Skip to content

Rödgrön kannibalism

15 augusti 2011

Vänsterpartiets partiledare Lars Ohly, ställer inte upp för omval nästa partikongress, och partiet kommer således hitta en ny ledare. Det är oklart vem som blir hans efterföljare och det finns flera kandidater. Oavsett vem det blir verkar det bli en, åtminstone ideologisk, föryngring. Snart har inget riksdagsparti längre en ledare som sörjde Berlinmurens fall, vilket ju tveklöst måste ses som något positivt.

I och med denna modernisering finns en möjlighet för dem att bli mer attraktiva för fler. Dessa eventuella röster skulle då i huvudsak komma från Socialdemokraterna och några av de mer radikala miljöpartisterna. Sannolikheten att man byter från Alliansen eller Sverigedemokraterna – partiets evigt svurna fiender – till Vänsterpartiet är nära nog noll.

Men Socialdemokraternas nya partiledare betongsossen Håkan Juholt innebär ett tydligt steg åt vänster. Denna sväng som Socialdemokraterna har tagit i riktning, bakåt åt vänster, med fokus på fornstora dagar och Olof Palme, gör det mycket möjligt att Socialdemokraterna istället tar röster från Vänsterpartiet. I och med en tydlig vänstersväng för Socialdemokraterna och en lätt högergir för Vänsterpartiet kan vi förvänta oss en hårdare konkurrens dem emellan.

Däremot lär Socialdemokraterna få svårare att vinna tillbaka de väljare man förlorat åt Alliansen, och i synnerhet Moderaterna. De medelklassväljare som tjänat tusentals kronor på sänkta skatter, jobbskatteavdrag och lite mer frihet i vardagen, kommer inte att vilja byta tillbaka till ett Socialdemokraterna under Juholt, som står tydligt till vänster om den politik som förlorade valen 2006 och 2010. Detta förstärks förstås ytterligare av uppfattningen av Juholt som vag i bästa fall och velig i värsta fall.

Vidare ger Juholt en möjlighet för socialdemokrater som röstat på Sverigedemokraterna en möjlighet att komma tillbaka. Där Mona Sahlin blev en symbol för det mångkulturella Sverige (och alltså farlig) står Juholt för en protektionistisk politik och inte sällan liknande retorik som folkhemsivrarna i Sverigedemokraterna. Hur stora väljarstriderna blir mellan de två folkhemspartierna beror mycket på hur Sverigedemokraterna väljer att profilera sig.

Socialdemokraternas vänstersväng lämnar också utrymme för Miljöpartiet. Även Miljöpartiet har nya ledare, i Åsa Romson och Gustav Fridolin. De är båda förhållandevis unga – i synnehret Fridolin – men har också en tydlig vänsterprägel. Fridolin har som ännu yngre kritiserat Vänsterpartiet för att inte tillräckligt hårt driva en syndikalistisk politik. Göran Persson förde en nyliberal politik, ansåg Fridolin. Miljöpartiet står till vänster om Socialdemokraterna, menar väljarna, och det nuvarande ledarparet kommer inte föra dem åt höger. Det enda som gör att Miljöpartiet kanske hamnar till höger om Socialdemokraterna är Socialdemokraternas tydliga vänstergir med Juholt. Men det går inte att förneka att den föryngring Miljöpartiet har gjort i kombination med den nostalgiska folkhemsdröm med mustasch Socialdemokraterna antagit kommer få unga socialdemokrater att rösta på det unga socialdemokratiska alternativet. Miljöpartiet, det vill säga.

Centerpartister då, som bryr sig om miljön? Två skäl talar för att centerpartister inte kommer fly till Miljöpartiet. För det första borde de som bryr sig om miljön redan ha valt Miljöpartiet, och de som inte bryr sig om miljön har ingenting övrigt med Miljöpartiet att göra. Centerpartiet har varit notoriskt dåliga på att profilera sig som miljöparti. De har varit notoriskt dåliga att profilera sig över huvud taget. Detta leder in på det andra skälet: Centerpartiet håller på att välja partiledare, och båda kandidaterna har visat intresse av att profilera Centerpartiet tydligare i miljöriktning. Om något skulle Centerpartiet kunna ta ett fåtal miljöröster från Miljöpartiet.

Vänsterpartiet rör sig lätt åt höger, och bryter med kommunistkopplingarna. Socialdemokraterna rör sig åt en nostalgisk folkhemsvision, vänsterut och bakåt. Miljöpartiet visar inga tendenser att liberaliseras, utan snarare det motsatta.

Sammantaget är intrycket ett mindre spritt och mer vänstervridet rödgrönt block. Möjligheterna för de rödgröna att attrahera mittenväljare, moderatröstare eller andra som har röstat på Alliansen tidigare ser onekligen skrala ut, och risken är att den ökända borgerliga kannibalismen byter sida, och blir en rödgrön kannibalism. En annan möjlighet är att riksdagsvalet 2014 blir ett mer ideologiskt val. Ett val mellan vänster och höger, och inte mellan ”ansvar” och att ”inte kunna vänta”.

One Comment leave one →
  1. 08 februari 2013 09:59

    Tanken att miljöpartiet, folkpartiet, centerpartiet eller vänsterpartiet skulle stå på kö för att ge en rent socialdemokratisk minoritetsregering löfte om ett stabilt parlamentariskt underlag efter 2014 är minst sagt verklighetsfrämmande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: