Skip to content

Evig tillväxt i en värld med ändliga resurser

13 augusti 2011

Evig tillväxt är omöjlig i en värld med ändliga resurser, menar många. Sedan den industriella revolutionens start, och i ännu högre grad under 1900-talet när bilen blev vanlig, har folk varit rädda att olja, koppar och andra naturresurser ska ta slut. Om vi bara har en viss mängd legobitar kan vi inte bygga ett oändligt högt torn. Om vi bara har en jord kan vi inte ha tillväxt som varar för evigt. I takt med att vi använder upp våra tillgångar kommer möjligheten för oss att leva vidare under samma villkor som tidigare. Men historien visar att råvaror ofta är mindre slut och mer ersättningsbara än vi tror.

När telefonnätet byggdes ut i USA var koppar nödvändigt, oersättligt. Det var inte bara dyrt, utan omöjligt att byta ut kopparen mot något annat material. Det var helt enkelt det enda möjliga sättet att överföra data. Så när fler och fler fick telefon användes stora delar av världens kopparresurser upp. Man var orolig att det inte skulle vara möjligt att täcka hela landets behov av telefoni. Men två saker hände. i takt med att kopparreserverna användes upp steg priset på koppar kraftigt. Det blev lönsamt att utvinna koppar från mer svårtillgängliga områden, och således upptäcktes nya fyndigheter runtom i världen. Men än viktigare var den nya tekniken. Istället för koppar tog fiberoptiska kablar och satelliter över rollen som informationsöverförare för telefoni. Idag används knappt någon koppar alls för telefoni. Ingen pratar längre om omöjligheten att dra telefonlinjer till hela världen, och problemet var löst. Inte ens idag, mer än hundra år senare, lider vi en kraftig brist på koppar. Även om priset är mycket högt produceras långt mer än någonsin tidigare.

Men koppar är bara ett exempel av många ämnen. Hur är det till exempel med olja? Om det är något ämne som definitivt håller på att ta slut, och som vår tillväxt är beroende av, är det väl ändå olja?

Sedan oljan först började utvinnas har vi varit rädda för den dag oljan ska ta slut. Det blev ett ännu större problem när bilar som drevs av bensin blev mer populära. År 1882 uppskattade man att det fanns knappt hundra miljoner fat olja kvar. Ungefär 25 miljoner fat olja konsumerades varje år, så oljan förväntades vara slut inom några få år. 1919 varnade Scientific American för att oljan skulle ta slut inom tjugo år. American Petroleon Institute varnade i sin tur trettio år senare för att det bara fanns hundra miljarder fat olja kvar. 1956 förutsåg man Peak Oil om bara fjorton år, men 1980 fanns 648 miljarder fat olja kvar. 1993 hade det växt till 999 miljarder fat, och 2008 uppskattas 1 238 miljarder fat olja finnas kvar.

Precis som med koppar har oljan stigit i pris. Det har gjort det lönsamt att leta efter och utvinna olja på mer otillgängliga platser. Det är också därför de kända oljereserverna har kunnat växa, även om oljan faktiskt är en ändlig resurs. Vår konsumtion minskar reserverna i enorm takt, men vi upptäcker ny olja ännu snabbare. ”Peak oil” är förmodligen inget reellt hot på mycket mycket länge till. (Däremot utgör koldioxid vid oljeförbränning förstås ett hot.)

När oljan till slut är på väg att ta slut kommer priset stiga kraftigt och lönsamheten att ersätta den kommer öka. Vi klarade av att ersätta koppar med fiberoptik och satelliter. I jämförelse är olja otroligt lätt att ersätta, vilket kommer ske så fort det blir ekonomiskt lönsamt. Koppar och olja är också två av de resurser man sett som mest nödvändiga för fortsatt tillväxt. Våra resurser håller inte på att ta slut. Vi lär oss att använda dem mer effektivt, utvinna dem på nya platser och ersätta dem med mer lättillgängliga resurser.

5 kommentarer leave one →
  1. Isak permalink
    13 augusti 2011 11:24

    Helt rätt, vi får dock inte glömma bort att de viktigaste resurserna d.v.s. kunskap och tjänster är oändliga.

  2. 13 augusti 2011 13:12

    Liksom allt som går att återvinna, återanvända och odla nytt – som skog, jordbruksprodukter, mat, vatten och tusen andra produkter. Numera tänker man ju också i allt högre grad miljö och återvinning när man producerar industriprodukter.

  3. Martin Domeij permalink
    17 augusti 2011 06:37

    Öh. Alla dina exempel går ut på att hitta en annan råvara, och de du nämner som ersättare är inte heller förnyelsebara. Med andra ord menar du att när en råvara tar slut så hittar vi en ny, tills den tar slut, och då hittar vi en ny, tills den tar slut, och så vidare. Om inga av dem är förnyelsebara har man knappast skapat evig tillväxt, utan bara skjutit problemet till nästa generation, och dessutom skadat jorden markant under tiden.

    Det är liksom det här grön ideologi handlar om, att detta inte på något sätt är evigt, även om det kanske ter sig så för dig, eftersom de stora problemen uppstår först efter din levnads slut.

    ”historien visar” får mig att tänka på den gamla liknelsen som går ut på att världens tillväxt är som någon som hoppar ut för ett stup och inbillar sig att han kan flyga. Det går ju bra, i varje ögonblick kan han se tillbaka och säga att ”historien visar” att han har flugit jättebra hittills, tills han landar och krossar alla ben i kroppen.

    Argumentera gärna för evig tillväxt, men använd gärna argument som håller och som verkligen talar om *evig* tillväxt, inte bara så långt näsan räcker.

  4. 17 augusti 2011 17:37

    ”Alla dina exempel går ut på att hitta en annan råvara, och de du nämner som ersättare är inte heller förnyelsebara.” Jag tar upp två exempel. Det ena är fiberoptik som kan ersätta koppar i telefonnät. Fiberoptik består av glas, som i grunden består av sand. Jag har aldrig tidigare hört en miljöaktivist klaga på att vår sand håller på att ta slut, eller att vi ska nå ”peak glass” inom en snar framtid. Det får stå för dig. Det andra exemplet jag tar upp är olja, där jag inte ger ett konkret alternativ. Men olja behöver vi för att utvinna energi. Tror du verkligen att det är omöjligt eller ens svårt att hitta källor till förnyelsebar energi?

    En råvara tar heller inte slut, den blir bara svårare att utvinna. Koppar har funnits i en konstant mängd på jorden i ungefär fyra miljarder år. Tror du på allvar att människan kommer ”förbruka” den? Råvaror blir svårare att utvinna, emellertid. Detta leder bland annat till att återvinning blir mer lönsamt och vanligare. Det ser vi till exempel i exemplet koppar. Det leder också till att de ekonomiska incitamenten att hitta och utveckla alternativ blir större.

    Det går inte att hitta ett sätt att leva som inte skapar problem. Gröna ideologer talar ofta om behovet av ett nytt samhällssystem utan tillväxt för att tillväxt får resurser att ta slut. Vad är ditt alternativ? Att stoppa tillväxten och hålla fast vid det oljeberoende vi har idag? Jag föreslår istället att vi uppmuntrar tillväxt för bästa möjligheter att lösa problem vi kommer ställas inför.

    Exemplet med personen som hoppar från en klippa är bara dumheter. Det skulle man kunna använda om vad som helst. ”Historien visar” är inte ett tillräckligt argument, men det är ofta ett bra sådant. Historien visar att demokratier är mindre benägna att kriga och att länder med frihandel mer effektivt lyfter folk ur fattigdom. Får detta ”historien visar”-argument dig att tänka på samma person som hoppar utför ett stup?

    Som sagt, det är inte ett tillräckligt argument. Men det är heller inte det enda argument jag kommer med. Och du har inte förklarat för mig vilka material som 1) är så viktiga att om de skulle ta slut skulle tillväxten stanna, och 2) inte går att ersätta med någonting annat.

  5. Stefan Esselius permalink
    25 augusti 2011 11:47

    Det som saknas i ”tillväxt” och ”marknad” är en logisk värdering av jordens tjänster – tex. rening av luft, vatten och avfall – som sker spontant – så länge vi inte rubbat jämnvikter för långt…
    En annan viktig aspekt är biologisk mångfald – många beräkningar visar att 30% av jordens arter dött ut inom 50 år – hur tacklar marknad och tillväxt det? – Det är dessutom en stark koppling till argumentationen ovan – tex. får man manuellt pollinera många växter idag – kostnaden som utsläpp och ”tillväxt” skapat – men som den i mina ögon aldrig kommer bära kostnaden av…
    Nu är jag ingen motståndare till ”marknaden” i sig, men globala restriktioner behövs – och att påtala kollapsade förhandlingar; är ingen ursäkt för fortsatt destruktion av våran planet som ska vara ett hem för mänskligheten minst ett par miljarder år frammåt – är inte vi ansvariga att lämna den minst lika bra som när vi kom?. .

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: