Skip to content

Subventionen av bönder

21 september 2011

Sveriges totala stöd till skog, slakt, fiske och annat som hör till bönder uppgår till närmare arton miljarder kronor. Det är tvåtusen kronor per medborgare. Men vi har bara fyra miljoner förvärvsarbetande i Sverige, vilket innebär över 4 300 kronor per förvärvsarbetande och år, direkt till våra bönder.

Mer exakt har vi i budgetens utgiftsområde 23, Areella näringar, landsbygd och livsmedel, utgiftsposter som gårdsstöd och djurbidrag (6 583 000 000 kronor), åtgärder för landsbygdens miljö och struktur (3 123 451 000 kronor), stöd till jordbrukets rationalisering (2 616 000 kronor), strukturstöd till fisket (18 482 000 kronor), intervention och exportbidrag för jordbruksprodukter (322 097 000 kronor) och mycket mer. Den totala summan blir 17 732 511 000 kronor – nästan arton miljarder! Ställ mot detta att vi har strax under 4,3 miljoner förvärvsarbetande. Det innebär att bara detta område omfördelar över 4 100 kronor om året från varje förvärvsarbetande till bönder, fiskare och andra matproducenter.

Men, kan man invända. Om det är någonting som ska subventioneras är det väl ändå mat? Mat är ju någonting vi alla behöver. Dessutom går subventionerna till svensk matproduktion. Och att stärka svensk export är väl bra?

Mat är sannerligen någonting vi alla behöver. Därför köper vi mat. Genom att betala för matvaror av olika slag visar vi vad vi vill konsumera, och skickar signaler till madproducenter och återförsäljare att de ska tillgodose oss med rätt produkter. De tjänar pengar på att på bästa och billigaste sätt tillfreds­ställa våra behov. Om vi subventionerar mat förvrängs dessa signaler. Plötsligt blir det inte längre mest lönsamt att uppfylla andra människors preferenser. Istället tjänar man på att uppfylla de preferenser staten i form av en myndighet, en tjänsteman eller ett riksdagsbeslut tycker att man borde ha. Om svensk mat är så bra att människor vill ha den kommer den inte behöva subventioneras.

Om svensk mat däremot är dyrare att framställa och inte lika kvalitativ som mat från andra länder, bör den heller inte subventioneras. De enda skäl som finns för att subventionera svensk matproduktion är just att svenska bönder ska vara kvar, vilket är en konstig inställning.

I skolan får man lära sig om vilket framsteg det är att Sveriges befolkning gått från jordbrukssamhälle till industrisamhälle till tjänstesamhälle. Man får lära sig att det är bra att vi inte längre behöver sysselsätta 70 procent av befolkningen i jordbruket, utan nu bara har två procent. Men varför skulle två procent vara bättre än en? Eller en halv? Varför ska vi sträva efter att upprätthålla den mängd jordbruk vi har idag, istället för att låta marknaden finna de mest effektiva sätten att förse människor med de livsmedel och andra varor vi vill ha?

Men att stärka svensk export då? Nej, inte heller det är bra. Att exportera är som att arbeta. Det är inte bra, men ett nödvändigt ont för att sedan kunna konsumera. Den viktigaste invändningen är emellertid att genom att stärka exporten i ett område, försvagas den i ett annat. Om vi producerar kontorsmateriel genom att exportera morötter och importera papper, eller om vi producerar vårt papper själva, är helt oväsentligt. Det som spelar roll är att vi får det så billigt som möjligt.

Att det blir så billigt som möjligt kan ingen centralt planerande enhet säkerställa. Så vad staten gör är att gynna bönder och på två sätt missgynna alla andra. Dels direkt, genom att arton miljarder kronor omfördelas från förvärvsarbetande till bönder. Dels indirekt, genom att konsumtion blir dyrare för alla när de mest effektiva produktionsmedelen inte längre är lönsamma att använda.

Vi skulle kunna spara tusentals kronor per person och år genom att avskaffa stödet till jordbruket. Men uppenbarligen är de två procenten som utgör bönder ett för viktigt särintresse för det. Och Alliansen är för feg.

6 kommentarer leave one →
  1. arvid permalink
    23 september 2011 22:55

    Närproducerat?

  2. 23 september 2011 23:17

    Av miljöskäl eller bara för att det är gott och känns bra?

  3. Staffan danielsson permalink
    25 september 2011 13:28

    Jordbrukspolitiken är gemensam i EU. Helt OK att diskutera mindre pengar, Sverige driver det. Om Sverige ensidigt minskar sitt stöd läggs jordbruk ner och importen ökar från länder där djuren har det sämre. Läs mer på min blogg!

  4. 26 september 2011 07:29

    Vad du skriver är alltså i grunden samma sak som jag skriver. Om vi slutar subventionera bönder kommer vi kunna importera samma mat billigare och alla tjänar på det. Jag är medveten om att EU subventionerar jordbruk i alla länder, men att jordbrukspolitiken är gemensam innebär inte att alla arton miljarder kommer därifrån. (Eller har jag fel? Hur kommer det sig att ”från EU-budgeten finansierade” områden är två specifika poster om totalt endast tre av de arton miljarder subventioner?)

    Du skriver många saker på din blogg. Däribland en sak jag reagerar på, nämligen att det skulle vara ett problem att vi inte är självförsörjande i vårt jordbruk (i någon hög grad). Sedan när är det ett problem? Så vitt jag vet har Göteborg aldrig varit självförsörjande på jordbruk, utan behövt importera från andra delar av landet. Sverige är inte självförsörjande på tandborstar, bilar eller mobiltelefoner. Men vet du vad? Det handlar om arbetsdelning! Den som kan genomföra ett visst arbete till lägst pris, har också bäst förutsättningar att sälja det på en marknad, vilket låter andra människor specialisera sig i andra områden. Det är just denna specialisering och arbetsdelning som möjliggör vår civilisation.

    Och den avslutande punkten, me hur bra djur har det. Att djur har bra är en konsumtionsvara. Ett tydligt exempel är ägg. Man kan köpa vanliga ägg (dåligt för fåglarna), ägg från frigående höns (lite bättre) och ekologiska (bäst för fåglarna). Men det är en prisfråga. Många vill betala lite mer för att hönorna ska få det bättre, och det tycker jag är hedervärt. Men andra vill hellre lägga sina pengar på bättre saker, och vill inte betala för att hönorna ska få det bättre.

    Det som skiljer mig från en centerpartist i denna fråga, är att jag inte tycker att den senare gruppen ska behöva betala för att uppfylla den förra gruppens preferenser.

  5. 23 oktober 2011 12:54

    Hej! Har du berättat det här för Annie…..? :-)

Trackbacks

  1. Smörbristen löses med marknadsekonomi, inte fler regleringar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: