonomi. Han var en stor ekonom, och har påverkat världen mycket, men hans huvudsakliga ekonomiska verk var kritik mot Ricardo, Smith, Mill och de liberala ekonomerna – kritik som gång på gång sett sig förlora när den jämförs med verkligheten. Dagens nationalekonomi utgår inte alls från Marx’ teorier. Inte ens vänsterpartister använder sig av marxistiska modeller när de gör ekonomiska kalkyler.

    De två saker man måste förstå är felaktiga båda två. Vid alla försök av införande av socialism har tillväxten avstannat. Återigen: Du kanske har en ny idé för hur socialism ska införas, som inte innebär mer makt till staten, och inte att tillväxten avstannar. Men du har historien emot dig.

    Återigen kommer du med osaklig kritik mot liberalismen. Du har helt rätt i att om liberalismen inte tjänade den verkliga individen så skulle den med rätta ses som verklighetsfrånvänd och inte användas. Men liberalismen tjänar verkliga individer.

    Frihet, enligt liberalismen, är att inte utsättas för tvång. I din värld kanske frihet är det motsatta. Frihet är att ha makt att förfoga över andra människors liv och resurser. Frihet är att få andra att betala för mina behov. Frihet är tvång. Liberalen ser det tvärtom. Frihet är motsatt tvång. Frihet är en rättighet. Friheten ska aldrig få stå tillbaka för godtyckliga intressen.

    Denna frihet innebär att människor själva får välja vad de vill göra. Om de vill bygga en fabrik får de göra det. Om de vill anställa arbetare får de göra det. Om de vill bli anställda får de göra det. Så länge – och detta är viktigt – de aldrig tvingar någon till någonting, utan alltid handlar i frivillighet och samexistens.

  11. Fredrik Bjarkö permalink
    20 juni 2011 00:07

    De socialister du har talat med måste vara så långt från ett representativt urval av den svenska socialistiska rörelsen som det bara går att komma (såvida du inte räknar socialdemokrater och vänsterpartister som socialister, men i sådana fall har du en felaktig definition av socialism). Huruvida jag förespråkar ”socialism utan en stärkt statsmakt” är en definitionsfråga. Jag förespråkar progressiv beskattning utförd av den nuvarande borgerliga staten vilket utan någon som helst tvekan gynnar arbetarklassen. Jag hävdar också att i en revolutionär situation (exempelvis Ryssland 1917) är det nödvändigt för arbetarklassen att upprätta en egen stat, byggd på helt andra principer än dagens borgerliga stat, för att försvara sig mot kontrarevolutionen som alltid kommer i revolutionens spår (återigen: Ryssland 1917). Att gå in i detalj på hur en framtida arbetarstat ska vara utformad vore världsfrånvänd idealism, men vad vi kan lära av historien (ännu en gång är Ryssland 1917 ett viktigt exempel) är att arbetarstatens representanter på intet sätt får vara privilegierade från resten av folket, detta för att förhindra att staten blir byråkratiserad och att det uppstår en sorts ”politikerklass” vilket inträffade i Sovjet. Varför jag tror att arbetarstaten, om den följer dessa principer, kommer att dö ut har jag kortfattat förklarat i mitt förra inlägg.

    Du har rätt i att Marx kritiserade och byggde vidare på exempelvis Ricardo och Smiths teorier. Icke desto mindre hade Marx rätt, och för att förstå kapitalismen måste man förstå Marx.

    ”Vid alla försök av införande av socialism har tillväxten avstannat.” Otaliga försök att införa socialism i större skala har inte direkt gjorts (i mindre skala har vi däremot många lyckade exempel, bland dessa Twin Oaks, som jag tidigare nämnde, Pariskommunen som dock snabbt slogs ned och zapatisterna) och därför går det inte att säga att någon tillväxt inte funnits. Förvisso erkänner jag gärna att tillväxten under ryska inbördeskriget och åren därefter inte direkt blomstrande (av ganska förklarliga anledningar, vågar jag påstå). Därefter uppslukades arbetardemokratin i Ryssland slutgiltigt av Stalins regim och Sovjet var inte längre socialistiskt. Vad jag inte förstår är hur du drar slutsatsen att om ekonomin demokratiseras, om produktionen styrs efter principen ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” istället för med ökade kapitalintäkter som mål, då kommer tillväxten automatiskt att upphöra eller stanna av.

    Det du skriver om liberalismens syn på frihet bekräftar väl egentligen bara vad jag redan har sagt om densamma, och jag ser därför ingen mening att bemöta det. För övrigt finns det nog inte mycket mer att vinna i att fortsätta den här diskussionen, det enda jag egentligen ville ha sagt är att din kritik mot socialismen är missriktad och det har jag sagt nu.

    Tack för att du har tagit dig tid att besvara mina inlägg.

Trackbacks

  1. Definitioner och taggtrådsstängsel… « Sverige är inte världens navel!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: