Skip to content

Juholt och varven

05 juli 2011

Jag fick häromdagen ett infall, och bestämde mig för att läsa igenom alla motioner Håkan Juholt, Socialdemokraternas nyvalde partiledare, skrivit under sin tid i riksdagen. Jag har ännu inte kommit igenom alla, men läste i alla fall ett antal riksmötens motioner, undertecknade Juholt. Det var lätt att, som Adam Cwejman gjort tidigare, konstatera att Juholts främsta drivkraft i politiken verkar vara att flytta statliga verk till Kalmar, att satsa statliga medel på industrin i Kalmar, att bygga ut infrastruktur i Kalmar och trä. Vad som var än mer anmärkningsvärt, och Cwejman tycks ha missat, är att Juholt också vill återuppta det statliga stödet till varvsindustrin.

Samtidigt är Saab i blåsvädret igen. Regeringen står passivt och Håkan Juholt säger att Socialdemokraterna hade agerat. Med anledning av dessa två saker – varven och Saab – skriver jag i dag med Isak Kupersmidt om Saab på SvD Brännpunkt. Vi konstaterar att Saab är ett företag som inte längre är konkurrenskraftigt. De har inte lyckats gå med vinst sedan 1997, och har förlorat enorma summor varje dag, år efter år. Regeringen ställer sig passiv och väljer att inte ge Saab stöd, medan oppositionsledaren Håkan Juholt vill rädda Saab.

En välfungerande ekonomi byggs på fri företagsamhet och inte på statliga subventioner av företag som inte klarar sig. En politisk kraft som syftar till att styra Sverige kan inte sväva ut i godtyckliga investeringar i misslyckade branscher. Politiska krafter får inte ta arbetares pengar och omfördela till riskkapitalister och storföretag. Om Socialdemokraterna vill återta sin roll som statsbärande parti är det hög tid att även de inser detta.

Vad som är mest intressant med artikeln anser jag dock inte är den dagsaktuella delen, den om Saab. Mer anslående är att Juholt faktiskt vill (eller åtminstone velat) återinföra det statliga stödet till varvsindustrin. Jag har haft samhällslärare som varit socialdemokrater, och ändå konstaterat att varvsindustrin är ett fantastiskt exempel på misslyckade statliga satsningar. Nu är ett utmärkt exempel självklart inte argument nog för att vara emot statlig inblandning i ekonomin som princip. Vad som fascinerar är att Juholt inte säger just detta. Han säger inte att varvsindustrin var ett dåligt exempel, men att det är bättre att rädda Saab. I stället säger han att man bör rädda varvsindustrin. (Förmodligen är det väl för att det finns varv i Kalmar.)

Att rädda Saab är inte mycket bättre politik än att försöka rädda varvsindustrin. Och att rädda varven är en erkänt dålig politik. Juholt har ändå i ett stort antal motioner under en period om många år som riksdagsman, lagt motioner om att återuppta stödet till varvsindustrin. Juholt skriver i en motion att ”Det är självfallet viktigt att dessa [varvsindustrier] får vara kvar och utvecklas”, i en annan att ”Den kvarvarande delen av svensk varvsindustri måste värnas” och väcker gång på gång frågan om att återuppväcka stödet till denna erkänt utdöende sektor.

5 kommentarer leave one →
  1. Edis permalink
    05 juli 2011 22:05

    Den som kan sin ekonomiska historia ser dock skillnaden mellan varvsindustrin och bilindustrin och har bättre förståelse om varför räddningen av varvsindustrin misslyckades.

    Varvsindustrin är mycket arbetsintensiv vilket innebär att då lönerna i Sverige steg under så fick de svenska varven svårt att konkurrera med varv från länder där lönerna var lägre. I samband med oljekrisen så fanns det inte heller något stort behov av de fartygstyper man byggde i Sverige och det fanns en överkapacitet i världens varv. Svenska varv kunde inte heller erbjuda fördelaktig finansiering till sina kunder något bland annat den japanska kunde genom statens inblandning. Det var i detta läge som svenska staten försökte rädda varvsindustrin, men istället för att slå ihop de olika mindre varven, anpassa kapaciteten efter efterfrågan och sänka varvens kostnader för löner så skulle kapaciteten till varje pris behållas samtidigt som kostnaderna tilläts öka. Resultatet blev att de svenska varvens konkurranskraft blev ännu sämre. Dessutom försökte man också ordna hjälp med finansiering för köpare av de fartyg man producerade men även detta blev ett misslyckade då finansieringen ordnades i utländsk valuta varefter kronan föll i värde. I princip kan man säga att det fel man gjorde när man försökte rädda varvsindustrin var att man försökte gå emot marknadens principer.

    Bilindustrins problem går inte att jämföra med varvsindustrins och Saabs bilfabrik är idag faktist en av europas bästa när det gäller produktivitet. Problemet för bilindustrin började med kreditkrisen. Försäljningen av bilar är tillskillnad från andra produkter väldigt beroende av krediter. Även biltillverkarna själva är beroende av krediter pga stora kostnader att utveckla och sätta en ny bilmodell i produktion. Så när marknadens misslyckande gjorde det svårt att få krediter så sjönk bilförsäljningen och bilföretagen hamnade i ekonomiska problem. Dessa problem fick GM att sälja Saab; amerkanska skattebetalare hade knappast uppskattat om deras pengar gick till att betala Saabs förluster i Sverige. När det gäller Saabs förluster så ska man ta deras storlek med en nypa salt då Saab bland annat inte fick betalt för bilar sålda i USA och betalade överpris för bland annat motorer. Redan innan kreditkrisen så hade också Saab ett gammalt och utdaterat modellutbud vilket i sig innebar sjunkande försäljning och minskade marginaler då man tvingas sälja bilarna med stora rabatter. Men nu är det frågan hurvida Saab kan gå med vinst i framtiden med de nya modeller man håller på att införa som är relevant, inte hur det såg ut förr!

    Saab och dess underleverantörer verkar i den för Sverige så viktiga fordonsindustrin; en industri som står för över 10% av det svenska exportvärdet. Det är dessutom en industri som passar Sverige bra, bland annat då den i hög grad är automatiserad och är väldigt R&D krävande. Ja, jämförelsen med varvsindustrin faller helt när man gör en närmare analys.

  2. Peter Strobl permalink
    06 juli 2011 08:22

    Hej!

    ”I stället säger han att man bör rädda varvsindustrin. (Förmodligen är det väl för att det finns varv i Kalmar.)”

    Varvet finns i Oskarshamn Caspian. Men det varv som är i frontlinjen är Kockums.
    Det finns ytterligare några ”små” varv, Göteborgs City varvet är ett annat.

    Edis sammanfattar ovan på bra sätt hur saker och ting förhåller sig.

    Caspian, i sak tolkar du vitt och brett. Målar med den mycket breda penseln. Om du relaterar till varvskrisen så dra rätt slutsatser därav. Finland var i samma läge som Sverige under varvskrisen, men överlevde. Vad finländarna gjorde var att våga nischa sig och satsa just på spetskompetens med resultat att Finland är ett av de mest framgångsrika länder inom stora tonnage.
    Gårdagens varvskris har ingenting med dagens varv att göra.
    De varv som finns kvar idag är av stor betydelse, framförallt Kockums, och dess världsledande tillverkning av U-båtar. De besitter världsledande spetsteknologi både militärt och i förlängningen för civilt bruk. Det finns även kopplingar att göra utifrån vår alliansfrihet. På samma sätt som Sverige valde att utveckla sina egna jaktplan,
    Svensk varvsindustri tar idag inte emot något statligt stöd alls, till skillnad från nästan alla andra länder. Danmark som har en mycket stark och blomstrande varvsindustri med starkt stöd från staten.
    Varför satsa på varvsindustri. Spetskompetensen som Sverige har marint är världsledande. Idag ligger ex de Japanska varvsarbetarnas löner DUBBELT så högt som de Svenska. Den svenska valutan ligger 20% under den danska. Osv och osv.
    Oberoende utredningar visar på att Sverige kan konkurrera med andra länder med en utbyggd varvsindustri med inriktning VLCC fartyg.
    Den nystart av Uddevallavarvet som har föreslagits ska ha just den inriktning som skisseras ovan, ett världsledande supermodernt varv. Vad som behövs är ett aktivt stöd från staten. Det är näringspolitiskt rätt, regionalpolitiskt rätt och sysselsättningsmässigt dito.
    Konklusion?
    Ja att Håkan Juholt har helt rätt. Men du har en del påläsning att göra Caspian. Världen ser inte ut som den gjorde 1974 när varskrisen var som värst. Den enda parallellen som går att dra är att det handlar om…båtar.
    Du är fullständigt fel ute när du säger att varvsindustrin är utdöende. Man kan inte bara hitta på en sanning Caspian bara för att den ska passa ens egen retorik och agenda.
    Politik är mycket mer än så och politik innehåller ett visst mått av sanning.

    Mvh

    Peter Strobl

  3. Erik Gertkvist permalink
    06 juli 2011 10:50

    ”Idag ligger ex de Japanska varvsarbetarnas löner DUBBELT så högt som de Svenska. ”

    Det är antagligen därför allt mer av varvsnäringen flyttade till Sydkorea och andra låglöneländer, för att nu flytta till Kina. Påståendet säger noll om dagsläget.

    Resonemanget ”Om bara staten skjuter till några miljarder så kan vi få en jättebra industri” har jag hört många gånger. Det har aldrig realiserats. Minns hur satsningarna på förnyelsebar energi efter 1980 (massor av miljarder) inte lett till något nytt IKEA. Telia hade chansen runt 1994 att bli något stort inom telekom, men var beroende av att politikerna fattade rätt beslut vid rätt tidpunkt. Vilket inte skedde.

    Eller Luleå lastflygplats. Skulle ta över all flygburen lasttrafik över polen med hjälp av skattemedel. Har hittills inte haft några kunder. Botniabanan är en annan historia. Historien om Invest in Sweden en tredje.

    Låter man politikerna avgöra vilka som ska få statligt ”riskkapital” kommer gruppen ”kunniga nördar med profitintresse (dvs Ingvar Kamprad mfl) bli överkörda av grupperna ”vältaliga altruister med bra lobbyingfirmor” och ”genusforskare som ska revolutionera KIna”. Vilket möjligen kommer ge jobb åt några konsulter, men inga livskraftiga företag.

    Klart att Juholt vill synas när han ger 50 miljoner till fiiiiina företagare som kan fylla i jämställdhetsplaner och krama om staten. Och om det går dåligt kan Juholt dyka upp som riddaren i nöden. Och det var detta resonemang som ledde till varvskrisen, mer än stigande kostnader och oljekris.

  4. 06 juli 2011 23:47

    Jag skrev ett blogginlägg om ett par av de mer uppenbara faktafelen i eran artikel.

  5. eva permalink
    17 augusti 2011 15:56

    Det är skandal att politiker oavsett partifärg inte börjar prioritera statens budget på rätt sätt och har som enda syfte att bli populära och vinna valet som det går till nu kan de lika bra elda upp pengarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: