Skip to content

Filosofer är knäppa

26 september 2011

Missförstå inte titeln nu. Jag älskar filosofi, och jag älskar filosofer. Filosofi är någonting vi alla använder i vardagen, hela tiden. Det är nödvändigt för att förstå verkligheten, och kan vara en god hjälp för att sätta upp mål i livet. Problemet är att så många filosofer helt saknar verklighetsanknytning.

John Rawls menar till exempel att endast det som inte är »moraliskt godtyckligt« får påverka sociala omständigheter, och att »resurser« måste omfördelas för att utjämna eventuella sociala omständigheter, naturgivna förmågor och annat moraliskt godtyckligt. Ingen ska få mer på grund av moraliskt godtyckliga aspekter. Om två personer lägger ned lika mycket tid och ansträngning på att lära sig att spela fiol, och den ena ändå är bättre, beror detta på moraliskt godtyckliga faktorer såsom medfödd begåvning eller rätt föräldrar. Eftersom det är moraliskt godtyckligt ska det utjämnas, och båda violinisterna ska få det lika bra.

Thomas Hobbes och John Locke menar att statens roll måste beskrivas utifrån ett tänkt naturtillstånd. I och med att människor i ett »naturtillstånd« beter sig på ett visst sätt, ingår de ett kontrakt för ett samhälle. Det är bara det att ett sådant kontrakt aldrig ledat till grunden för en stat. Nå, med sextonhundratalets (förmodat) begränsade historiska kunskaper kan man förstå att de måste måla upp en idealiserad bild av hur människor betett sig innan civilisationen.

Men idag måste vi väl ändå ha kommit längre, nu när vi vet mer om människans, samhällens och civilisations uppkomst? Nejdå. Rawls drar det till och med ännu längre. Det moraliskt riktiga är inte längre kontrakt som ingås rationellt av människor i ett naturtillstånd, utan kontrakt som sluts av rationella och egenintrisserade individer bakom en okunnighetens slöja. Diverse antaganden leder förstås till Rawls minimaxprincip.

Ursäkta, men det är bara dumheter. Ett sådant kontrakt har aldrig ingåtts och kommer aldrig ingås. Någon »okunnighetens slöja« går inte ens att föreställa sig. (Försök att tänka dig hur du skulle resonera om du inte visste vem du var!) Rawls och hans försvarare skulle här säga att det förvisso stämmer. Ett sådant kontrakt kommer inte ingås, och det är heller inte målet. Men det samhälle man kan anta skulle framträda om människor skrev ett rationellt kontrakt bakom en okunnighetens slöja är målet samhället bör sträva efter; det är det moraliskt mest giltiga samhället.

Men det är ett hypotetiskt kontrakt som är hypotetiskt skapat och ingånget av hypotetiska personer som inte är vi. Är det verkligen vad vi bör ha som mål för samhället?

På ett lika hypotetiskt vis skulle vi kunna tänka oss att alla människor visste allting om allting, och skulle ingå ett samhällskontrakt. Skulle det vara en god princip? Eller att ingen visste någonting alls. Hur skulle de definiera rättvisa? Eller så konstruerar vi ett hypotetiskt scenario där någonting moraliskt ickegodtyckligt, som ett rationellt berg, bakom en okunnighetens slöja

Om man abstraherar bort för mycket av verkligheten kan man formge vilka moraliska principer som helst. Alltför många filosofer gör just detta, och skapar de mest lysande och logiskt koherenta moraliska principer för hur samhället ska vara utformat.

Men de glömde verkligheten på vägen.

5 kommentarer leave one →
  1. Anna permalink
    26 september 2011 12:11

    Jag antar att du även anser att ”den ekonomiska människan” är en knäpp idealtyp, då den ju inte stämmer överens med verkligheten. Och att många ekonomiska teorier är knäppa, av samma anledning. Visst att dessa ytterligheter var väl svävande, men det är mycket som formuleras i teoretisk väg. Hade ekonomerna haft sina hästar i stallet och deras modeller fungerar så hade vi inte behövt gå igenom ekonomisk kris efter kris utan att veta varför. Kanske på grund av att de som får mest pengar i samhället får det på godtyckliga grunder ;)? Skämt åsido. Dock att det kan vara svårt att avgöra vilken teori som är larvigt verklighetsfrämmande och vilken som inte är det.

  2. 21 oktober 2011 14:31

    Ja, det tycker jag. Den neoklassiska ekonomiska skolan har enorma brister både i teorin eller praktiken, varför jag föredrar teorier för komplex ekonomi som Eric D. Beinhocker beskriver dem i sin bok The Origin of Wealth, eller den österrikiska ekonomiska skolan som utgår från hur människor agerar istället för att utgå från jämviktslägen som aldrig uppstår.

  3. Andy permalink
    16 november 2011 22:10

    Det råder visserligen oenighet bland filosofer om exakt vilken roll Rawls’ tankeexperiment har för hans rättviseteori. Jag är en av filosoferna som skulle säga att du missförstår det aningen. De principer som vi bör vägledas av när vi utformar samhälleliga institutioner och dylikt menar Rawls måste vara opartiska. För att illustrera att just hans rättviseprinciper uppnår detta krav så försöker han formulera ett tankeexperiment. Detta är tänkt att visa att vi hade accepterat principerna ifråga om vi omöjligen skulle kunna vara något annat än opartiska. Tankeexperimentet kan alltså förstås som blott ett illustrativt exempel. I slutändan så rättfärdigar Rawls trots allt inte sin rättviseteori med något annat än intuitioner som han hade kunnat bearbeta fram på annat vis.

    Jag håller med om att det finns väldigt många problem med Rawls’ tankeexperiment, men ingen vän av begreppsligt tänkande bör anse att det främsta av dessa är att det är världsfrånvänt eller omöjligt att föreställa sig. Då har man antingen missat poängen eller så har man helt enkelt fel.

  4. 16 november 2011 22:30

    Ja, jag har läst på lite mer om Rawls sedan jag skrev detta, och har missförstått relevanta delar. Det här inlägget skrev jag snabbt och inte särskilt genomtänkt, som en reflektion kring hur filosofer tar frågor från verkligheten och sedan försöker distansiera det så långt från allt praktiskt användbart som möjligt. Dina invändningar håller i hög grad, och min kunskap om Rawls i inlägget är otillräcklig.

    Jag vidhåller dock att Rawls i viss mån men i än högre grad många andra filosofer är knäppa, verklighetsfrånvända och ställer – kanske underhållande, men dock – irrelevanta frågor.

  5. Simon permalink
    16 november 2011 22:55

    Jag håller med Andy. Jag tror även man behöver ha med sig ytterligare en pusselbit för att se hur det som kan verka knäppt faktiskt har en naturlig plats i filosofin. Rawls är en del av det ökade antalet filosofer som intresserade sig för så kallade normativa frågor – frågor om hur vi bör handla – inom filosofin under senare halvan av 1900-talet. Generellt sett har det funnits få alternativ att välja mellan – och inget av dem har varit särskilt attraktivt. Rawls går ju, precis som Nozick och väldigt många andra – i polemik mot utilitarismen. Att skapa ett filosofiskt system som genererar mer jämlika resultat är viktigt för många, eftersom utilitarismen ofta inte anses kunna göra detta. Det här är inte bara verklighetsfrånvända exempel – utan handlar till stor del om vilka argument vi beväpnar beslutsfattare med. En utilitarist kan ju mycket väl komma till andra slutsatser än en rawlsiansk kontraktualism (eller, för den delen, en hobbesiansk eller kantiansk sådan).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: